SPECIAL: SÖDERTÄLJEMODELLEN – Framgångssaga… eller skräckexempel?
Södertälje är en miniatyr av ett framtida Sverige där nära hälfen av invånarna har utländsk bakgrund. Och Södertälje har hittat en egen modell för att affärsmässigt utnyttja mångfalden. En modell som hyllas som en framgångssaga – medan andra ser den som ett skräckexempel.
Har Södertälje sveriges kaxigaste kommunslogan? Med ”Sveriges internationella huvudstad” gör kommunen i alla fall ett allvarligt försök. Men till skillnad mot många andra svenska kommuner finns det kanske täckning för reklammakarnas påhittighet. I den här medelstora staden, längst ut i Stockholms periferi, har hela 43 procent av invånarna utländsk bakgrund. Och som bas för de två multinationella jättarna Scania och Astrazeneca står Södertälje för 17 procent av Sveriges handelsöverskott – fast kommunen har mindre än 1 procent av Sveriges invånare. När den politiska diskussionen alltmer kommit att handla om ungdomsarbetslöshet, utanförskap och att få våra multinationella företag att investera hemma i stället för utomlands har strålkastarljusen naturligt kommit att riktas mot Södertälje. För det här är frågor som Södertäljebor brottats med i decennier. Arbetslösheten i staden är hög, särskilt för en kommun så nära tillväxtfenomenet Stockholm, och siffrorna tyngs av den stora flyktinginströmningen som bara under det senaste decenniet uppgick till 8000 människor. Vidare är Scania och Astrazeneca extremt dominerande arbetsgivare i kommunen och när läkemedelsjätten härommånaden beslutade att lägga ned forskningen i Södertälje visar det på hur de globala vindarna blåser och den utsatta sårbarheten för svenska städer. Så i en tid där det parti som är mest trovärdigt som ”arbetarparti” vinner val, och där erfarenheter och nya ideer dissekeras på alla håll och kanter, är det allt annat än märkligt att blickarna riktas mot detta ”mini-Sverige”. Södertälje delar samma utmaningar som många andra svenska städer – bara det att här är de ännu större och mer akuta. Staden är därmed också i större behov av nya kreativa grepp snarare än tomt prat. Och de greppen har man också tagit i Södertälje. I Telge Tillväxts lokaler i ett kontorshus i centrala Södertälje, ett stenkast från Stora torget, sitter Lubna Michael. Hon hade varit arbetslös en lång tid innan hon via arbetsförmedlingen fick anställning på Telge Tillväxt, ett bolag som ägs av kommunen tillsammans med sju storföretag som Scania och Folksam. I dag är det onsdag och det är också dagen som de anställda ungdomarna är inne på kontoret för att utbilda sig och leta permanenta jobb. I lokalerna sitter grupper framför datorerna och jobbar och pratar. Telge Tillväxt anställer arbetslösa 18-24- åringar som de utbildar och hyr ut till kommunen och olika företag. I dag är det 31 företag som köper ungdomarnas tjänster. Som alla andra får Lubna Michael vara här i ett år. Förhoppningsvis ska det ge henne erfarenhet och kunskaper som kan leda till en riktig anställning. Bland annat har hon under sex månader arbetat med att sälja försäkringar för Folksam i Södertäljes invandrartäta bostadsområden. ”Vi kunde prata olika språk som arabiska och syrianska. Det var en stor fördel när vi knackade dörr och vi sålde jättebra”, säger Lubna Michael som säger att hon fick massor med självförtroende. Nu arbetar hon med utomhustjänster för kommunen, som står för ungefär hälften av alla uppdrag inom Telge Tillväxt. Snart löper hennes år ut och hon är på jakt efter ett permanent jobb och har några intervjuer att se fram emot. ”Vi är inte ett kommunalt bemanningsföretag utan allt vi gör syftar till att få ungdomarna anställda på andra företag eller börja studera. Våra ungdomar står ganska långt ifrån arbetsmarknaden och skulle inte komma in på bemanningsföretagen. Vi rustar de unga med arbetserfarenhet och utbildning för att göra dem mer attraktiva på arbetsmarknaden”, förklarar Telge Tillväxts vd Harry McNeil som tidigare i år fanns med på Veckans Affärers årliga lista på ”supertalanger” under