rundabordssamtal

SPECIAL: MÅNGFALD – ”Du måste jobba dubbelt så hårt som en svensk för att lyckas”

De studerar, är ambitiösa och har bott i Sverige i princip hela sina liv. Men de känner väl till företagens stora motstånd att ta in personer med en bredare erfarenhet än bara den svenska. VA har samlat sex unga invandrare för att prata framtid.

En snabb genomgång av alla de rapporter som varje år utvärderar den  svenska integrationspolitiken ger en tudelad bild. Sverige är på  flera sätt ett fantastiskt land att vara invandrare i. Men när det  handlar om arbetsmarknaden är bilden dystrare.  Arbetslösheten har i flera decennier konstant varit högre bland både  första och andra generationens invandrare än bland svenskfödda. Flera undersökningar pekar på att det förekommer diskriminering på  arbetsmarknaden där utländska namn från vissa länder sorteras bort,  oavsett meriter.  Kanske ännu mer anmärkningsvärt är att arbetslösheten är lika hög  bland invandrare med en akademisk utbildning än de utan en akademisk  utbildning.   Sverige är därmed ett av de sämsta länderna i Europa när det gäller  att sysselsätta utrikes födda med en högre utbildning.   Effekten är att välutbildade invandrare väljer att flytta vidare från  Sverige medan de lågutbildade stannar.  ”I Tensta, där jag kommer ifrån, är ungdomarna helt övertygade om att  de måste flytta utomlands för att få jobb”, säger Guleed Mohamed.  Han är en av sex personer med utländsk bakgrund som Veckans Affärer  samlade för att prata om hur det är att vara ung invandrare i Sverige  i dag. De studerar, är ambitiösa och har varit i Sverige sedan de var  små eller är till och med födda här. Men de har också olika  bakgrunder och har långt ifrån samma framtidsplaner.  Samtalet kring det runda bordet blir stundtals hetsigt och rör allt  ifrån behovet av att assimilera sig till svenskarnas bild av  invandrare och om förorten.   Den första frågan är hur diskriminerande den svenska arbetsmarknaden  verkligen är.   Guleed Mohamed (GM): Jag träffar hela tiden människor som känner sig  diskriminerade eller till och med utsatta för rasism när de söker  jobb. Men ett stort problem är att många unga invandrare tror att  situationen är mycket värre än den egentligen är. De har bestämt sig  för att det redan är kört och många är övertygade om att de måste  flytta utomlands för att få jobb. Skolan gör inget för att berätta om  deras möjligheter och säga att de behövs! I stället lyssnar de på  medierna, dåliga kompisar och på sina föräldrar.  Sana Alajmovic (SA): Precis, föräldrarna är nyckeln. Jag kan bara gå  till mig själv, min mamma var framgångsrik domare i Bosnien men när  hon gick till arbetsförmedlingen i Sverige sa de att hon kunde glömma  att få något jobb här.   Sen kontaktade hon själv företag och fick faktiskt till slut ett jobb  som jurist. Men min poäng är att när barnen ser hur svårt deras  kanske välutbildade föräldrar fått det i Sverige tror de förstås att  det är hopplöst för dem också.   Rodwan Said (RS): Många somalier flyttar till England och de går  mycket bättre för dem där än i Sverige. Det är det jag och andra  somalier hör hela tiden och det är klart att det gör att många vill  flytta dit.  Jenny Zeng (JZ): Det handlar förstås mycket om vilken miljö man är i.  På Handels, där jag går, pratas det inte så mycket om diskriminering.  De flesta vill bli managementkonsulter eller jobba på investmentbank  och det är branscher som är kända för att ge de smartaste personerna  jobben, oavsett etnicitet. Det är branscher som bara tänker på  vinsten och då har man inte råd att ta hänsyn till något annat.  Farshid Rafatnia (FR):  Men så fort vi tittar bort från de  branscherna du nämner så är vi nog tyvärr i diskrimineringsträsket  igen. Jag tycker inte alls att svenska företag utnyttjar mångfalden  som finns här. Människors kunskaper om olika länder och kulturer  borde vara värdefulla konkurrensfördelar. Jag har ofta slagits av i vilka branscher där andelen invandrare är  hög. Det är snabbmat, städning och så vidare. Det handlar inte om att  bolagen i de här branscherna är bättre, det är helt enkelt  underbetalda branscher dit invandrare söker sig därför att det går  att få jobb.   Nima Kasbi (NK): Jag har jobbat inom snabbmatsbranschen och vet att  det där stämmer. Många bolag gör gärna en poäng att de skulle vara  duktiga och förstått vikten av mångfald men det är en  efterkonstruktion.  GM: Det är så sorgligt. Världen är globalare än någonsin tidigare och  Sverige är ett extremt exportberoende land. Jag kan fem språk och en  massa olika kulturella koder. Men jag och många andra måste bli  bättre på att berätta det! Världens vanligaste namn är inte Magnus,  det är Mohammed. Vi borde ha lättare att få jobb än någon som bara  kan svensk kultur.   