Hinner både BB och konserthus

Har varit moderator på flera event för Danske Invest runt om i landet under hösten. Igår var det dags för Grand Final i Stockholm och ett fullsatt Konserthus. Temat för kvällen var förresten tillväxtmarknader och det går att se tillställningen här eller klicka på bilden nedan.

Ett femtontal gäster, med förbundskaptenen i fotboll Erik Hamrén som ett av dragplåstern, som löste av varandra på scen. Det var paneldiskussioner blandat med individuella intervjuer, ibland på engelska och ibland på svenska. Dessutom var det direktsändning av hela eventet på webben så mycket att tänka på med kameror här, ljus där, ställa sig rätt och, förstås, hela tiden hålla igång samtalen med bra frågor och rätt flyt.

Det blev nästan fyra ganska tuffa timmar alltså men jag tror det gick hyfsat bra. Och den främsta anledning var att jag var anmärkningsvärt avslappnad inför Konserthuskvällen.

Jag hade nämligen annat att tänka på och vara mer nervös för. Annat viktigare helt enkelt – ursäkta, Danske Invest.

Det var nämligen så att vår bebis, den tredje i ordningen, mycket väl hade kunnat få för sig att lämna livmodern och se livets första ljus just denna kväll! Egentligen skulle den ha kommit i torsdags. I helgen försökte vi med flera beprövade knep som till exempel några glas Champagne men utan önskat resultat. Igår var det förstås tvärt om, stanna där du är var det enda jag kunde tänka på och det gjorde den!

Vad hade jag gjort om min sambo fått verkar innan eventet, undrar ni. Jag hade väl inte stått där i alla fall? Jo, jag hade det. Jag hade sagt ja till uppdraget, ville hålla mitt löfte och ingen hade kunnat ersätta mig på kort varsel. Inte för att jag är jag men, som sagt, förberedelserna var omfattande.

Hur fan kunde jag då hamna i denna situation? En relevant fråga. Jag sa ja till detta i juli och då skulle barnet komma den 10:e november, alltså nio dagar innan eventet. Det är en punkt i mitt försvar. En annan är helt krasst och enkelt: pengar. Det ska nog erkännas, detta var alltså det sista framträdandet i en rad uppdrag och det var allt eller inget.

Var ett tag inne på att dra ett enkelt skämt där på scen om min lite speciella situation den här kvällen men kom snabbt på bättre tankar. Hur väl jag än hade fått till formuleringen hade alla frågat sig vad innihelvete jag gjorde där. För det är ju så att det nära nog är mer accepterat att vara mördare i Sverige än att missa sitt barns födsel – på gott och ont.