Tankspriddas förening

För några veckor sedan var jag anlitad som moderator på en endagskonferens på Fotografiska museet i Stockholm. För er som inte känner till så ligger det i ett gammalt tullhus på stadskajen. Vet man det så vet man också att den bästa vägen att gå dit från Slussens tunnelbanestation är på den breda strandpromenaden längs vattnet.

images-9Men lite sådär i min egen värld, koncentrerad på min kommande uppgift, hamnade jag istället på andra sidan av den trafikerade vägen som går längs berget, på en smal stig intill tågspåren där man stundtals fick slå sig fram bland sly och buskar. Det kändes som jag var den första som gått där på månader när plötsligt en man på cykel helt oväntat gled upp bredvid mig. Skrattandes kommenterade vi vilken märklig väg vi båda valt. Jag skyllde på morgontrötthet, han passerade och så tänkte jag inte mer på det.

På kvällen, efter det stora eventet, var det mingel för alla gäster och jag stannade kvar, gick runt med ett vinglas och några snittar när en man hälsade. Han skrattade när han märkte att jag inte kände igenom honom, mannen från i morse som tydligen suttit i publiken hela dagen.förvirrad

-Du är tankspridd va?

Det gick absolut inte att förneka. Jag har alltid fått höra hur jag kan glida in i min egen värld och bli onåbar. Inte sällan har jag fått lida för min tankspriddhet som när jag glömt var jag parkerat bilen eller lägger ifrån mig plånböcker och telefoner på de konstigaste ställen. En gång glömde jag mobilen bland leverpastejen på ICA. Bland de värre historierna var när jag satte mig i bilen, började köra och glömde bort vad jag var på väg någonstans.

-Jag såg det på dig. Koncentrerad där på scen då du inte missade någonting av vad talarna sa. Men så i fikapauserna: vandrar omkring i din egen värld. Om man säger så.

rappJohan Rapp heter han och uppenbarligen kände han igen en själsfrände. Det var nämligen ingen tillfällighet att det var han som kom cyklande där på lilla stigen samma morgon. Han har skrivit tre böcker om tankspriddhet och är initiativtagare till sajten tankspridd.se där bland annat förvirrade människor kan dela med sig av sina värsta blunders. Kan rekommenderas. Johan Rapp är också ordförande i tankspriddas förening (jodå, det finns en sån), men riskerar att bli utslängt, berättar han, eftersom de andra tycker att deras ordförande blivit så strukturerad att han knappast platsar längre….

Ett kul möte på många sätt men också intressant och tankeväckande. Han förklarade bland annat att min tankspriddhet är ett sätt att vila hjärnan. För att orka vara riktigt fokuserad så behöver hjärnan ibland släppa allt. Diagnosen tankspridd är därför ganska vanlig bland programledare och säkert också moderatorer, förklarar han. Man behöver drömma sig bort för att i nästa stund vara hundra procent närvarande. Känner igen mig skrämmande väl.

images-8