RS: Kom igen Guleed. Vi bor i Sverige! Det där är en dröm.   GM: Ja, kanske. Men titta på hur många företag det finns som i dag  gör en stor grej av att de jobbar med mångfald och tycker att den här  frågan är viktig. Men vi måste fråga om de verkligen gör något eller  bara pratar. Säga att ”här är jag, kom igen, anställ mig då”.   JZ: Jag vill inte få ett jobb bara för att jag har ett annorlunda  namn och för att bli pinne i statistiken.   NK: Exakt, jag vill ha ett jobb tack vare mina meriter och därför att  jag är bra.   FR: Jag kommer sannolikt att flytta ifrån Sverige. Men det är för att  jag tycker att det är ett dåligt land på att belöna ambitiösa och  hårt arbetande människor. Samtidigt tycker jag att vi lätt blir lite  väl negativa i diskussionen.  I Sverige finns oerhört mycket möjligheter och inte så mycket  konkurrens, jämfört med många andra länder. Det är upp till varje  individ att ta sig fram. Ta bara en sådan sak som att utbildningen är  gratis och att alla kan få studiemedel.    JZ: Jag håller med. Ofta när man diskuterar de här frågorna intar  invandrarna en slags offerroll. I grund och botten handlar det om hur  hårt man är beredd att jobba.   SA: Jag är glad över min bakgrund, den har gjort mig stark. Jag var  enda invandraren där jag växte upp, jag var muslim och fick särskild  mat och allt det där. Det var tufft men när jag ser någon på Handels  som åkt räkmacka i hela sitt liv är jag inte det minsta avundsjuk.  Jag har fått kämpa, det är en skön känsla.   FR: Det finns en tendens bland många invandrare att tro att allt ska  serveras på silverfat i Sverige. Kom igen, om en iransk  civilingenjörsutbildning inte värderas högt i Sverige, ta en till här  hemma då! I stället för att bara ge upp. Jag har alltid fått höra  att: ”Farshid, du måste jobba dubbelt så hårt som en svensk för att  lyckas”.  NK: Precis, och det är bra för det gör dig motiverad och tvingar dig  att lära dig så mycket mer. Jag håller med om att många invandrare  begränsar sig och skyller på en massa saker om det går dåligt.   GM: Vänta nu, stopp ett tag. Det är så lätt att säga ”kämpa mer” och  ”sök mer jobb då”. Men var lite realistiska, självförtroendet  försvinner för varje nej en person får och till slut tar krafterna  slut. Jag har sett hela familjer drabbas och till och med splittras  på grund av att till exempel pappan inte får jobb. Visst, personen  har ett eget ansvar men jag tycker ändå att samhället måste göra det  enklare att komma in på arbetsmarknaden för invandrare och inte minst  bli bättre på att säga: ni behövs verkligen.   NK: Språket är helt klart nyckeln till det mesta. Gå till er själva,  om ni hade ett framgångsrikt företag, skulle ni då anställa en  invandrare som kanske bott i Sverige i tre år? De kan ha kämpat hur  mycket som helst men om de inte behärskar språket bra så är det ett  problem.  JZ: Ja, språket är viktigt men det handlar ju framför allt om vad  personen ska göra också.   FR: I Sverige är det så, ja. Men det finns en risk att vi sitter fast  i svenska attityder och värderingar här. Om attityden är att det är  helt okej att bryta, som i England, då blir det okej i människors  ögon.  Jag märker på mig själv att hör jag en invandrare som varit i Sverige  länge men som ändå bryter, då tror jag att den personen inte är så  smart. Det är fel, men det här är den allmänna attityden och det har  påverka mig.  NK: Jag söker jobb nu och med tanke på mina meriter borde det inte  vara något problem. Men jag är ändå osäker och kan erkänna att jag i  mitt brev har skrivit ”grundläggande” kunskaper i persiska istället  för att skriva att jag är ”flytande”. Allt för att visa att mitt  huvudspråk är svenska. Det är precis som med namn.  Min kompis Mustafa sökte praktikplats i ett helt år men fick bara  nej. Sen bytte han namn till David och fick en plats direkt.  JZ: Jag har egentligen ett kinesiskt namn men la till Jenny när jag  gick i åttan, av praktiska skäl.  RS: Jag känner att det är fel att byta namn. Det är som att säga till  yngre invandrare att ”byt namn så kommer du lyckas”. Vi kommer aldrig  åt problemets kärna genom att på något sätt bara ge upp, byta namn  och låta sig assimileras.   SA: Assimilering är ett negativt ord. Integration är ett positivt  ord. Jag har inte bytt namn till det mer svenska ”Sana” och är stolt  över min bakgrund. Om jag är utomlands säger jag alltid att jag är en  bosnier som bor i Sverige. Det handlar om min identitet. Jag har  försökt att se objektivt på Bosnien och Sverige och anamma det bästa  från båda världar.  GM: Jag vet otaliga exempel på personer som bytt namn och det är så  sorgligt. I stället för att förändra reglerna spelar man med. Och var  går gränsen? Det börjar med namnet, sen byter jag klädstil, äter  annorlunda mat och till slut börjar jag bete sig på ett visst sätt.  