SPECIAL: MÅNGFALD – ”Du måste jobba dubbelt så hårt som en svensk för att lyckas”
De studerar, är ambitiösa och har bott i Sverige i princip hela sina liv. Men de känner väl till företagens stora motstånd att ta in personer med en bredare erfarenhet än bara den svenska. VA har samlat sex unga invandrare för att prata framtid.
En snabb genomgång av alla de rapporter som varje år utvärderar den svenska integrationspolitiken ger en tudelad bild. Sverige är på flera sätt ett fantastiskt land att vara invandrare i. Men när det handlar om arbetsmarknaden är bilden dystrare. Arbetslösheten har i flera decennier konstant varit högre bland både första och andra generationens invandrare än bland svenskfödda. Flera undersökningar pekar på att det förekommer diskriminering på arbetsmarknaden där utländska namn från vissa länder sorteras bort, oavsett meriter. Kanske ännu mer anmärkningsvärt är att arbetslösheten är lika hög bland invandrare med en akademisk utbildning än de utan en akademisk utbildning. Sverige är därmed ett av de sämsta länderna i Europa när det gäller att sysselsätta utrikes födda med en högre utbildning. Effekten är att välutbildade invandrare väljer att flytta vidare från Sverige medan de lågutbildade stannar. ”I Tensta, där jag kommer ifrån, är ungdomarna helt övertygade om att de måste flytta utomlands för att få jobb”, säger Guleed Mohamed. Han är en av sex personer med utländsk bakgrund som Veckans Affärer samlade för att prata om hur det är att vara ung invandrare i Sverige i dag. De studerar, är ambitiösa och har varit i Sverige sedan de var små eller är till och med födda här. Men de har också olika bakgrunder och har långt ifrån samma framtidsplaner. Samtalet kring det runda bordet blir stundtals hetsigt och rör allt ifrån behovet av att assimilera sig till svenskarnas bild av invandrare och om förorten. Den första frågan är hur diskriminerande den svenska arbetsmarknaden verkligen är. Guleed Mohamed (GM): Jag träffar hela tiden människor som känner sig diskriminerade eller till och med utsatta för rasism när de söker jobb. Men ett stort problem är att många unga invandrare tror att situationen är mycket värre än den egentligen är. De har bestämt sig för att det redan är kört och många är övertygade om att de måste flytta utomlands för att få jobb. Skolan gör inget för att berätta om deras möjligheter och säga att de behövs! I stället lyssnar de på medierna, dåliga kompisar och på sina föräldrar. Sana Alajmovic (SA): Precis, föräldrarna är nyckeln. Jag kan bara gå till mig själv, min mamma var framgångsrik domare i Bosnien men när hon gick till arbetsförmedlingen i Sverige sa de att hon kunde glömma att få något jobb här. Sen kontaktade hon själv företag och fick faktiskt till slut ett jobb som jurist. Men min poäng är att när barnen ser hur svårt deras kanske välutbildade föräldrar fått det i Sverige tror de förstås att det är hopplöst för dem också. Rodwan Said (RS): Många somalier flyttar till England och de går mycket bättre för dem där än i Sverige. Det är det jag och andra somalier hör hela tiden och det är klart att det gör att många vill flytta dit. Jenny Zeng (JZ): Det handlar förstås mycket om vilken miljö man är i. På Handels, där jag går, pratas det inte så mycket om diskriminering. De flesta vill bli managementkonsulter eller jobba på investmentbank och det är branscher som är kända för att ge de smartaste personerna jobben, oavsett etnicitet. Det är branscher som bara tänker på vinsten och då har man inte råd att ta hänsyn till något annat. Farshid Rafatnia (FR): Men så fort vi tittar bort från de branscherna du nämner så är vi nog tyvärr i diskrimineringsträsket igen. Jag tycker inte alls att svenska företag utnyttjar mångfalden som finns här. Människors kunskaper om olika länder och kulturer borde vara värdefulla konkurrensfördelar. Jag