Kina räddar Europa men här är det tyst

Det är sannerligen inte ofta en högt uppsatt kinesisk tjänsteman skriver en debattartikel i en svensk tidning. Men i veckan hände det faktiskt då landets vice utrikesminister, en Song Tao, skrev om Kinas syn på Europa i tidningen Dagens Industri. Debattartikeln är lika lustig som intressant. Trots att en hord av informationsexperter helt säkert varit inblandat för att ”europeisera” budskapet och slipa bort den kinesiska retoriken så visar texten ändå vilka annorlunda vi lever i, kommunikationsmässigt. Högtidligt, med maktfraser och floskler betonas att Kina ”orubblig stöder den europeiska integrationen” och att Kina är Europas ”trofasta vän”.

Alla som följer Kina vet att landets ledare tycker att Europa minst sagt är en strulig och svårförståelig krabat, i desperat behov av en stark ledare. Vaddå EU, är det ett land eller flera? Vem är chef, vem ska vi förhandla med? Och varför är det ingen som tar tag i alla problem, som vi gjort så många gånger? Så svårt kan det väl inte vara, var är femårsplanen?

Men artikeln var en del i en bred europeisk charmoffensiv där Kina nu går ut brett för att förklara för européerna varför landet köper en massa statsobligationer i krisande länder som Spanien och Italien (precis som Kina med sin gigantiska valutareserv även snabbt var i Libyen och Egypten för att hjälpa dessa länder efter den arabiska våren). I Sverige kanske inte den här artikeln var nödvändig för ingen verkar ändå bry sig om vad Kina gör i Europa. Men i andra europeiska länder är Kinas tunga roll i räddningen av Europa mer uppmärksammat och det med fog.

En fråga är förstås varför de gör det. Är det endast för att Kina har ett ekonomiskt intresse av ett hälsosamt Europa? Eller handlar det om något annat, om maktambitioner? Om denna centrala fråga är ny för vår kontinent har den länge ställts i länder i Afrika och Sydostasien där Kinesiska pengar bygger gruvor, järnvägar, teknikparker, motorvägar och så vidare. Med andra ord, handlar det om en slags modern smygkolonialsim där nästa steg är att få politiskt inflytande?

En stor majoritet av alla Kina experter tror på Kinas ledare när de bedyrar att det bara handlar om business, ingenting annat. Så det får man väl tro på. Men det går ändå inte att komma ifrån att det så lätt kan bli något annat. Skulle plötsligt morgondagens ledargarnityr i Beijing få en annan agenda och verkligen söka inflytande i de länder som de hjälpt så kommer de förstås att kunna det. Pengar styr det mesta som bekant och har man pumpat in kapital i statsobligationer, byggt motorvägar, skapat arbeten eller vad det nu må vara så är det klart att landets politiker står i en beroendeställning till Beijing. Och även om Kina bedyrar att de inte vill pracka på något land sin kultur så är det ändå ett faktum att de bygger upp Konfucius center och skolor i land efter land.

Kinas hela tiden ökande intresse och inflytande i väst kommer helt säkert bli de närmaste tio årens stora samtalsämne. Kanske även i Sverige.