Det kanske gör det enklare för mig. Men alla andra får det svårare  eftersom integrationen blir lidande.   FR: Men tyvärr är det nog viktigt att skilja på invandrare och  invandrare i den här diskussionen. Asiater, som Jenny, lägger till  ett namn för uttalets skull. Annars är det min uppfattning att bilden  av asiater och vissa andra etniska grupper är positiv. Medan bilden  av andra grupper är negativ.  Tyvärr tror jag att människor från Mellanöstern och Afrika drabbas  hårdast av allt det negativa på arbetsmarknaden.  RS: Det kan jag skriva under på. Vi somalier får kämpa ännu mer än  andra invandrargrupper. Men det kanske är naturligt, vi tillhör den  sista stora invandrargruppen som kom hit och har inte hunnit anpassa  oss än.   GM: Men det är bara den som är påläst som känner till den här  skillnaden mellan olika grupper, som vet att iranier är  intellektuella, att turkarna på 60-talet var arbetslösa människor  från staden Kulu. Och så vidare. De flesta är inte så pålästa och  klumpar därför ihop alla som ”invandrare” kort och gott.   FR: Jag tror att det är mediernas fel. Hur ofta visar tv en  invandrare som inte bryter och som det går bra för? Det skapas en  schablonbild.   RS: Jag tycker att det nästan helt och hållet saknas invandrare på  tv. Ser man en programledare eller reporter med annan etnicitet är  det ofta någon som är adopterad eller uppför sig helt som en etnisk  svensk. Och är det en debatt om invandrares situation i Sverige är  det vanligtvis svenskar som får uttala sig.  Bilden i medierna är att invandrare är någon med problem och som har  svårt att anpassa sig till samhället. Det stör mig något oerhört  eftersom det gör att många invandrarungdomar till slut försöker leva  upp till den här bilden.     FR: Precis, det är klart att medelsvensson får fel bild av invandrare  och klumpar ihop dem. En invandrare är lika med någon som har problem  och som kommer från ‘dåliga förorten’. Så är det inte. Jag har inget  gemensamt med dessa och de jag känner kommer inte heller därifrån.  Det gör att jag inte känner något behov av att vara en förebild för  dem.  Jag vill alltid föregå med gott exempel. visst, med det gäller inte  någon specifik grupp.   GM: Ursäkta mig, men det är lätt för dig att säga som kommer från en  finare förort. Du har träffat en massa människor som det har gått bra  för under din uppväxt. Jag har många kompisar som det gått väldigt  dåligt för. De flesta unga som det går bra för i Tensta flyttar  därifrån och det gör att andra unga inte får några positiva  förebilder.   RS: Det gör att de flesta ungdomar inte tror att det går att lyckas i  Sverige. Vi har pratat om föräldrar och skolans ansvar, men jag tror  att jämnåriga kompisar betyder väldigt mycket. Tänk om det fanns  grupper på skolorna i invandrartäta områden som spred budskapet att  det går att lyckas i Sverige. De skulle kunna ge motivation, tips,  uppmuntran och säkert få människor att kämpa mer.  Det finns många  som det gått bra för men dessa syns inte till.  GM: I stället för att se upp till sådana personer ser de upp till  killar som försöker vara som Scarface. Det finns en massa människor  med enorm potential men de använder det på fel sätt. Jag vill att  människor ska stanna och göra min förort bättre.   NK: Om alla tänkte som du, Guleed, skulle världen vara en underbar  plats men du kan inte förvänta dig att de som det går bra för ska  stanna.  RS: Kom igen Guleed, du kan inte anklaga någon för att vilja flytta.  Nu i helgen stannade inte ens bussarna i Tensta därför att några hade  kastat sten. Det finns så mycket negativt.   GM: Min absolut bästa utbildning har jag fått på Tenstas gator, här  kan vad som helst hända, när som helst. I högskolan får man en massa  teorier och en tillrättalagd verklighet.   FR: Vad har du lärt dig på Tenstas gator som är viktigt för en  arbetsgivare?  GM: Jag har studerat teorierna och dessutom upplevt dem i  verkligheten. Den kombinationen borde vara oslagbar.   NK: Jag kan hålla med om det, det borde uppskattas mer att en person  till exempel har lärt sig en massa kulturkoder och kan anpassa sig  till olika situationer. Jag tror att miljön är viktig men det är  absolut inte allt.  Många av mina kompisar har det gått bra för trots att de kommit från  ”fel” förorter.  SA: Jag tycker ändå att mycket går åt rätt håll i Sverige och vi alla  här är ansvariga för att den positiva utvecklingen ska fortsätta. För  att vara framgångsrika på globala marknader har svenska företag inte  råd att gå miste om den talang och kunskap som många invandrare  besitter. Det gör att jag är optimist.    FR: Jag tror att det går åt två håll samtidigt. För vissa grupper,  från destruktiva miljöer om man säger så, går det åt helt fel håll.  Medan andra grupper klarar sig väldigt bra, bättre än tidigare.

