Friends arena till järvafältet

En märklig och känslosam dag är på väg att rundas av. På eftermiddagen var det minnesgudstjänst för Pontus Schultz, min chefredaktör under sex år på Veckans Affärer, vila i frid. Det blev ett gripande, vackert och mycket värdigt avsked i Skeppsholmens kyrka. Talen från familjen var starka och gissa om jag kramat mina barn lite extra ikväll. Säkerligen över 300 personer på plats, många välbekanta ansikten från Stockholms mediapöl och från näringslivet.

Slarvigt nog hade jag knutit upp mig för ett föredrag på arkitekthögskolan just efter. Fick småjogga dig och ramlade in fem minuter sen, svettig och sorgeklädd. Jag skulle berätta om min bok och syn på Tensta inför en grupp studenter som ska göra ett arkitektprojekt om denna så hånade förort. Nu hade de en slags kick off dag med olika talare som kunde ge olika infallsvinklar på Tensta och miljonprogrammen. Jag körde en lite anpassad variant av min vanliga föreläsning som jag nog hållit ett trettiotal gånger nu. La lite extra fokus kring just mina tankar om stadsplanering och arkitekturens betydelse för omvärldens syn på en förort som Tensta. Lite förmätet kanske för de här var inga duvungar utan var inne på sitt sista år i den märkliga byggnad på Östermalm där Sveriges nästa generationers arkitekter bakas.

Det är långt ifrån första gången studenterna här får vrida och vända på en miljonprogramsförort. Vilket är naturligt, få områden kan väl vara mer utmanande och intressanta för en blivande arkitekt och jag har själv sett en hel del imponerande utställningar och skisser från studenter som haft spännande idéer kring allt ifrån hur vägarna ska dras och hur tomma parkeringsplatserna bäst ska användas till hur området kan förtätas och hur lägenheter bäst kan slås ihop.

Både arkitektbyråerna och de stora byggbolagens blickar är ju dessutom riktade mot miljonprogrammen idag. Renoveringsbehoven de närmaste decennierna är gigantiskt och det vet de såklart om. Frågan är bara vem som ska betala. Staten är ointresserad. Fastighetsägarna kan inte göra något utan att höja hyrorna och det är omöjligt. Istället fortsätter förfallet och segregationen ökar.

Själv är jag irriterad på att man missat en massa chanser. Myndighetsflytten är ett exempel. Kan man flytta en massa myndigheter från Stockholms innerstad till bland annat Östersund, Karlstad och Karlskrona kan man ju lika gärna flytta dem till utsatta förorter. Få dit arbetsplatser och med det människor som rör sig i områdena och med det fler affärer och service. Det skulle bli en positiv spiral.

Det andra som stör mig är att man inte lagt fler dragplåster i miljonprogrammen. I Stockholm invigs om en månad Friends arena i välbärgade Solna. Nästa sommar invigs Stockholmsarenan i Globen. Varför inte göra som i många andra europeiska storstäder och lägga dem i utsatta förorter. En jättearena på järvafältet till exempel, vilken grej! Skulle få dit människor, avdramatisera områdena och göra dem mer attraktiva.  En positiv spiral till.