Hugo Hu i Stockholm

Den kinesiska fotografen Hugo Hu har varit gäst i vårt hus i några dagar. Eller Hu Chengwei som han egentligen heter, kineser tar ju ofta ett västerländskt namn som ligger nära deras verkliga. Det är första gången han är utomlands. På måndag visas en film han varit med och gjort på Stockholms filmfestival. Ser fram emot den, även om jag har en känsla av att den är ganska så experimentell.

Det var ett kärt återseende på Arlanda häromdagen. Jag har jobbat med Hugo under tre reportageresor i Shanghai för Veckans Affärer och vi har blivit goda vänner. Inte bara är han en duktig fotograf utan lika mycket har han då fungerat som en ovärderlig guide, tolk och dörröppnare. Orädd är han också, minns en gång då jag ville prata med någon av alla de hundratusentals byggarbetare i jättestaden för att fråga hur det känns att lämna sina familjer på landet för skamliga chipspengar och sova på enkla madrasser på betonggolv på bygget där de jobbar eller i bästa fall bland ett dussintal andra i en liten barack. Orädd klev Hugo in på ett stort bygge, med mig i släptåg, och började plåta arbetarna. En blev fullständigt skogstokig men Hugo verkade bara tycka att det gjorde fotona ännu bättre och det slutade med att byggarbetaren jagade oss därifrån med en spade. En annan gång under ett möte med ett svenskt företag tröttnade han på att inte förstå vad vi pratade om och la sig helt sonika och sov över konferensbordet. Inga konstigheter tyckte han, en så kallad kulturkrock.

Från början kommer han från Chongqing, en liten stad i Kinas inland med sådär 11 miljoner invånare (eller 30 miljoner om man räknar i alla städer runt omkring som mer eller mindre vuxit ihop). Han åkte som student till Shanghai för att studera till ingenjör vilket var det tråkigaste han gjort. Istället började han livnära sig på sin hobby och nu går det bra med bland annat löpande uppdrag från en amerikansk nyhetsbyrå och vid sidan om det egna fotoutställningar. Hans föräldrar saknade sitt enda barn så mycket att de flyttade efter och nu bor de alla tillsammans. Men Hugo vill någon flytta tillbaka till Chongqing, de vansinniga lägenhetspriserna i Shanghai gör att de måste tränga in sig i små lägenheter (och flyttar av någon anledning hela tiden), människorna är inte så trevliga tycker han men den stora orsaken är – som så ofta i Kina – maten. Som en del av det starka Sichuan köket sticker till och med Chongqing köket ut. Han har tagit med mig på Chongqing restauranger i Shanghai som fått mig att nära svimma. Men det är ändå inte samma sak som hemma, menar Hugo, som för övrigt tycker att Shanghaiborna är fulländade mesar när det kommer till mat.