Södertäljemodellen

SPECIAL: SÖDERTÄLJEMODELLEN – Framgångssaga… eller skräckexempel?

Södertälje är en miniatyr av ett framtida Sverige där nära hälfen av invånarna har utländsk bakgrund. Och Södertälje har hittat en egen modell för att affärsmässigt utnyttja mångfalden. En modell som hyllas som en framgångssaga – medan andra ser den som ett skräckexempel.

Har Södertälje sveriges kaxigaste kommunslogan?  Med ”Sveriges internationella huvudstad” gör kommunen i alla fall ett allvarligt försök. Men till skillnad mot många andra svenska kommuner finns det kanske täckning för reklammakarnas påhittighet. I den här medelstora staden, längst ut i Stockholms periferi, har hela 43 procent av invånarna utländsk bakgrund. Och som bas för de två multinationella jättarna Scania och Astrazeneca står Södertälje för 17 procent av Sveriges handelsöverskott – fast kommunen har mindre än 1 procent av Sveriges invånare.  När den politiska diskussionen alltmer kommit att handla om  ungdomsarbetslöshet, utanförskap och att få våra multinationella  företag att investera hemma i stället för utomlands har  strålkastarljusen naturligt kommit att riktas mot Södertälje. För det  här är frågor som Södertäljebor brottats med i decennier.  Arbetslösheten i staden är hög, särskilt för en kommun så nära  tillväxtfenomenet Stockholm, och siffrorna tyngs av den stora  flyktinginströmningen som bara under det senaste decenniet uppgick  till 8000 människor. Vidare är Scania och Astrazeneca extremt  dominerande arbetsgivare i kommunen och när läkemedelsjätten  härommånaden beslutade att lägga ned forskningen i Södertälje visar  det på hur de globala vindarna blåser och den utsatta sårbarheten för  svenska städer.  Så i en tid där det parti som är mest trovärdigt som ”arbetarparti”  vinner val, och där erfarenheter och nya ideer dissekeras på alla  håll och kanter, är det allt annat än märkligt att blickarna riktas  mot detta ”mini-Sverige”. Södertälje delar samma utmaningar som många  andra svenska städer – bara det att här är de ännu större och mer  akuta. Staden är därmed också i större behov av nya kreativa grepp  snarare än tomt prat.  Och de greppen har man också tagit i Södertälje.  I Telge Tillväxts lokaler i ett kontorshus i centrala Södertälje, ett  stenkast från Stora torget, sitter Lubna Michael. Hon hade varit  arbetslös en lång tid innan hon via arbetsförmedlingen fick  anställning på Telge Tillväxt, ett bolag som ägs av kommunen  tillsammans med sju storföretag som Scania och Folksam. I dag är det  onsdag och det är också dagen som de anställda ungdomarna är inne på  kontoret för att utbilda sig och leta permanenta jobb. I lokalerna  sitter grupper framför datorerna och jobbar och pratar.   Telge Tillväxt anställer arbetslösa 18-24- åringar som de utbildar  och hyr ut till kommunen och olika företag. I dag är det 31 företag  som köper ungdomarnas tjänster. Som alla andra får Lubna Michael vara  här i ett år. Förhoppningsvis ska det ge henne erfarenhet och  kunskaper som kan leda till en riktig anställning. Bland annat har  hon under sex månader arbetat med att sälja försäkringar för Folksam  i Södertäljes invandrartäta bostadsområden.  ”Vi kunde prata olika språk som arabiska och syrianska. Det var en  stor fördel när vi knackade dörr och vi sålde jättebra”, säger Lubna  Michael som säger att hon fick massor med självförtroende.   Nu arbetar hon med utomhustjänster för kommunen, som står för ungefär hälften av alla uppdrag inom Telge Tillväxt. Snart löper hennes år ut och hon är på jakt efter ett permanent jobb och har några intervjuer att se fram emot. ”Vi är inte ett kommunalt bemanningsföretag utan allt vi gör syftar till att få ungdomarna anställda på andra företag eller börja studera. Våra ungdomar står ganska långt ifrån arbetsmarknaden och skulle inte komma in på bemanningsföretagen. Vi rustar de unga med arbetserfarenhet och utbildning för att göra dem mer attraktiva på arbetsmarknaden”, förklarar Telge Tillväxts vd Harry McNeil som tidigare i år fanns med på Veckans Affärers årliga lista på ”supertalanger” under fyrtio år.  