Sverigebild i kras och bra så

Aktuellt hade ikväll ett inslag om den krackelerande Sverigebilden. Från en bullerbyidyll har bilden i utländsk media, enligt inslaget, börjat bli mer ifrågasättande där Sverige allt som oftast beskrivs som ett rasistiskt och främlingsfientligt land. En engelsk kvinna som bott i Sverige, Epstein någonting, vittnade om hur hon blivit kallad svartskalle, jävla jude och en massa annat sympatiskt av vuxna människor under de år hon bott i Sverige. Nu bodde hon i England igen. Tonen i inslaget och i den efterföljande studiodebatten andades förstås förvåning för att inte säga förödmjukelse. Sverige? Världens mest toleranta land? Med världens bästa välfärd och generösa flyktingpolitik? Typ så.

Jag säger att alla sådana här inslag är nyttiga alarmklockor för hur det verkligen ligger till. Visst, Sverige tar emot överlägset mest flyktingar i hela världen per capita. Helt överlägset! Låt oss slå fast det, men gör det oss så bra? Knappast, vi har generösa politiker men en majoritetsbefolkning som inte bjuder på sig och som helt sitter fast i gamla normer och stereotyper om man ska generalisera lite och det får man ju.

Den som satt sig in ämnet, visat någon nyfikenhet för de 19 procent av Sveriges 9,5 miljoner människor som har utländsk bakgrund och som kanske till och med följer några av de diskussionssajter som finns för nya svenskar är helt säkert allt annat än förvånande när de såg Aktuellt inslaget. Brukar själv gå in på en sajt där engelsktalande personer som nyligen flyttat hit vädrar sin frustration, ilska och nedstämdhet för att det är så svårt att komma in i samhället. De flesta är män och de flesta är här därför att de träffat en svensk kvinna.

Att de tycker att vädret är deprimerande och att svenskar är konstiga som inte ler tillbaka, som inte hälsar får man väl skylla på folksjälen. Vi är trots allt ett land av bönder där skiftesreformen på 1800-talet splittrade alla byar och gjorde oss till ensamvargar där ute på fälten istället för sociala urbana människor. Det kommer sitta i länge.

Värre är förstås deras känsla av att inte vara välkomna på arbetsmarknaden, i sociala sammanhang och i grannskapet. De förstår det helt enkelt inte och just detta är så vansinnigt sorgligt.

Den här artikeln sammanfattar det på ett lika klockrent som obehagligt sätt. Författaren, som verkar ha bott i Sverige några år, pekar utan pardon ut Sverige som världens mest rasistiska land.

”Swedes are unable to accept others ”as equal”. Swedes are xenophobes who are completely convinced that their country is the best in the world.”

En sågning som heter duga alltså och ’spot on’ här också:

”Even if you speak good Swedish (bra svenska) you have no chance in the racist job market. Swedes think they are superior and it doesn´t matter if you have education, skills or experience if these were gained outside Sweden. Even if you are a second, third generation of immigrant descent, Swedes will never consider you Swedish.”