PONTUS HERIN

 

FAKTARUTA:

I fönstret fr. v:  Farshid Rafatnia  Ålder: 23 år. Ursprung: Iran. Kom till Sverige som tvÄåring Gör: Studerar på Stockholms handelshögskola och Karolinska  institutet. Vill bli: Läkare, entreprenör eller managementkonsult.  Jenny Zeng  Ålder: 21 år Ursprung: Kina. Kom till Sverige som treåring. Gör: Studerar på Stockholms handelshögskola.Vill bli: Entreprenör,  managementkonsult eller diplomat.  Rodwan Said  Ålder: 24 år. Ursprung: Somalia. Kom till Sverige som fyraåring.  Gör: Studerar tekniskt basår på KTH. Vill bli: Ingenjör.  längst fram fr v:  Sana Alajmovic  Ålder: 22 år Ursprung: Bosnien-Hercegovina. Kom till Sverige som femåring. Gör: Studerar på Stockholms handelshögskola och till kandidatexamen i  filosofi och psykologi på Stockholms universitet.  Vill bli: Managementkonsult eller jobb på ett multinationellt  företag.  Guleed Mohamed  Ålder: 21 år. Ursprung: Somalia. Kom till Sverige som sjuåring. Gör: Studerar statsvetenskap på Södertörns högskola. Vill bli: Diplomat eller samhällsingenjör.  Nima Kasbi  Ålder: 23 år. Ursprung: Född i Sverige.  Föräldrar från Iran.  Gör: Söker arbete. Tidigare franchisetagare för en snabbmatskedja.  Vill bli: Ledande roll på ett stort eller mellanstort företag.