ljubo mrnjavac

PERSONPORTRÄTT: LJUBO MRNJAVAC – ”Jag är ingen välgörare”

Landets ende riskkapitalist helt inriktad mot invandrarföretagare vill inte se sig själv som någon välgörare – tvärtom. ”Här finns ett enormt driv som vi vill utnyttja”, säger Ljubo Mrnjavac på Rosengård Invest.

I Malmö kallas han fortfarande för pölsemannen, trots att det var  tio år sedan han sålde sin kedja av mobila korvvagnar som sålde de  klassiska, röda korvarna från Danmark.   Smeknamnet är inget som stör Ljubo Mrnjavac det minsta, trots att han  i dag kan titulera sig riskkapitalist och dessutom blivit rikskändis  som en av entreprenörerna i tv-serien ”Draknästet”. Tvärtom är han  stolt över sin bakgrund som korventreprenör och framför allt är han  säker på att det är de tuffa första åren på Pölsemannen som är  förklaringen till att han sitter där han gör i dag.  ”Jag startade Pölsemannen när jag var 22 år och insåg snabbt hur  tufft det var att slå sig fram utan någon formell utbildning och utan  kontakter. Vi fick inga banklån och var motarbetade av  etablissemanget, till exempel fick vi inte bli medlemmar i  branschföreningen för gatukök. Men det tände en gnista hos mig som  starkt bidrog till att våra korvvagnar blev en succe till slut. Det  är den här gnistan som jag vill hjälpa till att tända hos andra  entreprenörer nu.”  Historien är inte ovanlig bland dagens riskkapitalister: en person  som blivit rik på en egen affärside och som nu vill använda sina  erfarenheter till att göra om samma resa genom andra entreprenörer.   Men ändå är jag överraskad av hans förklaring och kommer på mig själv  sitta och vänta på något annat. Något om att han känt sig motarbetad  på grund av sin bakgrund och att det är därför som han nu vill hjälpa  andra utlandsfödda personer, som aldrig fått en ärlig chans på grund  av fel hudfärg eller fel namn. ”Nej, så var det inte. Jag har faktiskt aldrig känt mig diskriminerad. Men däremot gjorde Pölsemannen att jag verkligen fick upp ögonen för den fantastiska och outnyttjade potential som finns bland invandrare i det här landet. Det visade sig snabbt att svenskar inte lockades av att dra runt på en vagn och sälja röd korv. Utan att det var en uttalad strategi byggdes bolaget upp av invandrare. Det blev ett lyckokast. Vi hade ett trettiotal olika nationaliteter och det gav bolaget en enorm energi. Vilken kompetens det fanns! Här fanns utbildade civilingenjörer som var mycket smartare och ambitiösare än alla jag hade träffat tidigare. Men de hade aldrig tidigare fått chansen att visa vad de gick för.”  Ljubo Mrnjavac drog i gång Rosengård Invest tillsammans med kompisen  Greg Dingizian, välkänd skånsk näringslivsprofil, våren 2009.  Affärsiden är att investera i företag som ägs och drivs av  invandrare. Kravet är att entreprenören själv eller minst en av  föräldrarna är födda utomlands. Förutom grundarna finansieras  Rosengård Invest av Swedbank, Trelleborg och Eon. Härom-veckan  sällade sig även Folksam till skaran. ”Först var iden att starta en bank inriktad mot invandrarentreprenörer, men då kom finanskrisen och gjorde tidpunkten för bank urusel. Så det blev ett riskkapitalbolag istället.”  Hittills har det blivit fem investeringar för Rosengård Invest (se  ruta på nästa sida).  