Minusräntan skapar populistpartier

Brexit. Trump. Alternativ för Tyskland. Sverigedemokraterna. Kalla det missnöjesyttringar, populistiska strömningar eller främlingsfientlig våg. Efterfrågan på andra politiska lösningar och nya typer av politiker är i alla fall en trend i hela västvärlden.

Den vanligaste förklaringen till de här tydliga strömningarna är att peka på globaliseringen. Ungefär så här, när företag flyttar verksamhet till lågkostnadsländer eller blir utkonkurrerade av kinesiska företag så skapar det tydliga vinnare och förlorare i väst. Förlorare är de som blir utan jobb, som saknar utbildning eller saknar driv för att flytta dit jobben finns. Dessa personer är överrepresenterade i mindre städer där industrin en gång fanns. Landsbygdens utarmas och blir fattigare vilket inte bara skapar spänningar och frustration utan även en efterfrågan på nya politiska lösningar. En frustration som späs på när makthavare i städerna, det vill säga politiker o journalister (i Sverige, ”Södermalmsklassen”), med illa dold indignation förklarar för förlorarklassen hur stolliga de är och kallar dem ”arga vita män”, nazister och andra förolämpningar.minusranta

Det här är viktiga, om än ganska uttjatade, faktorer. Låt mig därför lyfta fram en annan förklaring bakom de här just nu så starka politiska vindarna. I stora delar av västvärlden är räntorna inte bara noll utan till och med minus. Det är en situation som världen aldrig upplevt tidigare. Men det är ändå inte svårt att räkna ut att när det är extremt billigt att låna pengar så leder det till omvälvande uppgångar i priserna på så kallade kapitaltillgångar. Det är precis det som skett. Få torde ha missat den sanslösa uppgången på fastigheter och aktier i Sverige sedan 2010. Men vad färre talar om är hur denna uppgång slagit väldigt olika för olika grupper.

Exempel. En lägenhet på 100 kvadratmeter i en genomsnittskommun i, låt oss säga Värmland, har de senaste fem åren ökat i värde med knappt 800 tusen kronor. Inte illa förstås, men jämfört med storstäderna är det småpengar. En lika stor lägenhet på, låt oss (som av en tillfällighet..) säga Södermalm i Stockholm, har under samma fem år ökat i värde med 3,4 miljoner kronor till 8,8 miljoner kronor.sodermalm

Procentuellt är skillnaden i prisuppgång inte så anmärkningsvärd. Men i rena pengar blir skillnaden gigantisk. Södermalmsbon i exemplet har alltså på fem år ökat sina tillgångar med över 2,5 miljoner mer än Filipstadaren! Lägg dessutom till att det är vanligare att investera i aktier bland välutbildade och bland grupper som redan har pengar (ofta människor i storstäder) och det blir allt tydligare att vi de senaste åren har sett en förmögenhetsförflyttning som är gigantisk.

Med andra ord så eldar de extremt låga räntorna i Sverige och i hela västvärlden på motsättningarna och skapar en grogrund för frustration och spänningar. Landsbygd kontra storstad. Rika mot fattiga. I förlorarklassens ögon blir de redan rika bara rikare, utan att egentligen göra något. De låga räntorna och tillhörande explosion i fastighetspriser riskerar också att skapa en känsla av vara fastlåst.

filipstadVi tar ett exempel till. Familjen Andersson med tre barn bor i en 150 kvadratmeter stor villa i den ganska genomsnittliga Värmlandskommunen Filipstad. Den har ett värde på 770 tusen kronor. Pappa och mamma Andersson är arbetslösa men de skulle kunna få jobb i en större stad om familjen flyttar dit. Att flyttlasset skulle gå till Stockholm är nära otänkbart med tanke prisnivån där (och med tanke på hur svårt det är att få en hyresrätt). Men även i de större regionala städerna i närheten av Filipstad, som Karlstad och Örebro, skulle familjen Andersson tvingas till en brutal sänkning av standarden och tvingas tränga ihop sig på en mindre yta. En södermalmsbo, däremot, skulle kunna sälja sin lägenhet på 150 kvadratmeter och köpa inte bara Anderssons hus i Filipstad utan även 16 grannars hus! Vetskapen om detta gnager på pappa Andersson som förresten överväger att rösta på SD i nästa val.

Pengar är makt. Fattigdom är frustration. Och frustrerade människor vill göra sina röster hörda. De vill förändra och de är skeptiska till etablissemanget. Inget konstigt i det. Jag tror inte att det spelar så stor roll att det i Sverige inte handlar om direkt fattigdom utan en relativ fattigdom där människor som bor på fel ställen jämför sig med de grupper som dragit vinstlotten för att de råkat bo på rätt ställen.

Hur har det blivit så här? Den låga räntan beror på att inflationen fallit kontinuerligt i flera decennier i hela västvärlden. Globaliseringen (igen alltså) i form av billiga varor från länder som Kina är en förklaring, en annan är digitaliseringen och en tredje är en åldrande befolkning. Men horden av nationalekonomer famlar just nu i det okända och har svårt att säkert säga vad om är viktigast.

Är det då någons fel? Det går inte att skylla på riksbanken som bara har att ta hänsyn till inflationen när de sätter räntan, inte vad den låga räntan riskerar att skapa för politiska strömningar. Förstås. Och det är nog bra.images-11

Politikerna däremot kan man tycka borde se dessa effekter i form av ökade sociala spänningar och missnöje på grund av den låga räntan. De har haft många år på sig. Vilka lösningarna skulle vara handlar mycket om vilken politisk hemvist man har. Men det är omöjligt att inte peka på det uppenbara. Som att det måste byggas mer, särskilt i storstäderna där de flesta jobben skapas. Mer bostäder här dämpar prisskillnaderna mot landsbygden.

  • Som att det måste byggas mer hyresrätter och att en avreglering av hyresmarknaden är en viktig grundsten här. Då skulle familjen Andersson ha större chans att kunna flytta till sina jobb.
  • Som att politiken måste underlätta för människor att flytta. Att familjen Andersson tvingas betala flyttskatter när de flyttar till jobben är förstås helt snett. De borde få flyttbidrag istället.
  • Som att det alltid måste investeras i infrastruktur. Det är bra kommunikationer som gör att företag etablerar sig på nya orter. Och det är bra kommunikationsmedel som gör att mindre orter kan bindas ihop med större städer genom en gemensam arbetsmarknad.
  • Som att det måste göra enklare för landsbygden att bli mer attraktiv och locka människor, till exempel med en drastisk uppluckrad strandskyddslag.

images-10Men framför allt borde politikerna och även en hel del journalister vara mindre dömande mot de så kallade missnöjesröstarna och mer medvetna och resonerande kring de starka trender som skapar dessa strömningar, som den låga räntan. Det skulle vara en god början.