Reaktioner på ”kärleksfull” VA-sågning

Branschtidningen för Stockholms media- och reklamkotterier uppmärksammade igår mitt blogginlägg från i fredags apropå min gamla tidning Veckans Affärers upplagemässiga kräftgång. Hade förstås mina dubier när reportern ringde, Resumé är ju systertidning till Veckans Affärer, sitter i princip i samma lokaler och tidningarna delar till och med chefredaktör: en Claes de Faire som jag inte känner. Men det var en sjysst skriven artikel där det jag sagt sammanfattades på ett bra sätt, klicka gärna på bilden här intill för att läsa den.

Kul också att denna de Faire fick uttala sig om min kritik. Kan konstatera att han verkar hålla med mig i mångt och mycket. På frågan om vad tidningen ska göra för att vända den negativa trenden svarar han ”Bra, seriös och hård näringslivsjournalistik. Vi måste bli mer angelägna och ge läsarna valuta för pengarna.”. Spot on, klart lovande och förhoppningsvis kan flummet fasas ut.

Resumé artikeln har uppenbarligen haft många läsare för jag har fått ta emot en hel del reaktioner kring mitt inlägg, så trots att det handlar om en numera en marginell tidning i den snåriga och överetablerade mediemarknaden verkar tidningen ändå väcka känslor fortfarande  (vilket förstås är lovande för de som ska vända trenden). En genomgående och tråkig reaktion har varit av typen att det är bra att någon ”äntligen säger sanningen om den där skvallertidningen.” Men att Veckans Affärer skulle vara en Hänt i väcket för näringslivet är en tröttsam gammal schablonbild, sannolikt en kvarleva från 80- och 90-talen som lever kvar bland alla de som inte läser tidningen. För man kan ha många invändningar mot tidningens innehåll – och det har jag som sagt – men att det skulle vara en skvallertidning för börs vd:ar är helt fel. Sen må den vara glättig med många (och bra) bilder som får ta stor plats, men det är något annat.

Kanske, slår det mig, skulle det däremot gått bättre om den varit mer skvallrig. Att skvaller, om ordet ska definieras som rykten kring personliga affärer, inte skulle gå hem hos läsarna av affärspress är förstås fel. Jag skulle gissa att Affärsvärldens (alltid sedd som den ”seriösa” affärstidningen) skvallersida i slutet är tidningens mest lästa. Och ta tidningen DI Weekend som säkert många känner till. Det, skulle jag vilja hävda, är en mer skvallrig tidning än VA men samtidigt omtyckt och läst av allt från hårfrisörskor till finanseliten. Men det är också en tidning står för vad den är. VA vet inte vad den står för.

Till sist, fick ett mail av en person som tyckte att jag gjort en kärleksfull sågning i mitt blogginlägg. Bra uppfattat där och det tar jag givetvis som en komplimang.