SPECIAL: BRISTEN PÅ MÅNGFALD – Dumhetens pris
Sverige är absolut sämst av alla OECD-länder på att sysselsätta invandrare. Det kostar AB Sverige minst 34 miljarder kronor varje år.
Sverige är uruselt på att få in invandrare på arbetsmarknaden. Tabellen på sidan 44 är ingen smickrande läsning för vare sig politiker eller företag. Den visar att Sverige har den största skillnaden i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda av alla länder i OECD. Med andra ord: bland jämförbara länder är svenska arbetsgivare sämst på att anställa invandrare. Trenden går dessutom åt fel håll. Siffrorna i tabellen baseras på 2009, men i fjol var skillnaden ännu större i Sverige, vilket visar att den förbättrade konjunkturen hittills gynnat svenskfödda. En vanlig förklaring till den trista statistiken är att Sverige under de senaste decennierna mest tagit in flykting- och så kallade anhörighetsinvandrare medan andra länder tar in arbetskraftsinvandrare, alltså personer som redan har ett arbete. Det spelar naturligtvis in, men flera andra nordeuropeiska länder för samma politik som Sverige och har samma situation. Så utan tvivel är det ett stort underkännande av både den förda politiken och av svenska företag, som uppenbarligen är dåliga på att se invandrares styrkor. Misslyckandet att inte kunna integrera invandrare på arbetsmarknaden kostar samhället stora pengar, men frågan är hur mycket. Att räkna på invandringen i ekonomiska termer är minst sagt känsligt. Räkneövningar brukar ofta komma från Sverigedemokraterna som vill visa att invandringen är en kostnad för samhället. Att Sverige tar in flyktingar och anhöriga bidrar också till att många menar att de ekonomiska effekterna är irrelevanta, närmast osmakliga. En annan förklaring till att det är känsligt är att varje räkneövning bygger på många antaganden och en stor osäkerhet, vilket gör att siffrorna till del kan justeras för politiska motiv. Uträkningarna brukar syfta till att räkna ut vad invandrare dels tar i anspråk av den offentliga sektorn, dels bidrar med i form av skatter och socialförsäkringsavgifter. Tar man i anspråk mer ekonomiska resurser, måste de i sin tur finansieras av den så kallade majoritetsbefolkningen. Alltså de svenskfödda, lyder resonemanget. Men situationen och den trista statistiken kan också ses som en fantastisk potential där det finns många miljarder att tjäna på att få in mer invandrare på arbetsmarknaden. Hur stora pengar då? Frågan är som sagt både känslig och delikat, men med det sagt, låt oss ändå titta på den forskning som är gjord och göra ett försök att räkna fram vad enfalden – till skillnad från mångfald – kostar ”AB Sverige”. Sveriges främsta forskare kring invandringens ekonomiska effekter är Jan Ekberg vid Linneuniversitetet i Växjö. I en rapport till regeringen har han bland annat räknat ut att för varje procentenhet som sysselsättningen bland invandrare stiger, förstärks de offentliga finanserna med ungefär 0,14 procent. En uträkning visar då att om sysselsättningen för utrikes födda skulle nå upp till samma nivå som för svenskfödda skulle det förstärka statskassan med ungefär 34 miljarder kronor. Varje år. Även vid små förbättringar är potentialen därmed stor. Skulle Sverige nå samma nivå som medianlandet i OECD – som råkar vara Storbritannien – förstärks de offentliga finanserna med ungefär 24 miljarder kronor. Särskilt intressant är det att granska utlandsfödda akademiker i Sverige. Att invandrare med en ingenjörsexamen ”tvingas köra taxi” i Sverige är mer än en klyscha. Statistik visar till exempel att bara 40 procent av akademiker som är födda utanför Europa har ett arbete som motsvarar deras kvalifikationsnivå, mot 90 procent av de svenskfödda. Det är också tydligt att arbetslösheten bland utländska akademiker är högre än bland svenska. Om en högt utbildad person kan komma in på arbetsmarknaden ger det en hög vinst för hela samhället. Svårigheterna för den här gruppen har också lett till en omfattande ”brain drain”, där akademiker flyr Sverige. Gruppen är också särskilt intressant eftersom det finns orsaker till att de har svårt att få arbete, orsaker som borde kunna gå att rätta till. I en färsk rapport från Riksrevisionen (som granskar svenska myndigheter) slås det till exempel fast att många med examen från utländska universitet får vänta länge på att få sina utländska utbildningar bedömda av myndigheter. För en läkare utan specialistutbildning tar det till exempel sex år att få en svensk läkarlegitimation. I rapporten räknade Riksrevisionen ut vad samhället kan tjäna på att sätta invandrade akademiker i arbete snabbare. Den visar att den årliga vinsten för en enskild person är drygt en halv miljon kronor. Baserat på det går det att räkna ut vad ”AB Sverige” skulle tjäna på om