Floskler men bättre än inget

Jag återkommer till föregående ämne, alltså Tenstakravallerna, snabbare än väntat. Anledningen är en debattartikel i DN där integrationsminister Erik Ullenhag tillsammans med personer från några svenska storföretag lyfter fram näringslivets roll i arbetet för mångfald.

Ämnet är extremt viktigt och underskattat skulle jag vilja säga. För att återknyta till upploppen i Tensta finns det en utbredd tro bland högstadieelever och även gymnasieelever i många invandrartäta förorter om att de inte kommer att få jobb och att den svenska arbetsmarknaden är diskriminerande, till och med rasistisk. Det värsta är att forskning pekar på att de har rätt, studie efter studie visar att det är svårare för en person med ”fel” namn att komma på intervju än en Andersson. Det bästa är att de inte är så illa som de tror. Den mest omfattande studien visar att om tre av tio svenskar kommer på intervju för ett jobb så kommer två av tio med exakt samma meriter men arabiskklingande namn på intervju för samma jobb.

Som sagt, sämre odds men definitivt inte kört. Vilket alltså många tror i till exempel Tensta. Och utan framtidstro: frustration och i förlängningen kanske stenkastning.

Så näringslivets roll måste verkligen lyftas fram här. Det sker för sällan, istället handlar det mesta om politik, politik och politik. Företagen har ett enormt ansvar. Jag har i flera år noga följt hur företagen jobbar med frågorna och säger helt tvärsäkert att mycket går åt rätt håll. Allt fler företag pratar om frågan, tar fram policies, skriver om det i årsredovisningen och engagerar sig i olika projekt. Även företagsledare talar ofta om just mångfald som en nyckelfråga för framtiden, mellan skål och vägg brukar de till och med säga att frågan är problematiken är mycket större och viktigare än jämställdhet mellan könen. Men tyvärr handlar det fortfarande mest om prat och mindre verkstad.

Dagens så kallade debattartikel innehåller som vanligt en massa floskler som ”att vi slarvar bort människors kompetens”, ”företagen måste arbeta aktivt med att kompetensförsörjningen sker fritt från fördomar och diskriminering” och ”det handlar om att rekrytera de allra bästa begåvningarna och att ta tillvara olika bakgrunder”.

Jag hittar bara ett konkret förslag i artikeln, dessutom bara utkastat sådär i förbigående vad det verkar. I slutet står det att ”konkret kan det innebära att företagen erbjuder praktikplatser där validering, utbildning och handledning ingår”. Praktikplatser alltså.

Men i väntan på att svenska företags attityder gentemot människor med andra bakgrunder mer börjar likna dem i till exempel USA, Kanada och England så måste vi bli konkreta på fler områden. Mitt förslag är hårdare diskrimineringslagar så att företag inte vågar välja bort människor med ”fel namn” vilket alltså sker hela tiden idag. Det har fungerat i andra länder. Ett annat, och bättre förslag, är att företag inför tydliga och konkreta mål på mångfaldsområdet, precis som de gör inom andra områden. Det skulle kunna vara att varje avdelningschef måste ha si och så stor andel människor med utländsk bakgrund. Det är först med mål som de blir resultat Annars kommer mellancheferna och rekryteringsansvariga att fortsätta göra som idag: prata fint men när det kommer till kritan ändå rekrytera människor med sin egen bakgrund.