har ofta slagits av i vilka branscher där andelen invandrare är hög. Det är snabbmat, städning och så vidare. Det handlar inte om att bolagen i de här branscherna är bättre, det är helt enkelt underbetalda branscher dit invandrare söker sig därför att det går att få jobb. Nima Kasbi (NK): Jag har jobbat inom snabbmatsbranschen och vet att det där stämmer. Många bolag gör gärna en poäng att de skulle vara duktiga och förstått vikten av mångfald men det är en efterkonstruktion. GM: Det är så sorgligt. Världen är globalare än någonsin tidigare och Sverige är ett extremt exportberoende land. Jag kan fem språk och en massa olika kulturella koder. Men jag och många andra måste bli bättre på att berätta det! Världens vanligaste namn är inte Magnus, det är Mohammed. Vi borde ha lättare att få jobb än någon som bara kan svensk kultur. RS: Kom igen Guleed. Vi bor i Sverige! Det där är en dröm. GM: Ja, kanske. Men titta på hur många företag det finns som i dag gör en stor grej av att de jobbar med mångfald och tycker att den här frågan är viktig. Men vi måste fråga om de verkligen gör något eller bara pratar. Säga att ”här är jag, kom igen, anställ mig då”. JZ: Jag vill inte få ett jobb bara för att jag har ett annorlunda namn och för att bli pinne i statistiken. NK: Exakt, jag vill ha ett jobb tack vare mina meriter och därför att jag är bra. FR: Jag kommer sannolikt att flytta ifrån Sverige. Men det är för att jag tycker att det är ett dåligt land på att belöna ambitiösa och hårt arbetande människor. Samtidigt tycker jag att vi lätt blir lite väl negativa i diskussionen. I Sverige finns oerhört mycket möjligheter och inte så mycket konkurrens, jämfört med många andra länder. Det är upp till varje individ att ta sig fram. Ta bara en sådan sak som att utbildningen är gratis och att alla kan få studiemedel. JZ: Jag håller med. Ofta när man diskuterar de här frågorna intar invandrarna en slags offerroll. I grund och botten handlar det om hur hårt man är beredd att jobba. SA: Jag är glad över min bakgrund, den har gjort mig stark. Jag var enda invandraren där jag växte upp, jag var muslim och fick särskild mat och allt det där. Det var tufft men när jag ser någon på Handels som åkt räkmacka i hela sitt liv är jag inte det minsta avundsjuk. Jag har fått kämpa, det är en skön känsla. FR: Det finns en tendens bland många invandrare att tro att allt ska serveras på silverfat i Sverige. Kom igen, om en iransk civilingenjörsutbildning inte värderas högt i Sverige, ta en till här hemma då! I stället för att bara ge upp. Jag har alltid fått höra att: ”Farshid, du måste jobba dubbelt så hårt som en svensk för att lyckas”. NK: Precis, och det är bra för det gör dig motiverad och tvingar dig att lära dig så mycket mer. Jag håller med om att många invandrare begränsar sig och skyller på en massa saker om det går dåligt. GM: Vänta nu, stopp ett tag. Det är så lätt att säga ”kämpa mer” och ”sök mer jobb då”. Men var lite realistiska, självförtroendet försvinner för varje nej en person får och till slut tar krafterna slut. Jag har sett hela familjer drabbas och till och med splittras på grund av att till exempel pappan inte får jobb. Visst, personen har ett eget ansvar men jag tycker ändå att samhället måste göra det enklare att komma in på arbetsmarknaden för invandrare och inte minst bli bättre på att säga: ni behövs verkligen. NK: Språket är helt klart nyckeln till det mesta. Gå till er själva, om ni hade ett framgångsrikt företag, skulle ni då anställa en invandrare som kanske bott i Sverige i tre år? De kan ha kämpat hur mycket som helst men om de inte behärskar språket bra så är det ett problem. JZ: Ja, språket är viktigt men det handlar ju framför allt om vad personen ska göra också. FR: I Sverige är det så, ja. Men det finns en risk att vi sitter fast i svenska attityder och