Manlig vänskap och bröderna Ymer

Jag antar att det handlar om en ganska typisk modern manlig vänskap i denna ekorrhjulsfas av livet. Min gamla studiekompis J och jag hörs inte så ofta, kanske stöter vi på varandra på en fest nån gång. Men sisådär vart tredje år brukar det landa ett mail – alltid långt, personligt, roligt och med intressanta reflektioner om något oväntat.

Ett sånt dök upp härom veckan och J berättade om hur han blivit tennisfarsa i princip på heltid. Hans åttaåring är uppenbarligen mycket lovande men J konstaterar att som en svenne, dessutom från fina förorten, kommer sonen på sikt inte ha en chans eftersom han aldrig kommer att lyckas uppbåda samma hunger som några av konkurrenterna.

På klubben i fina förorten finns det andra åttaåringar från andra delar av stan, med osvenska namn, och vars familjer helt lever för sonens eller dotterns tennis. Ingenting annat. Rätt eller fel, eftersträvansvärt eller inte. ”Bara med den prioriteringen går det bli en stjärna”, konstaterar min kompis J som vet att hans son när som helst kommer att ha en massa lockande alternativ till roliga sysselsättningar i livet. Två veckors hårt träningsläger Smålandsstenar eller hänga med kompisens familj till huset i Provence? Typ.

Kommer naturligtvis att tänka på Mats Wilander som i en intervju med en fransk tidning förklarade de osynliga svenska tennisframgångarna de senaste åren med att de tv-spelande ungdomarna blivit för slöa i vårt land. Det blev ett herrans liv och uttalandet delade upp sportjournalistsverige i två läger.

Men mest tänker jag på bröderna Ymer. Två killar vars föräldrar kom till Sverige och Västergötland från Somalia för runt tolv år sedan. Pappan ville att de skulle börja med någon sport och såg en tennisbana för första gången i sitt liv. Klubben lät honom träna gratis med sina små killar, som just lärt sig gå, när ingen annan spelade på banorna. De slet, blev bättre och började tävla. När Sveriges största ungdomstävling spelades i Båstad varje sommar sov hela familjen i bilen.

Idag då? Den äldsta brodern är 16 år och topp tre i Europa i sin åldersklass. Lillebror som är 14 är bäst i Europa. Givetvis är de överlägsna i Sverige. Fy satan vad jag gillar såna historier. Läs den här artikeln om ni också gör det.