Kinas ledarskifte genom Hugos ögon

Har blivit mycket Kina här i bloggen på sistone och här kommer mer. Efter en veckas partikongress utsågs till slut idag det nya högsta ledargarnityret i landet. Men trots att omvärldens nyfikenhet kring ledarbytet och dessa sju personer är större än någonsin är det egentligen ingen som vet värst mycket om dem och ännu mindre om vilken inriktning de tänker ta landet. De ger inga intervjuer (förutom till kinesiska statliga medier förstås) och alla officiella tal är som vanligt överfyllda med intetsägande floskler.

Lyssnade på den nye presidenten Xi Jinpings tal idag och han talade till synes öppet om landets problem med korruption. Men det har man hört många gånger förr och behöver inte betyda någonting. Alla vet dessutom att han och de andra har blivit miljardärer genom just mutor under hela deras karriär.

Det ger betydligt mer att lyssna på vanliga människor i Kina, som min kompis Hugo från Shanghai som bor hos mig nu. Han menar att toppolitikerna inte är problemet. Tvärt om är det bara bra att de blivit så rika för då behöver de inte mer pengar och kan på allvar ta tag med korruptionen. De flesta kineser gillar toppgarnityret, även rebellen Hugo faktiskt. De är smarta, välutbildade och vill ärligt landets bästa. Problemet är alla lokala politiker i städerna och provinserna som vill upp.

Hugos kortfilm (han fotade), som visades på Stockholms filmfestival häromdagen, lyfter fram just detta. Det var en kärlekshistoria invävd i en större historia om hur de styrande i staden Suzhou beslagtar land för att växa staden. Filmen förstördes av en värdelös textning men temat är intressant och högst verkligt i Kina där politiker, ofta i maskopi med maffian, beslagtar stora landområden runt sina städer för att sälja vidare till fabriker och husbyggare. Det är ett sätt att locka företag och framför allt kunna visa upp en stark tillväxt för staden för att imponera på högre politiker. Överallt i Kina mäts man utifrån den heliga graalen ”tillväxt” och för politiker är en hög siffra sättet att göra karriär. Baksidan av myntet är alla som tvingas flytta från sina jordbruksmarker, ibland utan att få betalt, och en snabbt minskande areal av jordbruksmark i Kina som, enligt olyckskorparna, kan leda till matbrist.  Kortfilmen som Hugo varit med och gjort är därmed sannolikt känslig att visa i Kina. Men det lär inte röra Hugo som tilloch med skulle ses som frispråkig i Sverige. I sitt hemland lär han vara en rebell, kan jag tänka mig.

Stockholm är förresten en stad som gått rakt in i Hugos hjärta. ”Min tredje hemstad” slår han fast. Inte minst gillar han alla glada och hjälpsamma människor…Häromdagen hävdar han att en busschaufför tog en omväg bara för att släppa av honom på rätt ställe, vid Filmhuset på Gärdet. Jag tvivlar på detta men ändå…Det är ju genom andra man lär känna sin egen stad och svårt att inte bli stolt.

Helsingfors, däremot, var ingen höjdare tyckte han. Människor var bistra och tittade på honom och hans kinesiska kompisar som om de inte ville ha dem där. Det känns som jag hört det förr.