fyrtio år. I fjol fick 110 personer jobb på Telge Tillväxt. Målet är att 200-250 ungdomar ska anställas under 2012 och att hälften av dessa får fast jobb under anställningstiden. Så här långt ser siffrorna bra ut och det finns goda möjligheter att nå målet. ”Våra unga medarbetare utvecklas hos oss. Men vi hjälper också företagen som får lättare att testa människor och hitta rätt kompetens. Det här är viktigt, det är när man kan visa på affärsmässigheten som det verkligen händer saker.” Telge Tillväxt är bara ett exempel där Södertälje kommun (via sitt koncernbolag Telge) har startat nya bolag tillsammans med ett företag. Manpower Telge Jobbstart förmedlar jobb åt nyanlända flyktingar och personer med försörjningsstöd. Telge Peab bygger bostäder och anställer byggarbetare som inte fått jobb och erbjuder lärlingsplatser till nyanlända flyktingar. Med den här så kallade Telgemodellen försöker Södertälje komma till rätta med sina problem genom affärsmässiga lösningar och tillsammans med näringslivet. ”Många kommuner pratar om att bli bättre på att samarbeta med näringslivet. Men Södertälje är en av få som verkligen gör det”, säger Arjun Bakshi som är chef för arbetslivskontoret på Södertälje kommun och som tidigare arbetat med de här frågorna på Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. Södertälje har fått en massa medial uppmärksamhet för sin strategi. Och Telge Tillväxts vd Harry McNeil berättar om ett stort intresse från andra kommuner kring modellen. I London har Telge Tillväxt presenterats för premiärministrarna i Norden, Baltikum och Storbritannien. Den svenska regeringen har i vårbudgeten lyft fram Södertälje som ett positivt exempel och arbetsmarknadsminister Hillevi Engström var full av beundran när hon besökte Telge Tillväxt i början av året. ”Ni har tur som bor i Södertälje”, sade hon bland annat till de ungdomar hon mötte. Alla vill förstås veta om de här och andra initiativ i Södertälje fungerar och bär frukt eller inte. Hur det helt enkelt går för kommunen. Men vår granskning av Södertälje ger inget tydligt svar. Snarare tvärtom två helt olika bilder. Den positiva bilden är att det händer mycket i staden och att förutsättningarna är goda för framtiden. Södertälje har en ung befolkning och många nystartade företag. I en rapport från Handelshögskolan i Göteborg pekades kommunen ut som Sveriges mest kreativa, bland annat för sin kombination av världsföretag med unika patent, sin mångfald och öppenhet. Kommunen har själva villigt hjälpt till att sprida den här bilden, inte minst förre kommunordföranden Anders Lago och kommunchefen Kjell Hasslert som är männen bakom Telgemodellen. Inspirerade av Malmö, som också lyckats ändra bilden av en industristad på dekis, har de skapat en bild av Södertälje som en spännande framtidskommun. Åtminstone hos vissa, men det finns också en helt annan bild. Skeptikerna anser att Södertälje är på väg åt fel håll. En färsk rapport från Arbetsförmedlingen visar att Södertäljes öppna arbetslöshet på 13,8 procent är klart sämst i Stockholms län där snittet är 6,5 procent. Utvecklingen går samtidigt åt fel håll. Kommunens ekonomi är också urusel med högst skuld per invånare i Sverige, enligt tidningen Dagens Samhälle. Och enligt Svenskt Näringslivs årliga rankning av företagsklimat hamnar staden på en föga smickrande plats 203. Så skalan är bred: Kreativ stad med framtiden för sig? Eller fast i en negativ spiral av arbetslöshet och utanförskap? ”Det finns nog ingen entydig sanning, utan det handlar om vilket perspektiv man har. Södertälje är helt enkelt inte som andra städer. Det finns en bra potential med ett entreprenörskap och en bra demografi. Samtidigt har Södertälje just vaknat och insett sitt sårbara läge med beroende av några stora företag och inflödet av flyktingar. Dessutom är efterfrågan av lågkvalificerade jobb mättat i staden”, konstaterar Arjun Bakshi. Även åsikterna om den så kallde Telgemodellen går isär. Kreativ och ett bevis på företagens sociala ansvarstagande, menar