I fjol fick 110 personer jobb på Telge Tillväxt. Målet är att 200-250  ungdomar ska anställas under 2012 och att hälften av dessa får fast  jobb under anställningstiden. Så här långt ser siffrorna bra ut och  det finns goda möjligheter att nå målet. ”Våra unga medarbetare utvecklas hos oss. Men vi hjälper också  företagen som får lättare att testa människor och hitta rätt  kompetens. Det här är viktigt, det är när man kan visa på  affärsmässigheten som det verkligen händer saker.”  Telge Tillväxt är bara ett exempel där Södertälje kommun (via sitt koncernbolag Telge) har startat nya bolag tillsammans med ett företag. Manpower Telge Jobbstart förmedlar jobb åt nyanlända flyktingar och personer med försörjningsstöd. Telge Peab bygger bostäder och anställer byggarbetare som inte fått jobb och erbjuder lärlingsplatser till nyanlända flyktingar.  Med den här så kallade Telgemodellen försöker Södertälje komma till  rätta med sina problem genom affärsmässiga lösningar och tillsammans  med näringslivet.  ”Många kommuner pratar om att bli bättre på att samarbeta med  näringslivet. Men Södertälje är en av få som verkligen gör det”,  säger Arjun Bakshi som är chef för arbetslivskontoret på Södertälje  kommun och som tidigare arbetat med de här frågorna på Sveriges  Kommuner och Landsting, SKL.   Södertälje har fått en massa medial uppmärksamhet för sin strategi.  Och Telge Tillväxts vd Harry McNeil berättar om ett stort intresse  från andra kommuner kring modellen. I London har Telge Tillväxt  presenterats för premiärministrarna i Norden, Baltikum och  Storbritannien. Den svenska regeringen har i vårbudgeten lyft fram  Södertälje som ett positivt exempel och arbetsmarknadsminister  Hillevi Engström var full av beundran när hon besökte Telge Tillväxt  i början av året.  ”Ni har tur som bor i Södertälje”, sade hon bland annat till de  ungdomar hon mötte.   Alla vill förstås veta om de här och andra initiativ i Södertälje  fungerar och bär frukt eller inte. Hur det helt enkelt går för  kommunen.  Men vår granskning av Södertälje ger inget tydligt svar. Snarare  tvärtom två helt olika bilder.   Den positiva bilden är att det händer mycket i staden och att  förutsättningarna är goda för framtiden. Södertälje har en ung  befolkning och många nystartade företag.  I en rapport från Handelshögskolan i Göteborg pekades kommunen ut som  Sveriges mest kreativa, bland annat för sin kombination av  världsföretag med unika patent, sin mångfald och öppenhet. Kommunen  har själva villigt hjälpt till att sprida den här bilden, inte minst  förre kommunordföranden Anders Lago och kommunchefen Kjell Hasslert  som är männen bakom Telgemodellen. Inspirerade av Malmö, som också  lyckats ändra bilden av en industristad på dekis, har de skapat en  bild av Södertälje som en spännande framtidskommun.   Åtminstone hos vissa, men det finns också en helt annan bild.  Skeptikerna anser att Södertälje är på väg åt fel håll. En färsk  rapport från Arbetsförmedlingen visar att Södertäljes öppna  arbetslöshet på 13,8 procent är klart sämst i Stockholms län där  snittet är 6,5 procent. Utvecklingen går samtidigt åt fel håll.  Kommunens ekonomi är också urusel med högst skuld per invånare i  Sverige, enligt tidningen Dagens Samhälle. Och enligt Svenskt  Näringslivs årliga rankning av företagsklimat hamnar staden på en  föga smickrande plats 203.   Så skalan är bred: Kreativ stad med framtiden för sig? Eller fast i  en negativ spiral av arbetslöshet och utanförskap? ”Det finns nog ingen entydig sanning, utan det handlar om vilket  perspektiv man har. Södertälje är helt enkelt inte som andra städer.  Det finns en bra potential med ett entreprenörskap och en bra  demografi. Samtidigt har Södertälje just vaknat och insett sitt  sårbara läge med beroende av några stora företag och inflödet av  flyktingar. Dessutom är efterfrågan av lågkvalificerade jobb mättat i  staden”, konstaterar Arjun Bakshi.   