värderingar här. Om attityden är att det är helt okej att bryta, som i England, då blir det okej i människors ögon. Jag märker på mig själv att hör jag en invandrare som varit i Sverige länge men som ändå bryter, då tror jag att den personen inte är så smart. Det är fel, men det här är den allmänna attityden och det har påverka mig. NK: Jag söker jobb nu och med tanke på mina meriter borde det inte vara något problem. Men jag är ändå osäker och kan erkänna att jag i mitt brev har skrivit ”grundläggande” kunskaper i persiska istället för att skriva att jag är ”flytande”. Allt för att visa att mitt huvudspråk är svenska. Det är precis som med namn. Min kompis Mustafa sökte praktikplats i ett helt år men fick bara nej. Sen bytte han namn till David och fick en plats direkt. JZ: Jag har egentligen ett kinesiskt namn men la till Jenny när jag gick i åttan, av praktiska skäl. RS: Jag känner att det är fel att byta namn. Det är som att säga till yngre invandrare att ”byt namn så kommer du lyckas”. Vi kommer aldrig åt problemets kärna genom att på något sätt bara ge upp, byta namn och låta sig assimileras. SA: Assimilering är ett negativt ord. Integration är ett positivt ord. Jag har inte bytt namn till det mer svenska ”Sana” och är stolt över min bakgrund. Om jag är utomlands säger jag alltid att jag är en bosnier som bor i Sverige. Det handlar om min identitet. Jag har försökt att se objektivt på Bosnien och Sverige och anamma det bästa från båda världar. GM: Jag vet otaliga exempel på personer som bytt namn och det är så sorgligt. I stället för att förändra reglerna spelar man med. Och var går gränsen? Det börjar med namnet, sen byter jag klädstil, äter annorlunda mat och till slut börjar jag bete sig på ett visst sätt. Det kanske gör det enklare för mig. Men alla andra får det svårare eftersom integrationen blir lidande. FR: Men tyvärr är det nog viktigt att skilja på invandrare och invandrare i den här diskussionen. Asiater, som Jenny, lägger till ett namn för uttalets skull. Annars är det min uppfattning att bilden av asiater och vissa andra etniska grupper är positiv. Medan bilden av andra grupper är negativ. Tyvärr tror jag att människor från Mellanöstern och Afrika drabbas hårdast av allt det negativa på arbetsmarknaden. RS: Det kan jag skriva under på. Vi somalier får kämpa ännu mer än andra invandrargrupper. Men det kanske är naturligt, vi tillhör den sista stora invandrargruppen som kom hit och har inte hunnit anpassa oss än. GM: Men det är bara den som är påläst som känner till den här skillnaden mellan olika grupper, som vet att iranier är intellektuella, att turkarna på 60-talet var arbetslösa människor från staden Kulu. Och så vidare. De flesta är inte så pålästa och klumpar därför ihop alla som ”invandrare” kort och gott. FR: Jag tror att det är mediernas fel. Hur ofta visar tv en invandrare som inte bryter och som det går bra för? Det skapas en schablonbild. RS: Jag tycker att det nästan helt och hållet saknas invandrare på tv. Ser man en programledare eller reporter med annan etnicitet är det ofta någon som är adopterad eller uppför sig helt som en etnisk svensk. Och är det en debatt om invandrares situation i Sverige är det vanligtvis svenskar som får uttala sig. Bilden i medierna är att invandrare är någon med problem och som har svårt att anpassa sig till samhället. Det stör mig något oerhört eftersom det gör att många invandrarungdomar till slut försöker leva upp till den här bilden. FR: Precis, det är klart att medelsvensson får fel bild av invandrare och klumpar ihop dem. En invandrare är lika med någon som har problem och som kommer från ‘dåliga förorten’. Så är det inte. Jag har inget gemensamt med dessa och de jag känner kommer inte heller därifrån. Det gör att jag inte känner något behov av att vara en förebild för dem. Jag vill alltid föregå med