påhejarna. Men samtidigt långt ifrån okontroversiell bland företagare i staden. En kritik mot Telge Tillväxt handlar om att kommunen uppfinner arbeten som inte behövs för att med skattepengar sätta ungdomar i arbete. Bolag i byggbranschen och bemanningsföretag anser också att kommunen gynnar enstaka spelare. ”Många företagare är kritiska mot att kommunen drar i gång så många bolag. De är rädda för att priserna dumpas på tjänster och att konkurrensen blir snedvriden”, säger Kornelia Junas som är engagerad i näringslivsfrågor i kommunen och medlem i Företagarnas styrelse. Hon drog tillsammans med sin far redan som artonåring i gång Junnifart, ett bolag som driftar samt underhåller fastigheter, städar, sköter om utemiljöer. ”Jag har själv varit kritisk mot Södertäljes alla kommunala bolag samtidigt som jag vill att se det positiva. Vi har ett jätteproblem i Södertälje och alla initiativ är välkomna. Det jag menar är att det är för tidigt att säga att Södertäljemodellen med dessa kommunala bolag är lyckad och ifall det ger negativa effekter på näringslivet. Jag tycker därför också att Södertälje bör ligga lite lågt i stället för att åka runt och hylla Södertäljemodellen. Södertälje är långt ifrån någon framgångssaga.” Junnifarts har i dag 50 anställda varav över 90 procent har utländsk bakgrund. Bolagets huvudkontor ligger i en sliten byggnad nära den invandrartäta stadsdelen Geneta ett par kilometer norr om centrum. Grannföretagen i industriområdet är klassiskt svenska bolag, som Berras biluthyrning, som närmaste granne. Men det finns en tydlig gräns där företagen längre ned på gatan har skyltar på arabiska och syrianska. En bit bort finns också den syrisk-ortodoxa kyrkan, en modern byggnad i rött tegel. ”Tyvärr är den här tydliga gränsen på gatan symtomatisk och visar på problemen i Södertälje. De olika gruppernas företagare lever sina egna liv och många upplever det som svårt att göra affärer med varandra. Det finns en annan kultur kring till exempel synen på avtal och prutning. I Södertälje äger invandrare en hel del fastigheter och skulle därmed kunna vara våra kunder men så är inte fallet.” Hon får medhåll av Sinan Kassab som kom från Irak för fyra år sedan. Tillsammans med en kompis har han startat företaget Ipunkt som hjälper företag med datasupport. ”Det finns tydliga tendenser att invandrarföretag anlitar varandra. Det gäller även bland irakierna som alla känner varandra väl i Södertälje. Många är släkt med varandra och så träffas vi i kyrkan”. De senaste årens flyktingströmmar från Irak har gjort att irakierna vuxit om syrianerna (och finnarna) som den största invandrargruppen. Det handlar nästan uteslutande om kristna irakier, muslimerna brukar lämna staden. Ingen invandringsgrupp sammanknippas annars så mycket med en enskild stad som syrianerna gör med Södertälje. Det är en erkänt driftig grupp som det gått hyfsat bra för enligt så kallade socioekonomiska mått. Även syrianerna är kristna och har faktiskt gjort Södertälje till en av Sveriges mest kristna städer. Södertälje skiljer sig här från storstädernas förorter där den etniska sammansättningen är mer splittrad. I Södertälje är irakierna och syrianerna inte bara dominerande utan även tajta grupper som hjälper sina landsmän. Frågan är om – och i så fall på vilket sätt – det har någon betydelse för staden. Här är forskningen inte helt överens. Vissa hävdar att det är en nackdel att behålla nära band med sin gamla grupp när man ska komma in i ett nytt samhälle. Andra forskare hävdar att det är något positivt, det ger en trygghet och ett självförtroende att ha släkt och vänner nära sig vilket gör det enklare att komma in i ett samhälle. I Södertälje är det märkbart svårt att prata med någon om ämnet. Inte för att det är känsligt, utan för att tjänstemän och politiker inte längre tänker i de här banorna, förklarar Arjun Bakshi. ”Det är slående i Södertälje att integrationsfrågor blivit så naturliga, de finns nästan inte i den politiska debatten. Eller i samtalet