Klassisk sågning som blivit kult

Har just avslutat superbegåvningen Carl-Johan Vallgrens sågningsorgie av Sverige i ”Herr Bachmanns Broschyr”. Den korta texten som skrevs redan 1999 har blivit kult och det är knappast överraskande. En mer satirisk, elak och humoristisk avrättning av allt det typiskt svenska har aldrig tryckts i Sverige, det kan jag lova.

Författaren Vallgren är som en sådan där kompis som man är stolt över att känna och gärna visar upp i hela sin briljans, men samtidigt gärna håller på lite avstånd eftersom han är jobbig att umgås med: oberäknelig, cynisk och ingen att lita på. Hans bok Kunzelmann & Kunzelmann som kom härom året var en annan bitsk samhällssatir och enormt underhållande.

Det lustiga är att Vallgren själv i intervjuer och på sin hemsida mest verkar vilja prata om sina egenkomponerade visor som aldrig nåt någon större publik. Tror att det var DN:s kulturchef Björn Wiman som jämförde honom med Evert Taube som på samma sätt hellre ville bli känd inom en annan konstform än det som de verkligen behärskar, i Taubes fall hans dikter.

Herr Bachmanns Broschyr handlar om en författare som fått ett brev från en person vill att han till en broschyr ska skriva en text om Sverige. Hans svar, som i stort sätt fyller hela boken, blir en lång hatisk monolog där han i infernaliska utspel fullständigt spyr ut sitt förakt mot politiker, jantekulturen, nöjesutbudet, kulturmänniskorna, suparkulturen och även några specifika men icke namngivna kändisar. En som får sin släng av sleven är Jan Guillou eller vad sägs om den här ganska typiska avrättningen av den gudomlige: ”Man låter publicera hans böcker i följetonger i samma takt som bladen spottas ut ur författarens stinkande printer, det vill säga dessa vidrigheter kan man på tidningarnas mittuppslag, eller i dess ofattbart efterblivna bilagor, ta del av i stort sett varje dag, ty vad denna man brister i talang har en fyrdubbel omvänd motsvarighet i hans gigantiska själlösa produktion, vilket inte vill säga lite och man gör det Bachmann, tillfogade jag, samtliga människor på dessa breddgrader läser, mållösa av glädje, galna av extas, varje rad som denne författare spottar ut ur sin printer, det är inte klokt, man borde utplåna detta land från jordens yta.”

Boken skulle kunna vara betydligt kortare än sina 125 sidor men å andra sidan varför det? Den är ju så helvetisk rolig.