Vänstervurmare och tokliberaler möts kring medborgarlön

Allt har redan tänkts och ingen tanke är ny brukar det heta. Men ibland kan man likt förbannat få för sig att man varit lite först med någon intressant fundering som sedan blivit allmängods. Jag och ett par vänner brukade för några år sedan ofta landa i kittlande diskussioner om vad som skulle hända i ett samhälle där alla människor var garanterade en summa pengar varje månad. Rik som fattig, gammal som ung, arbetslös som vd – alla skulle få en fast månadspeng från staten. Och det skulle vara ett belopp som det gick att leva på.

Givetvis skulle det handla om gigantiska kostnader som vida överstiger alla bidrag i vilket land som helst. Men det intressanta i vår tankelek var att uppehålla oss vid de positiva effekterna. Som att myndigheter som delar ut bidrag skulle kunna dras ned till ett minimum och byråkratin kring transfereringssystemen helt försvinna. Eller det faktum att politiker skulle kunna ägna sig åt annan tankemöda än att fördela resurser och därmed göra mer nytta. Men kanske allra viktigast skulle en garanterad lön frigöra människans kraft. Det skulle inte finnas någon poäng att ägna tid åt att försöka sko sig på systemet eller ens oroa sig för vad just den här månaden ska ge för inkomst. Allt är ju ändå givet och kreativiteten skulle kunna kanaliseras till något positivt. Entreprenörskap och allt det där, ni vet. Vad denna minimering av byråkrati, politiskt käbbel, avundsjuka och fuskande skulle ge i kronor är förstås omöjligt att räkna på, men kanske skulle det till och med bli en plusaffär för samhället, tänkte vi när vi satt där på krogen.

aristotelesMen som sagt, allt har redan tänkts och vid en närmare googling visar sig medborgarlön vara en av världens äldsta idéer som redan Aristoteles var inne på och därefter en rad andra filosofer. Och inte nog med det: nästa år ska Schweiz, av alla länder, genomföra en folkomröstning om en garanterad lön för landets alla medborgare! En verkligt spännande händelse som är märkligt oskriven i svensk media men som har uppmärksammats desto mer runt om i Europa. Får man tro den här intressanta artikeln i NY Times så är medborgarlön till exempel ett vanligt samtalsämne på cocktailpartyn i Berlin. Det finns till och med krafter i Europa som vill få upp frågan på EU-nivå!medborgarlön 2

Så vilka står bakom de här tankarna politiskt? En flummig vänsterrörelse som ser det som den ultimata bidragslinjen? Eller krassa nyliberaler som vill minimera statens roll? Båda delarna faktiskt. Cirkeln sluts ofta och kring medborgarlön möts både vänster och höger. Visst är tankar om jämlikhet, solidaritet och att hjälpa utsatta tunga argument. Men det är också klassiska liberala ståndpunkter som att främja individens frihet. Det finns också typiska högerargument som handlar om uppfostran: en fast månadspeng utan någon behovsprövning ger en förutsägbarhet och skulle tvinga människor att själva hushålla med sina pengar och göra egna ekonomiska val, går resonemangen. För när pengarna är slut finns det ingen att vända sig till. Att idén just kommit längst i Schweiz, där arbetsmoral är en dygd, är förstås intressant i sammanhanget.

medborgarlön3Enligt förslaget i folkomröstningen ska alla medborgare i alplandet få runt 18000 kronor i månaden. Men det är dyrt att leva i Schweiz och i Sverige skulle det handla om andra siffror. Utmaningen är att hitta en nivå som är tillräcklig att kunna leva på, men inte tillräcklig för att välja bort arbete. Att detta belopp skiljer sig åt mellan olika människor är bara en av en massa invändningar mot medborgarlön. Förstås. Så istället för att grotta in sig i frågan om det är möjligt eller ens önskvärt, kanske man ska se det som ett intressant tankeexperiment. Och ett exempel på en fråga där den politiska cirkeln sluts.