Storleken gör Malmö till Sveriges Chicago

Det är ingen vacker bild som sprids om Malmö i media och i förra månaden var det dags igen. Uppdrag Granskning uppmärksammade förföljelsen av judar i staden i ett upprörande reportage. Och i det centralt belägna köpcentrumet Mobilia handlade det inte om en filminspelning när en man från Malmös gängvärld sköts till döds med 10 skott. En brutal avrättning, en vanlig eftermiddag i januari. Därutöver det vanliga nyhetsflödet av misshandel, personrån och skottlossningar från ”Sveriges Chicago”.

Som nybliven Malmöbo sedan ett halvår så börjar den här allt mer cementerade bilden av den våldsamma staden engagera mig på nya sätt. Reaktionerna från Stockholmare när de får höra om vår flytt hit brukar landa i höjda ögonbryn och någon putslustig kommentar, ”går det att sova för alla skottlossningar?” Hehe.

malmö Jag vill inte förminska problemen, inte minst förföljelserna av judar är uppenbarligen omfattande och avskyvärda (Och också något jag försökt att skapa mig en egen bild av. När temperaturen tillät bar jag ibland en t-shirt med davidsstjärnan på magen när jag gick på stan för att få reaktioner. Försöken fortsätter i vår.) Även den organiserade brottsligheten är allvarlig. Tillsammans med Stockholm är mycket riktigt Malmö den ”farligaste” staden i Sverige vilket bland annat den Malmöbaserade kriminologen Manne Gerell slår fast när jag intervjuade honom för Fjärde Uppgiften i höstas.Skärmavbild 2015-02-08 kl. 11.55.14

Men är den så farlig som människor verkar tro? Nej, mediebilden är överdriven och det finns en viktig förklaring till det. Malmö har 310 000 invånare och är dessutom en tajt stad där invånarna är samlade på en förhållandevis liten och tydligt avgränsad yta. Jämfört med Stockholm och Göteborg finns det få förorter och även inom stadsgränsen är det tättbebyggt. Alla stadens belastade miljonprogram ligger i hyfsat centrala lägen och med goda bussförbindelser ner till kullerstensgatorna och torgen i city såväl som till stranden eller exklusiva västra hamnen där malmöborna hänger på somrarna. Från ökända Rosengård cyklar man till centralstationen på bara 12-15 minuter. Staden sitter helt enkelt ihop och det är enkelt att röra sig mellan olika delar vilket människor också gör. Det här har betydelse eftersom även journalister naturligt rör sig i olika delar av staden, känner människor i dess olika delar och vet därför vad som händer även i Lindängen, Kroksbäck och Rosengård.

Stockholm, å andra sidan, har två miljoner invånare, utspridda på en yta där det hade fått plats det dubbla, minst. Det räcker med en snabb titt på en karta för att se hur många av förorterna ligger som ensamma enklaver med i bästa fall en tunnelbanelinje som knyter ihop dem med övriga staden. De ligger också i periferin, från Norra Botkyrka är det över 30 minuter till city – med tunnelbanan! De stockholmare som vill undvika de smutskastade miljonprogrammen – och de är många – behöver inte anstränga sig för att lyckas. Inga vägar leder naturligt dit och blandningen av människor är därefter. Det här speglas också i nyhetsrapporteringen. När jag bodde i Tensta kunde man i notiser i en lokaltidning läsa om olika brott – händelser som i vissa fall hade blivit riksnyheter om de skett i Rosengård. Jag känner också flera judar i miljonprogramsförorter till Stockholm som känner sig hotade på grund av sin religion, bland annat en som flera gånger fått saker inkastade genom sitt fönster. Men det här kommer aldrig fram, för ytterst få av huvudstadens journalister rör sig i de här delarna. Undantaget är vid stora händelser, som Husbyupploppen. Då är plötsligt alla där, gör livesändningar med bränder i bakgrunden, försöker sig på djupa analyser och intervjuar alla som har två ben – för att nästa vecka dra vidare någon annanstans.

rosengårdHelt klart har alltså storleken betydelse för hur en stad bevakas och vad som lyfts fram. Malmö är tillräckligt litet för att det mesta ska fångas upp men är tillräckligt stort för att det ska rapporteras och analyseras – även i riksmedia. (En annan intressant aspekt av storlekens betydelse är att Malmö är tillräckligt tajt för att gängen från olika områden ska stöta på varandra, med risk för bråk. I det större Stockholm håller de sig till sina revir på ett annat sätt, just därför att det är möjligt.)

Tidningar och TV jobbar efter en enkel logik: de ger sina läsare och tittare vad de tror att de vill ha. Det är en viktig förklaring varför miljonprogramsförorter ofta beskrivs som Sveriges getton och slum – laddade ord som väcker känslor och lockar till läsning. Det säljer helt enkelt. Malmö har fyllt en annan roll här, inte som läskiga förorten utan som farliga staden.

Något intresse av att sticka hål på den här bilden finns förstås inte. Härom veckan släpptes färsk statistik från Malmö stad som visade att antalet brottsanmälningar per person minskat i fem år i rad. Någon tidning som rapporterade om det? Givetvis inte, som ovan nämnde Manne Gerell uppmärksammar i ett intressant blogginlägg.