Även åsikterna om den så kallde Telgemodellen går isär. Kreativ och  ett bevis på företagens sociala ansvarstagande, menar påhejarna. Men  samtidigt långt ifrån okontroversiell bland företagare i staden. En  kritik mot Telge Tillväxt handlar om att kommunen uppfinner arbeten  som inte behövs för att med skattepengar sätta ungdomar i arbete.  Bolag i byggbranschen och bemanningsföretag anser också att kommunen  gynnar enstaka spelare.  ”Många företagare är kritiska mot att kommunen drar i gång så många  bolag. De är rädda för att priserna dumpas på tjänster och att  konkurrensen blir snedvriden”, säger Kornelia Junas som är engagerad  i näringslivsfrågor i kommunen och medlem i Företagarnas styrelse.   Hon drog tillsammans med sin far redan som artonåring i gång  Junnifart, ett bolag som driftar samt underhåller fastigheter,  städar, sköter om utemiljöer.  ”Jag har själv varit kritisk mot Södertäljes alla kommunala bolag  samtidigt som jag vill att se det positiva. Vi har ett jätteproblem i  Södertälje och alla initiativ är välkomna.  Det jag menar är att det  är för tidigt att säga att Södertäljemodellen med dessa kommunala  bolag är lyckad och ifall det ger negativa effekter på näringslivet.  Jag tycker därför också att Södertälje bör ligga lite lågt i stället  för att åka runt och hylla Södertäljemodellen. Södertälje är långt  ifrån någon framgångssaga.”  Junnifarts har i dag 50 anställda varav över 90 procent har utländsk  bakgrund. Bolagets huvudkontor ligger i en sliten byggnad nära den  invandrartäta stadsdelen Geneta ett par kilometer norr om centrum.  Grannföretagen i industriområdet är klassiskt svenska bolag, som  Berras biluthyrning, som närmaste granne. Men det finns en tydlig  gräns där företagen längre ned på gatan har skyltar på arabiska och  syrianska. En bit bort finns också den syrisk-ortodoxa kyrkan, en  modern byggnad i rött tegel.  ”Tyvärr är den här tydliga gränsen på gatan symtomatisk och visar på problemen i Södertälje. De olika gruppernas företagare lever sina egna liv och många upplever det som svårt att göra affärer med varandra. Det finns en annan kultur kring till exempel synen på avtal och prutning. I Södertälje äger invandrare en hel del fastigheter och skulle därmed kunna vara våra kunder men så är inte fallet.”   Hon får medhåll av Sinan Kassab som kom från Irak för fyra år sedan.  Tillsammans med en kompis har han startat företaget Ipunkt som  hjälper företag med datasupport. ”Det finns tydliga tendenser att invandrarföretag anlitar varandra.  Det gäller även bland irakierna som alla känner varandra väl i  Södertälje. Många är släkt med varandra och så träffas vi i kyrkan”.  De senaste årens flyktingströmmar från Irak har gjort att irakierna  vuxit om syrianerna (och finnarna) som den största invandrargruppen.  Det handlar nästan uteslutande om kristna irakier, muslimerna brukar  lämna staden.   Ingen invandringsgrupp sammanknippas annars så mycket med en enskild  stad som syrianerna gör med Södertälje. Det är en erkänt driftig  grupp som det gått hyfsat bra för enligt så kallade socioekonomiska  mått. Även syrianerna är kristna och har faktiskt gjort Södertälje till en  av Sveriges mest kristna städer.   Södertälje skiljer sig här från storstädernas förorter där den  etniska sammansättningen är mer splittrad. I Södertälje är irakierna  och syrianerna inte bara dominerande utan även tajta grupper som  hjälper sina landsmän. Frågan är om – och i så fall på vilket sätt –  det har någon betydelse för staden. Här är forskningen inte helt  överens. Vissa hävdar att det är en nackdel att behålla nära band med  sin gamla grupp när man ska komma in i ett nytt samhälle. Andra  forskare hävdar att det är något positivt, det ger en trygghet och  ett självförtroende att ha släkt och vänner nära sig vilket gör det  enklare att komma in i ett samhälle.   I Södertälje är det märkbart svårt att prata med någon om ämnet. Inte  för att det är känsligt, utan för att tjänstemän och politiker inte  längre tänker i de här banorna, förklarar Arjun Bakshi. ”Det är slående i Södertälje att integrationsfrågor blivit så  naturliga, de finns nästan inte i den politiska debatten. Eller i  samtalet på gatan heller för den delen. Staden har kommit ifrån ‘vi  och dom-tänket’ och det är fantastiskt positivt.” Gäller det när företagen ska anställa också? ”Nej, långt därifrån tyvärr. Men det går åt rätt håll och Scania är  en fantastisk förebild.”  