Politikerfri förort

DN:s pigga Stockholmsbilaga har granskat var Stockholms folkvalda politiker bor. En enkel sak förstås men samtidigt relevant och med ett lika väntat som sorgligt resultat. Nästan hela bunten bor i innerstan och i stort sett ingen bor förstås i miljonprogramsförorterna. Med detta kommer förstås ett innerstadsperspektiv som är så förödande och som genomsyrar det mesta när man tänker på saken. Fjolårets stora tunnelbanedebacle är ett typiskt exempel. Stadens trafikborgarråd förklarade i en famös debattartikel att Stockholm minsann inte behövde någon mer tunnelbana utan nu var det spårvagn som gällde. Säkert jättetrevligt för en medelålders innerstadsbo att kunna hoppa upp på en öppen spårvagn till jobbet istället för att ta bussen. Eller på helgen till skansen med familjen. Morgonköer, pendeltågsstrul och överfulla bussar kanske man läser om i tidningar men det man inte sett med egna ögon finns ju inte.

Ett annat exempel är den kyrkogård som man nu planerar att bygga på järvafältet och som ännu mer kommer isolera Tensta som en ö. ”En kyrkogård, det är ju trevligt, Enskede är ju ett mysigt ställe och där ligger ju skogskyrkogården”. Ungefär så går resonemanget kan jag tänka.

Statuscentraliseringen i Stockholm är en gåta, inte minst därför att den pågått så länge nu, säkert en 30 år minst.

Politiker är långt ifrån de enda med inflytande som tycker att tundran börjar vid Fridhemsplan ungefär. En liknande undersökning bland journalister eller kulturpersonligheter skulle visa liknande resultat (och har också gjorts ska sägas).

En fråga som DN borde ställa till politikerna är hur många de tror bor i Stockholms innerstad. Totalt i Stockholm med förorter bor 1,8 miljoner människor, lite beroende på hur man räknar. Jag gissar att våra politiker är lika okunniga som alla andra jag ställt den här frågan till och skulle gissa på sådär 6-700 000 människor. Rätt svar är 290 000. Med andra ord, bara 15 procent av Stockholms invånare bor faktiskt i innerstan. Resten bor i förorten. Det ger perspektiv.