gott exempel. visst, med det gäller inte någon specifik grupp. GM: Ursäkta mig, men det är lätt för dig att säga som kommer från en finare förort. Du har träffat en massa människor som det har gått bra för under din uppväxt. Jag har många kompisar som det gått väldigt dåligt för. De flesta unga som det går bra för i Tensta flyttar därifrån och det gör att andra unga inte får några positiva förebilder. RS: Det gör att de flesta ungdomar inte tror att det går att lyckas i Sverige. Vi har pratat om föräldrar och skolans ansvar, men jag tror att jämnåriga kompisar betyder väldigt mycket. Tänk om det fanns grupper på skolorna i invandrartäta områden som spred budskapet att det går att lyckas i Sverige. De skulle kunna ge motivation, tips, uppmuntran och säkert få människor att kämpa mer. Det finns många som det gått bra för men dessa syns inte till. GM: I stället för att se upp till sådana personer ser de upp till killar som försöker vara som Scarface. Det finns en massa människor med enorm potential men de använder det på fel sätt. Jag vill att människor ska stanna och göra min förort bättre. NK: Om alla tänkte som du, Guleed, skulle världen vara en underbar plats men du kan inte förvänta dig att de som det går bra för ska stanna. RS: Kom igen Guleed, du kan inte anklaga någon för att vilja flytta. Nu i helgen stannade inte ens bussarna i Tensta därför att några hade kastat sten. Det finns så mycket negativt. GM: Min absolut bästa utbildning har jag fått på Tenstas gator, här kan vad som helst hända, när som helst. I högskolan får man en massa teorier och en tillrättalagd verklighet. FR: Vad har du lärt dig på Tenstas gator som är viktigt för en arbetsgivare? GM: Jag har studerat teorierna och dessutom upplevt dem i verkligheten. Den kombinationen borde vara oslagbar. NK: Jag kan hålla med om det, det borde uppskattas mer att en person till exempel har lärt sig en massa kulturkoder och kan anpassa sig till olika situationer. Jag tror att miljön är viktig men det är absolut inte allt. Många av mina kompisar har det gått bra för trots att de kommit från ”fel” förorter. SA: Jag tycker ändå att mycket går åt rätt håll i Sverige och vi alla här är ansvariga för att den positiva utvecklingen ska fortsätta. För att vara framgångsrika på globala marknader har svenska företag inte råd att gå miste om den talang och kunskap som många invandrare besitter. Det gör att jag är optimist. FR: Jag tror att det går åt två håll samtidigt. För vissa grupper, från destruktiva miljöer om man säger så, går det åt helt fel håll. Medan andra grupper klarar sig väldigt bra, bättre än tidigare.
PONTUS HERIN
FAKTARUTA:
I fönstret fr. v: Farshid Rafatnia Ålder: 23 år. Ursprung: Iran. Kom till Sverige som tvÄåring Gör: Studerar på Stockholms handelshögskola och Karolinska institutet. Vill bli: Läkare, entreprenör eller managementkonsult. Jenny Zeng Ålder: 21 år Ursprung: Kina. Kom till Sverige som treåring. Gör: Studerar på Stockholms handelshögskola.Vill bli: Entreprenör, managementkonsult eller diplomat. Rodwan Said Ålder: 24 år. Ursprung: Somalia. Kom till Sverige som fyraåring. Gör: Studerar tekniskt basår på KTH. Vill bli: Ingenjör. längst fram fr v: Sana Alajmovic Ålder: 22 år Ursprung: Bosnien-Hercegovina. Kom till Sverige som femåring. Gör: Studerar på Stockholms handelshögskola och till kandidatexamen i filosofi och psykologi på Stockholms universitet. Vill bli: Managementkonsult eller jobb på ett multinationellt företag. Guleed Mohamed Ålder: 21 år. Ursprung: Somalia. Kom till Sverige som sjuåring. Gör: Studerar statsvetenskap på Södertörns högskola. Vill bli: Diplomat eller samhällsingenjör. Nima Kasbi Ålder: 23 år. Ursprung: Född i Sverige. Föräldrar från Iran. Gör: Söker arbete. Tidigare franchisetagare för en snabbmatskedja. Vill bli: Ledande roll på ett stort eller mellanstort företag.