Lastbilsjätten, som med över 10 000 anställda i Södertälje är  stadens klart största arbetsgivare, svävar som en ande över det mesta  som sker i Södertälje. Bland börsens stora verkstadsbolag är Scania  ett av få som behållit nästan all produktion i Sverige och  Södertälje. Bolaget ses också som en förebild inom mångfaldsområdet,  bland annat utsåg Veckans Affärer 2010 Scania till ett av tre  storbolag som sticker ut i sitt mångfaldsarbete. Trots att bolaget  till skillnad mot andra storbolag inte säger sig arbeta med frågan på  något särskilt sätt.  ”Under många år har vi sett integration som en naturlig del och inte  någon enskild parameter som vi tar hänsyn till i till exempel  rekryteringar”, förklarar Kent Conradson som är chef för human  resources på Scania.   Scania har uppmärksammats för att använda irakiska medarbetare i  Södertälje som hjälp när bolaget ska försöka slå sig in på den  alltmer öppna irakiska marknaden. Men på frågan om bolaget ser andra  fördelar med en etnisk mångfald bland personalen menar han att  bolaget inte tänker så.    ”Det är så självklart och ett normalläge för oss. Det är en följd av  att vi finns i Södertälje och att i femtio år har förhållit oss till  att olika invandrargrupper kommit till staden.  Arbetskraftsinvandringen har genom åren på ett positivt sätt bidragit  till vår tillväxt. Det är alltså inget konstigt för oss på något  sätt.”  Kent Conradson sitter i styrelsen för Telge Tillväxt där Scania är en av delägarna. I höst drar bolaget igång en gymnasieskola för tekniska utbildningar tillsammans med Astrazeneca som heter Mälardalens tekniska gymnasium. ”Våra rötter finns här och staden är vår rekryteringsbas. Därför engagerar vi oss gärna i Södertälje men jag vill understryka att detta både måste vara bra ur företagsperspektiv och samtidigt samhällspolitiskt viktigt. Telge Tillväxt är ett sådant projekt. Även en gymnasieskola är viktigt, det råder brist på unga tekniker i staden vilket är ett problem för både Scania, Södertälje och samhället i stort.”  Om Scania dominerar området längs kanalen söder om Södertälje centrum  så präglar Astrazeneca området norr om centrum längs samma kanal. Vi  går runt på det jättelika fabriksområdet som mer för tankarna till  någon tung industri än ett läkemedelsföretag. Här ligger gamla och  nya byggnader huller om buller, till synes slumpvis utslängda och de  flesta i rött tegel. I de nya och mest moderna byggnaderna sitter  forskningsavdelningarna, alltså just den del som Astrazeneca fattat  beslut om att lägga ned i Södertälje. Presschefen Ann-Leena Mikiver  ger oss ett prospekt där företaget marknadsför byggnaderna för  potentiella köpare. Det handlar om sammanlagt 150000 kvadratmeter.  ”Vi ser helst att någon större spelare kommer in och tar över alla  lokaler och väljer att satsa här. Lokalerna är moderna och  kompetensen enormt hög”, säger hon och menar att det skulle kunna  handla om ett läkemedelsbolag, kanske i samarbete med till exempel  universitet eller högskola.   Även från staten letar man lösningar där Lars Leijonborg är utsedd  till samordnare för att tillvarata kompetensen hos de forskare som  mister jobbet. Han pekar också på möjligheten för forskargrupper att  driva vidare sina projekt i nya former. Ingenting är klart mer än att  det är ett hårt slag mot staden. Av de cirka 1 200 forskare som får  sparken bor en tredjedel i Södertälje. Men Astrazeneca pekar på att  allt definitivt inte är nattsvart för bolaget i Södertälje.  ”De flesta här på området jobbar faktiskt med produktion, det är lätt  att glömma bort. Vi är över 3 000 personer och är därmed en av  världens största anläggningar för att producera läkemedel. Jag skulle  vilja säga att vi också är en av de mest effektiva och kommer finnas  kvar i Södertälje inom överskådlig framtid”, säger Mikael Ericson,  chef för Anstrazenecas svenska tillverkning, samtidigt som han visar  runt oss på en fabrik som tillverkar så kallade turbuhalers mot bland  annat astma.   