på gatan heller för den delen. Staden har kommit ifrån ‘vi och dom-tänket’ och det är fantastiskt positivt.” Gäller det när företagen ska anställa också? ”Nej, långt därifrån tyvärr. Men det går åt rätt håll och Scania är en fantastisk förebild.” Lastbilsjätten, som med över 10 000 anställda i Södertälje är stadens klart största arbetsgivare, svävar som en ande över det mesta som sker i Södertälje. Bland börsens stora verkstadsbolag är Scania ett av få som behållit nästan all produktion i Sverige och Södertälje. Bolaget ses också som en förebild inom mångfaldsområdet, bland annat utsåg Veckans Affärer 2010 Scania till ett av tre storbolag som sticker ut i sitt mångfaldsarbete. Trots att bolaget till skillnad mot andra storbolag inte säger sig arbeta med frågan på något särskilt sätt. ”Under många år har vi sett integration som en naturlig del och inte någon enskild parameter som vi tar hänsyn till i till exempel rekryteringar”, förklarar Kent Conradson som är chef för human resources på Scania. Scania har uppmärksammats för att använda irakiska medarbetare i Södertälje som hjälp när bolaget ska försöka slå sig in på den alltmer öppna irakiska marknaden. Men på frågan om bolaget ser andra fördelar med en etnisk mångfald bland personalen menar han att bolaget inte tänker så. ”Det är så självklart och ett normalläge för oss. Det är en följd av att vi finns i Södertälje och att i femtio år har förhållit oss till att olika invandrargrupper kommit till staden. Arbetskraftsinvandringen har genom åren på ett positivt sätt bidragit till vår tillväxt. Det är alltså inget konstigt för oss på något sätt.” Kent Conradson sitter i styrelsen för Telge Tillväxt där Scania är en av delägarna. I höst drar bolaget igång en gymnasieskola för tekniska utbildningar tillsammans med Astrazeneca som heter Mälardalens tekniska gymnasium. ”Våra rötter finns här och staden är vår rekryteringsbas. Därför engagerar vi oss gärna i Södertälje men jag vill understryka att detta både måste vara bra ur företagsperspektiv och samtidigt samhällspolitiskt viktigt. Telge Tillväxt är ett sådant projekt. Även en gymnasieskola är viktigt, det råder brist på unga tekniker i staden vilket är ett problem för både Scania, Södertälje och samhället i stort.” Om Scania dominerar området längs kanalen söder om Södertälje centrum så präglar Astrazeneca området norr om centrum längs samma kanal. Vi går runt på det jättelika fabriksområdet som mer för tankarna till någon tung industri än ett läkemedelsföretag. Här ligger gamla och nya byggnader huller om buller, till synes slumpvis utslängda och de flesta i rött tegel. I de nya och mest moderna byggnaderna sitter forskningsavdelningarna, alltså just den del som Astrazeneca fattat beslut om att lägga ned i Södertälje. Presschefen Ann-Leena Mikiver ger oss ett prospekt där företaget marknadsför byggnaderna för potentiella köpare. Det handlar om sammanlagt 150000 kvadratmeter. ”Vi ser helst att någon större spelare kommer in och tar över alla lokaler och väljer att satsa här. Lokalerna är moderna och kompetensen enormt hög”, säger hon och menar att det skulle kunna handla om ett läkemedelsbolag, kanske i samarbete med till exempel universitet eller högskola. Även från staten letar man lösningar där Lars Leijonborg är utsedd till samordnare för att tillvarata kompetensen hos de forskare som mister jobbet. Han pekar också på möjligheten för forskargrupper att driva vidare sina projekt i nya former. Ingenting är klart mer än att det är ett hårt slag mot staden. Av de cirka 1 200 forskare som får sparken bor en tredjedel i Södertälje. Men Astrazeneca pekar på att allt definitivt inte är nattsvart för bolaget i Södertälje. ”De flesta här på området jobbar faktiskt med produktion, det är lätt att glömma bort. Vi är över 3 000 personer och är därmed en av världens största anläggningar för att producera läkemedel. Jag skulle vilja säga att vi också är en av de mest effektiva och kommer finnas kvar i Södertälje inom överskådlig framtid”, säger