Att det inte blivit fler beror knappast på att de är okända eller har  haft svårt att finna intressanta bolag. Tvärtom. Tv-programmet  ”Draknästet”, där entreprenörer fick söka pengar från Ljubo Mrnjavac  och fyra andra tuffa investerare på bästa sändningstid, blev en succe  ungefär samtidigt som Rosengård Invest drogs i gång. ”Jag blev chockad över vilket genomslag tv har. Efter varje program fick jag 100 mejl och lika många telefonsamtal. Det var kul men också arbetskrävande eftersom vi då som nu bara var två personer här på kontoret. Vi har givetvis ingen möjlighet att ta oss an alla dessa entreprenörer men är det något spännande försöker jag slussa vidare entreprenörer till någon i mitt nätverk.”   Det är inte bara tv som gett uppmärksamhet, Rosengård Invests  inriktning på företagare med invandrarbakgrund är unik bland  investerare och har också skapat stor nyfikenhet. ”Den vanligaste frågan som jag får är om Rosengård Invest skapades  för att göra en samhällsinsats eller för att tjäna pengar. Svaret är  att vi vill tjäna pengar men jag menar att det inte går att skilja på  de här faktorerna. Titta på vilka bolag som är intressanta i dag, det  är de som kombinerar samhällsnytta med affärer och jag är övertygad  om att det inte bara är en tillfällig trend. Vi investerar i  invandrare helt enkelt därför att de har en speciell drivkraft och  att det därför finns en outnyttjad potential som är gigantisk. Vi har  inga krav på att företagen som vi investerar i ska växa genom att  anställa invandrare men det är samma sak här, en duktig entreprenör  gör det i alla fall eftersom den inser att det är smart!”  Hur ser den här ”speciella drivkraften” hos invandrare ut?  ”De brinner verkligen för att förverkliga en ide. Jag tror att det  ibland handlar om utanförskap, att de vill visa att de minsann kan.  Det många saknar är nätverk, erfarenhet och förstås pengar och det är  förstås här som vi hoppas kunna bidra.”  Men vill inte en invandrare ha pengar från en investerare därför att  han är duktig, inte därför att han är invandrare?  ”De får pengar därför att de är duktiga! Och ambitiösa och  målinriktade! Och invandrare! Återigen, det går ju hand i hand. Jag  förstår vad du menar men jag har inte stött på sådana reaktioner. Men  det är klart, det finns ju många invandrare som bytt namn för att  komma in på arbetsmarknaden och vill tona ned sin bakgrund. De skulle  kanske inte vara intresserade av att jobba med oss.”  Spontan, lättpratad och nära till skratt. Ljubo Mrnjavac är långt  ifrån schablonbilden av en hemlig riskkapitalist. Inte sällan under  intervjun ångrar han någonting han sagt, ”det där ska du nog inte  skriva”. ”Riskkapitalbranschen är ganska konservativ har jag insett och jag är nog otypisk eftersom jag inte har min bakgrund här. Det gäller även företagen som investerat i Rosengård Invest. Men som i alla branscher finns det en fördel att kunna se saker med nya ögon och göra saker på annorlunda sätt.” Och Rosengård Invest är annorlunda, inte bara genom inriktningen på invandrarföretagare. De har ingen tydlig ”exitstrategi”, det vill säga ingen plan för hur och när de bolag som de investerat i ska säljas.  Ljubo Mrnjavacs riskkapitalbolag är också ovanligt genom att inte  leta bolag inom några speciella branscher eller med en viss storlek.  Han vill i stället ha bolag i många branscher och en bred blandning  av mogna och nystartade bolag i portföljen. Dessutom är Rosengård  Invest inte uppbyggt som en fond, vilket annars är gängse i  branschen. Alla affärer görs i stället med det egna kapitalet i  själva riskkapitalbolaget och när Ljubo Mrnjavac och hans  investeringsråd hittar något intressant så skjuter ägarna till pengar  just för den investeringen. ”Om vi hittar ett stort objekt så finns det också pengar för det”,  slår han fast.  