Det är en av åtta produktionsenheter inne i Södertälje och utanför  staden i Gärtuna.  Mikael Ericson berättar att fabrikerna blivit 15  procent effektivare varje år under de senaste tre åren, vilket  bidragit till att Astrazeneca bland annat utsett Södertälje som  lanseringssajt för alla nya tabletter som bolaget tar fram. Bara i år  investeras hundratals miljoner kronor i fabrikerna. Men  effektiviseringarna har samtidigt minskat antalet anställda i  produktionen med runt 2000 personer sedan 2005.  ”Vad som händer i framtiden beror förstås på försäljningen. Just nu  anställer vi för att täcka upp naturliga avgångar, men vi expanderar  inte. Vi måste helt enkelt vara effektiva för att få förtroende. Vi  lever också helt på egna meriter och kan inte vänta oss någon hjälp  här bara för att forskningen läggs ner.”  Med andra ord: om Mikael Ericson kan fortsätta att effektivisera  fabrikerna kommer han att få nya produkter att producera. Men det  bygger på att han hittar duktiga människor och här finns utmaningen.  Han berättar hur produktionen inom läkemedelsindustrin snabbt blivit  alltmer avancerad.  ”Men det är svårt att hitta rätt kompetens och det är riktigt  frustrerande att se hur ungdomar i dag väljer bort ingenjörsyrken”,  förklarar Mikael Ericson som själv kom till Astrazeneca från just  grannen Scania.   Nu delar han lastbilsbolagets oro för hur de ska hitta rätt kompetens  i framtiden och precis som Kent Conradson på Scania pekar han på  paradoxen att samtidigt som ungdomsarbetslösheten är gigantisk finns  ett stort behov av tekniker och ingenjörer i industrin. Något som  alltså bland annat resulterat i att de två bolagen drar i gång en  gymnasieskola.   Ämnet är naturligtvis inte nytt, det är också en del av den  diskussion kring jobben som så helt dominerar dagens politiska  agenda. Oron delas också av de flesta stora verkstadsbolag och  påverkar förstås deras investeringsbeslut. Men det är ändå intressant  och slående hur en analys av ”Sveriges internationella huvudstad”  också oundvikligen landar just här, i en kompetensbrist.  Trots sina problem är Södertälje på många sätt en försmak av  framtiden. Där etnicitet har blivit en icke-fråga och marknaden för  lågkvalificerade arbeten besvärande mättad.   De kreativa initiativen från Södertälje kommunen, tillsammans med  näringslivet, verkar vara positiva för kommunen och lär tas efter av  andra. Men de nya jobb som skapas genom alla initiativ är ändå  marginella i jämförelse med att Astrazeneca får i uppdrag att  producera en ny tablett eller att Scania drar i gång en ny  produktionslina. Och för att det ska hända kan kommunen faktiskt vara  med och påverka utvecklingen.   En helt egen modell  Den så kallade Telgemodellen är Södertäljes kommunala strategi för  att minska arbetslöshet och utanförskap och rusta upp kommunens  miljonprogram. Utgångspunkten är att söka affärsmässiga lösningar på  samhällsproblem tillsammans med näringslivet. Södertälje sammanfattar  själv modellen så här: ”Genom att bolagisera samhällsproblemen skapar  vi hållbara lösningar.”  Den kommunalt helägda Telgekoncernen äger bland annat kommunens  bostäder, elnät, hamn och energibolag. Tillsammans med enskilda bolag  har Telge också startat nya bolag. Här finns bland annat:  Manpower Telge som hjälper långtidsarbetslösa till en fast  anställning.   Telge Peab som bygger bostäder och anställer byggarbetare som stått  utanför arbetsmarknaden. Telge Tillväxt ägs tillsammans med KF, Mekonomen, Scania, Manpower, Peab, Swedbank och Folksam. Bolaget hyr ut ung­domar för att ge dem erfarenhet och ett bättre cv. En annan satsning är Telge Hovsjö som äger 1 700 bostäder i ett miljonprogram som syftar till att ge ungdomar framtidstro, sommarjobb och underlätta vägen till arbetsmarknaden. Grunbulten är ett nära samarbete med skolan, kommunen och polisen för att utveckla området och bryta segregationen.