Ny bok som hatar min bok
I förra månaden släpptes boken Förortshat av radioproducenten Johanna Langhorst. Flera sidor ägnas åt min bok ”I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra” som kom för fem år sedan men som uppenbarligen retat upp denna kvinna något vansinnigt att hon inte kunnat släppa den.
Jag är inte överraskad, redan när min bok kom skickade Langhorst ett långt aggressivt mail som, precis som kapitlet i hennes färska bok, var full av missuppfattningar. Hela mailkorrespondensen finns här och läses nerifrån och upp. Hon flyttade sedan över debatten till DN kultur som kallade den ”Bilden av Tensta” och den kan läsas här.
Jag har skummat boken ”Förortshat” där ett av de viktigaste budskapen är att ingen, och då menar författarinnan verkligen ingen, har rätt att uttala sig om svenska förorter (läs miljonprogrammen) än de som bott där en tid, som hon själv. Alla andra har en felaktig bild, har en dold agenda och uttalar sig i egenintresse. Ingen går säker när en minst sagt ilsken Langhorst går korståg. Åsa Linderborg på Aftonbladet får sig en smäll därför att hon skrev en positiv recension av min bok. Författaren Per Svensson är en annan förortshatare. Precis som Janne Josefsson. Vita, medelålders män, tillhörande borgarklassen och allt det där.
Det är uppenbart att hon ser allt som sägs och skrivs om förorten genom sina egna glasögon och där allt kokar ner till ett hat mot miljonprogrammen. Hatet går hand i hand med en vilja att bevara en struktur där medelklassen kan utnyttja de mer utsatta invandrarna i miljonprogrammen som till exempel hemhjälp.
Boken genomsyras av en obehaglig människosyn där ingen, utom de mest utsatta, kan drivas av något samhälleligt intresse eller patos. Det blir extra sorgligt när hon hoppar på Jerker Söderlind, en arkitekt som jag träffat många gånger och som jag vet drivs av ett otroligt engagemang för att med annan planering och arkitektur förändra synen på miljonprogrammen till det bättre. Oavsett vad man tycker om hans ibland radikala idéer (jag gillar dem) så handlar det om ett genuint patos.
Boken är full av svepande påhopp som att svenska barn inte vill dela med sig av sina leksaker och svenskarna överlag är rasister när i själva verket attitydundersökningar visar att svenskar tillhör de minst främlingsfientliga i Europa (låt vara att det handlar om svar i undersökningar och inget annat).
Men det ironiska är att likheterna i budskap med min egen bok är många. Ett viktigt syfte även med min bok var att belysa och själv förstå varifrån alla fördomar och felaktiga bilder av en förort som Tensta egentligen kommer ifrån och vad det gör med människor som bor där. Metoden som jag använde var att vara öppen med mina egna fördomar, just för att vända ut och in på dessa och på så sätt få andra att reflektera över en egen trångsynthet. Det finns inget häftigare än att få mail av människor som efter de har läst boken för första gången tagit sig ut till en miljonprogramsförort, börjat reflektera över sina egna fördomar och fått upp ögonen för segregationen.
maj 10, 2013 @ 14:11:40
Otroligt skön mailkorrespondens, läste allt ; )
maj 23, 2013 @ 18:10:13
Hej Pontus! Jag läste din bok i England i påskas för vår dotter har den.
Hon är synnerligen bevandrad i litteratur med många universitetspoäng i litteratur både här och i England, maken likaså och jag inom ett annat område men läser mycket.
Vi tycker din bok är alldeles otroligt intressant! Och nu fortsätter jag med mina åsikter, den är välskriven, välunderbyggd, ganska oväntat grepp hela denna ”historia” men oerhört viktig. Läste varje sida med stort intresse. Imponerad av upplägget med den noggranna research du gjort, t ex resan eller resorna till Frankrike och ack så aktuella problem just idag!
En synnerligen viktig sak är att du ser sammanhang och samband och kan sammanställa dem till en enhet vilket jag med ett annat ord kallar intelligens. Är inte så där alldeles vanligt förekommande:-). Dessutom närmade du dig hela detta projekt med ödmjukhet och det speglar att du kommer från en sådan miljö, det tyckte jag att det gick att utläsa av det du skrev om din övriga familj, mor och far o s v. En eloge till din fru eller sambo också och ert barn. Och att boken kom till, hur många har dina erfarenheter som du fick under en ganska lång tid? Ni engagerade er på många sätt hela familjen, det var ju inga studiebesök som du skrev ned lite då och då utan ni lärde känna många människor som tillförde kunskap. Och levde där.
Läst mailen jag också och jag tror Johanna inte förstår boken. Vad jag ser bor hon inte där längre i Tensta men gjorde det under ett stort antal år och tycker: så här är det eller inte, ungefär som när någon anklagar ens barn för att ha gjort något dumt och man genast går i försvarsställning. Hon tänker inte flexibelt och har svårt att förstå någon annans berättelse. Lite synd eller mycket för fler tillsammans kan fördjupa resonemangen istället för att stirra sig blinda på saker som man är oense om. Hon ser allt på ett annat sätt och det kan jag också förstå men det gör ju inte att alla andras iakttagelser är fel.
Och idag såg jag en recension av hennes bok och det stod väl inget särskilt annat än att förorten är viktig att belysas (som allt annat) = min tanke, men är ju väldigt konstigt om hon fastnat i hela kapitel och jämför: han (den där Pontus Herin:-) skrev si och så men så här är det för det vet bara jag. Blir inte så seröst.
Nu får jag erkänna att i Tensta har jag aldrig varit:-) men i en del andra förorter som Hallunda, Alby, Fittja m fl, var riktigt trevligt för länge sedan med glada kaféägare som gav lite extra på tallriken. Inte nu längre tror jag det är lika trevligt. Kände lite obehag att förflytta mig dit jag skulle men plötsligt kan ett lugnare område dyka upp och folk som hälsar och det känns genast tryggare.
Dottern har under sin studietid med extraarbete, (hittar inget bättre ord) följt klienter till simhallen i Tensta och tränat dem där, många gånger, jag fick berättat om omgivningarna och den långa promenaden dit från annan förort. Hon har studerat förorterna här med dess struktur och isolering som det finns politiska avsikter med. Och vår kultur, att bo i innanför tullarna i avgaser i slammer är fint här i Stockholm, i andra storstäder flyttar alla ut en bit som kan och föröker få en liten plätt att stå på och de mer ”slummiga” är hänvisade att bo i City:-). Tensta och Fittja skulle räknas som rena skönhetsplatserna med all natur om det inte vore för vissa hus kanske men det mesta sköts ju om hyfsat med dem också i internationellt avseende.
PS Förresten har jag varit lite rädd på Östermalm när jag hämtade dottern från musikundervisning sena kvällar där och stod utanför porten på fina gatan:-), var riktigt obehagligt och en del underligt folk som verkade bo där:-). Tack för boken, den var berikande och jag minns väldigt mycket av den och den ger tankar. En bok jag sagt att alla bör läsa!
maj 25, 2013 @ 09:57:13
Monica, tack för dina fina ord! /Pontus