Visbyspektaklet mot vägs ände

Politikerveckan i Visby. Demokratins essens där lobbyister, journalister politiker umgås helt fritt inför allmänhetens ögon? Eller en vecka för inbördes beundran bland stockholms twittrande medie och pr-etablissemang? Jag lutar helt klart åt det senare så här efter ännu en vecka i Almedalen.

I år var jag där för att moderera några seminarium och för att jobba som reporter på EFN (som jag skrev om härom veckan). Vi var på plats med femton personer för göra bra program, nyhetsinslag och marknadsföra denna nya TV satsning.

DJ battleIfjol hade jag en känsla av att kulmen hade nåtts för denna vecka. Men det måste varit en tillfällig hicka för i år var det galnare än någonsin med 2300 seminarium och nya rekordpriser på boende i denna gamla Hansastad.

Varje timme börjar ungefär 15 seminarium och om man ska nå ut med ett budskap har jag svårt att tänka mig ett sämre tillfälle att göra det på. Risken att man dränks i det allmänna bruset är större än Vattenfalls lobbybudget. Inte minst eftersom de flesta journalister som är på plats ändå verkar vara mest intresserade allt runt omkring: vem är på vilket mingel, vem pratar med vem och så vidare. I en av kvällstidningarnas dagliga skvallerbilaga (!) från politikerveckan bredde igår en lista på de snyggaste tio killarna i Almedalen ut sig på en hel sida.

Ändå är alla organisationer på plats och då menar jag alla. Politiska partier och pr-branschen, självklart. Men sedan sisådär tio år tillbaka även myndigheter, fackförbund, kommuner, högskolor och faans moster. De skickar dit stora team, arrangerar seminarier och marknadsför sig. Av misstag irrade jag mig in på ett folktomt seminarium arrangerat av Upplands Väsby kommun. En stor lastbil med texten ”Arbetsförmedlingen on tour” glider förbi. Kunde konstatera att även det här året har Svensk Kärnbränslehantering en av de mest påkostade satsningarna i Visby med sin paradplats i hamnen. Träffar en bekant som är där för att arrangera ett seminarium med Järnvägshistoriska riksförbundet. Vill knappt ens veta hur mycket skattepengar som bränns på bara några dagar och till ingen nytta.

Jag vet att jag långt ifrån är den enda som skriver raljerande om denna vecka där makthavare låter sig ”marineras av rosévin” och ministrar slänger av sig skjortan på dansgolvet. Ändå fortsätter det.almedalen tidning

Jag tror att förklaringen är att ingen har ett intresse av att festen ska ta slut. PR- och lobbybranschen tjänar stora pengar på att hjälpa sina kunder i Almedalen och skrämmer upp dom genom att säga att ”är du inte här – så finns du inte”. Det verkar fungera.

Tidningar säljer lösnummer och TV-kanalerna lockar tittare (tror de i alla fall men jag undrar…)

Men framför allt: alla som är på plats gillar det för mycket för att vilja sticka hål på fenomenet. Att glida runt i Visby i sex dagar utan någon vettig agenda, träffa bekanta, mingla och lägg berusad njuta av solnedgången i Östersjön är ju att känna sig lite utvald. Kan väl erkänna att jag själv inte direkt känner mig plågad under Almedalsveckan.