Mikael Ericson, chef för Anstrazenecas svenska tillverkning, samtidigt som han visar runt oss på en fabrik som tillverkar så kallade turbuhalers mot bland annat astma. Det är en av åtta produktionsenheter inne i Södertälje och utanför staden i Gärtuna. Mikael Ericson berättar att fabrikerna blivit 15 procent effektivare varje år under de senaste tre åren, vilket bidragit till att Astrazeneca bland annat utsett Södertälje som lanseringssajt för alla nya tabletter som bolaget tar fram. Bara i år investeras hundratals miljoner kronor i fabrikerna. Men effektiviseringarna har samtidigt minskat antalet anställda i produktionen med runt 2000 personer sedan 2005. ”Vad som händer i framtiden beror förstås på försäljningen. Just nu anställer vi för att täcka upp naturliga avgångar, men vi expanderar inte. Vi måste helt enkelt vara effektiva för att få förtroende. Vi lever också helt på egna meriter och kan inte vänta oss någon hjälp här bara för att forskningen läggs ner.” Med andra ord: om Mikael Ericson kan fortsätta att effektivisera fabrikerna kommer han att få nya produkter att producera. Men det bygger på att han hittar duktiga människor och här finns utmaningen. Han berättar hur produktionen inom läkemedelsindustrin snabbt blivit alltmer avancerad. ”Men det är svårt att hitta rätt kompetens och det är riktigt frustrerande att se hur ungdomar i dag väljer bort ingenjörsyrken”, förklarar Mikael Ericson som själv kom till Astrazeneca från just grannen Scania. Nu delar han lastbilsbolagets oro för hur de ska hitta rätt kompetens i framtiden och precis som Kent Conradson på Scania pekar han på paradoxen att samtidigt som ungdomsarbetslösheten är gigantisk finns ett stort behov av tekniker och ingenjörer i industrin. Något som alltså bland annat resulterat i att de två bolagen drar i gång en gymnasieskola. Ämnet är naturligtvis inte nytt, det är också en del av den diskussion kring jobben som så helt dominerar dagens politiska agenda. Oron delas också av de flesta stora verkstadsbolag och påverkar förstås deras investeringsbeslut. Men det är ändå intressant och slående hur en analys av ”Sveriges internationella huvudstad” också oundvikligen landar just här, i en kompetensbrist. Trots sina problem är Södertälje på många sätt en försmak av framtiden. Där etnicitet har blivit en icke-fråga och marknaden för lågkvalificerade arbeten besvärande mättad. De kreativa initiativen från Södertälje kommunen, tillsammans med näringslivet, verkar vara positiva för kommunen och lär tas efter av andra. Men de nya jobb som skapas genom alla initiativ är ändå marginella i jämförelse med att Astrazeneca får i uppdrag att producera en ny tablett eller att Scania drar i gång en ny produktionslina. Och för att det ska hända kan kommunen faktiskt vara med och påverka utvecklingen. En helt egen modell Den så kallade Telgemodellen är Södertäljes kommunala strategi för att minska arbetslöshet och utanförskap och rusta upp kommunens miljonprogram. Utgångspunkten är att söka affärsmässiga lösningar på samhällsproblem tillsammans med näringslivet. Södertälje sammanfattar själv modellen så här: ”Genom att bolagisera samhällsproblemen skapar vi hållbara lösningar.” Den kommunalt helägda Telgekoncernen äger bland annat kommunens bostäder, elnät, hamn och energibolag. Tillsammans med enskilda bolag har Telge också startat nya bolag. Här finns bland annat: Manpower Telge som hjälper långtidsarbetslösa till en fast anställning. Telge Peab som bygger bostäder och anställer byggarbetare som stått utanför arbetsmarknaden. Telge Tillväxt ägs tillsammans med KF, Mekonomen, Scania, Manpower, Peab, Swedbank och Folksam. Bolaget hyr ut ungdomar för att ge dem erfarenhet och ett bättre cv. En annan satsning är Telge Hovsjö som äger 1 700 bostäder i ett miljonprogram som syftar till att ge ungdomar framtidstro, sommarjobb och underlätta vägen till arbetsmarknaden. Grunbulten är ett nära samarbete med skolan, kommunen och polisen för att utveckla området och bryta segregationen.