Vad är målet för Rosengård Invest?  ”På kort sikt vill vi hitta lite större, mer mogna bolag. På längre  sikt växer vi gärna geografiskt, till exempel med ett  Stockholmskontor. Andra tankar är att vända oss mot andra grupper där  det finns outnyttjad potential, till exempel kvinnoföretag. Men först  vill vi bevisa vår modell och ta det steg för steg.”  Vi träffas på Rosengård Invests kontor på 31:a våningen i Malmös nya  landmärke, Turning Torso. Det ligger mitt i den nya, exklusiva  stadsdelen Västra hamnen, knappast känt för sin etniska mångfald.  Utsikten i tre väderstreck är magnifik, i sydost kan man ana  miljonprogramshusen i Rosengård. Frågan är förstås varför inte  Rosengård Invest finns i det område som det har tagit sitt namn  ifrån. ”En felaktig fördom om oss är att vi bara investerar i bolag från  just Rosengård, så är det inte. Vi vill ha ett representativt kontor  som är enkelt att komma till för alla. Men visst händer det att  människor undrar och tycker att det är märkligt att vi sitter här,  men inte så ofta som man skulle kunna tro.”  ”Anledningen till att vi ville ha Rosengård i namnet är flera. Ordet  är enormt laddat och även om det av många förknippas med dåliga saker  så är det i alla fall välkänt vilket är bra för oss. Sen symboliserar  det mångfald vilket också är viktigt.” ”Men framför allt vill vi bidra till att ge stadsdelen ett bättre  rykte. Det är alltid problemen som lyfts fram i Rosengård och inte  allt det positiva som faktiskt händer där, som alla spännande  initiativ från de boende. Vi vill att de 22000 människor som bor där  ska vara stolta över sin stadsdel och att ungdomarna inte ska vilja  flytta därifrån som tyvärr ofta är fallet. Det händer mycket i  Rosengård nu, jag är involverad i planerna kring en förnyelse av  stadsdelen tillsammans med några byggbolag där vi bland annat hoppas  kunna bygga en stor sportarena. Men det här är nog inte heller något  som jag bör prata så mycket om förresten…”  Mitt under intervjun kommer en delegation in på kontoret.  Den har stämt möte med Ljubo Mrnjavac men är tidiga och får sätta sig  och vänta. Han förklarar att den är här för att diskutera planerna på  en ny stiftelse som ska hjälpa unga i Rosengård och andra  Malmöförorter med mikrolån för att de ska komma i gång med sina  affärsideer.  Ytterligare ett initiativ alltså. Dessutom har han varit med och  dragit igång fotbollsklubben FC Rosengård som även den har visioner  om att samla goda krafter i den utskällda stadsdelen och skapa något  att vara stolt över, alltså mål långt bortom bara sportsliga  framgångar.  Nya hus, stiftelser och fotbollslag – Rosengård Invest verkar bara  vara en av flera pusselbitar i Ljubo Mrnjavac stora livsprojekt: att  förändra bilden av invandrartäta miljonprogramsförorter som Rosengård  och bidra till att fler människor där får en chans att skapa företag,  ”förverkliga sina drömmar”. Och kanske ännu mer övergripande: att  förändra svenska företags tröghet och få dem att se invandrare som en  potential.  ”Ja, det är väl det jag verkligen brinner för och jag tycker faktiskt  att mycket går åt rätt håll. Det är en mer öppen debatt i dag och det  finns mängder med spännande initiativ bland en massa företag för att  öka mångfalden bland personalen. Politikerna arbetar aktivt med  frågan, även om jag tycker att den höga arbetslösheten bland  invandrare diskuteras för lite med tanke på vilket stort bekymmer det  är. Så jag är optimist, fler företag vågar ta steget och verkligen  anställa invandrare. Men det går långsamt, man ska inte underskatta  att det tar tid att ändra invanda mönster.”  ”Samtidigt ska man inte låtsas som om att det är problemfritt när  människor med olika bakgrunder och olika nationaliteter ska  samarbeta”, säger Ljubo Mrnjavac och börjar berätta om sina  erfarenheter från Pölsemannen och alla häftiga diskussioner och bråk  som kunde blossa upp på konferenserna.    ”Jag minns en gång när en upprörd person gick och hämtade Koranen för  att söka stöd för sina argument. Det blev en vild diskussion men det  slutade med att han och hans meningsmotståndare kramade varandra. Det  var inget ovanligt, tvärtom. Att säga att mångfald är enkelt vore att  förenkla verkligheten. Men på sikt skapar det dynamik och är bra för  alla företag. Det är jag säker på, annars skulle jag inte sitta här!”   Ljubo Mrnjavacs nätverk  Malmöklubben  Malmös näringslivsgrädda beskrivs ibland som en sammansvetsad,  lokalpatriotisk klubb, skämtsamt kallad ”Skånemaffian”. Sant eller  inte, i nätverket finns stadens byggkung Percy Nilsson,  IT-entreprenören Dan Olofsson, finansmannen Sten K Johnson och Johan  Ståhl, vd på Sydsvenskan. Här finns även Anders Pettersson, mångårig  men nyss avgången vd för Malmöföretaget Thule. Trelleborgs vd Peter  Nilsson är en gammal handbollskompis från ungdomen. I nätverket finns  även Spiros Mylonopooulos, vd på handelshuset Bergendahls, och en av  Sveriges mest framgångsrika invandrare. Lennart Holm, ordförande i  det skånska kemiföretaget Perstorp, sitter i styrelsen i  portföljbolaget Croviva. En annan känd Malmöprofil som han  naturligtvis också träffar regelbundet är partnern i Rosengård  Invest, Greg Dingizian, tidigare bland annat vd för HSB i Malmö.  Investerarcirkeln  I dagliga frågor bollar Ljubo Mrnjavac gärna med Rosengårds Invest  investeringsteam, som utgörs av andra näringslivspersoner från Malmö.  Här finns bland annat Per-Ove Jönsson i Eons koncernledning och Lars  Ljungälv som är chef för Swedbank i södra Sverige. Här finns även  Erik Gabrielsson från Vinge som står för den juridiska expertisen.  Ljubo Mrnjavac är även styrelseordförande i LU Food Science som  investerar inom livsmedelsbranschen där han bland annat träffar  Procordias vd Mikael Aru.  Drakar och andra  Genom tv-programmet Draknästet lärde Ljubo Mrnjavac känna de andra  drakarna finansmännen Sven Hagströmer och Mats Gabrielsson samt  entreprenören Gunilla von Platen. I olika konstellationer har de  också gjort flera gemensamma investeringar. Han känner även Håkan  Buskhe, i dag vd på försvarsjätten Saab men tidigare chef på Eon.  Buskhe var en av initiativtagarna till Rosengård Invest, en annan var  Swedbanks förre vd Jan Linden. 

PONTUS HERIN

FAKTARUTA:

Ljubo Mrnjavac  Ålder: 48 år.  Familj: Hustru Anna, två döttrar och en son.  Bor: Limhamn.  Bakgrund: Född i Kroatien, kom till Sverige som 3-åring.  Titel: Vd Rosengård Invest.  Utbildning: IHM Business School, MBA Lunds universitet.  Karriär: 1986-2002 Pölsemannen, grundare och vd. 2002-2007 Tulip Food Company, bland annat ansvarig för den danska koncernens snabbmatskedjor. 2008-2010 Scandinavian Cap, grundare och vd.  Övriga uppdrag: Styrelsemedlem i Lund University Food Science. Driver fotbollsklubben FC Rosengård. Har privat investerat i fastigheter i Kroatien och Portugal, renhållningsbolag, klädföretag, restauranger med mera.  Intressen: Matlagning och sport.  Spelar tennis och golf. Ett antal maraton och halvmaraton finns på meritlistan. Har spelat i svenska juniorlandslaget i handboll.