sysselsättningen för invandrade akademiker nådde upp till samma nivå som för svenska (se tabell s.46), en siffra som landar på cirka 21 miljarder kronor. Med andra ord: en stor del av vinsten från att minska arbetslösheten bland invandrare ligger just i att förbättra situationen för personer med hög utbildning. Vad måste då ske för att den här potentiella vinsten för samhället ska realiseras? Det är naturligtvis en känslig fråga som dessutom har olika svar beroende på politisk hemvist. I rutan på sidan 49 sammanfattar vi de viktigaste förklaringarna till att invandrare inte får jobb. Som framgår ligger ansvaret på politiker och myndigheter (till exempel för språkutbildning och långa handläggningstider för legitimationer). Men också på näringslivet där svenska företag är dåliga på att uppskatta och förstå värdet av utländska utbildningar. Till exempel är det fastställt att det finns diskriminering där det visar sig svårare att komma på en intervju om man har ”fel” namn. Att arbetslösheten är högre för andra generationens invandrare, där språket inte är ett hinder, visar också att det finns en trångsynthet bland företagen. Även här finns det sannolikt pengar att tjäna genom att anställa invandrare: för företagen som kan tjäna mer pengar och därmed för hela samhället (företag betalar skatt). En uppmärksammad amerikansk studie med 506 företag visar ett positivt samband mellan ökad mångfald och ökad försäljning, marknadsandelar och vinst. Förklaringarna från forskare är att människor med olika bakgrunder har olika perspektiv, tolkar problem på olika sätt och drar olika slutsatser. Vilket leder till ett bättre slutresultat. Det här blir särskilt tydligt i forskningen kring hur olika grupper fungerar beroende på deras sammansättning. Forskningen visar att i genomsnitt är homogena och heterogena gruppers prestation faktiskt lika. Men samtidigt presterar en grupp med mer minoriteter antingen över eller under snittet. Nyckeln till framgång ligger i att skapa ett inkluderande arbetsklimat och att utbilda ledare som klarar av att hantera mångfalden. Det är oklart om en ökad mångfald i företags lednings- eller styrelsegrupper också skulle öka lönsamheten. Vissa amerikanska studier tyder på det, men det finns så många faktorer som påverkar lönsamheten att det inte säkert går att slå fast. Dessutom är det oklart om det verkligen är andelen minoriteter som leder till bättre resultat eller om det tvärtom är det bättre resultatet i ett bolag som faktiskt leder till ökad mångfald. Men återigen, om det finns ett klimat där man kan tillvarata olika perspektiv och bakgrunder fungerar en grupp alltså bättre – och det gäller förstås även på lednings- och styrelsenivå. Och i så fall finns det en stor förbättringspotential bland de svenska storbolagen. Veckans Affärers årliga undersökning (se sidan 50) visar återigen att mångfalden är urusel på lednings- och styrelsenivå. En ofta ouppmärksammad förklaring till att fler invandrare i en organisation kan skapa högre lönsamhet är att det kan öppna upp nya exportmarknader. Flera studier visar tydligt att ökad invandring ökar ett lands export. Ökad export är positivt för sysselsättningen och för BNP. På företagsnivå kan det ge tillgång till nya exportmarknader eller öka handeln med befintliga länder. Vilket naturligtvis på sikt gynnar omsättning och lönsamhet. ”Det är egentligen logiskt, affärer bygger på förtroende och respekt för varandra och då är det en stor fördel om människor har en gemensam bakgrund och delade erfarenheter. Invandrare har också unika kunskaper och erfarenheter om sina tidigare hemländer. Många har också nätverk som kan öppna nya utlandsmarknader”, säger Andreas Hatzigeoriou, ekonom vid utrikesdepartementet. Han leder projektet Kosmopolit som syftar till att bättre ta till vara invandrares kompetens för att öka utrikeshandeln. Andreas Hatzigeoriou pekar bland annat på att kunskapen om Sverige i Mellanöstern och Nordafrika är otydlig och ibland negativ. ”Det finns ett tydligt positivt samband mellan hur känt ett land är i olika delar av världen och hur väl landets företag förmår exportera dit. Många invandrare i Sverige kommer ju från de här länderna och det betyder att potentialen är stor om svenska företag blir bättre på att tillvarata deras bakgrund, helt enkelt se dem mer som en resurs än vad fallet är i dag. Ta till exempel Irak, ett land som förstås har stora utmaningar i dag, men enligt IMF kommer det att vara ett av världens fem snabbast växande länder det närmaste decenniet.” Sammantaget har alltså ”AB Sverige” mycket att tjäna på att integrera invandrare på arbetsmarknaden. De 24 miljarder kronor som landets finanser skulle förstärkas med om gapet i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda förbättrades till OECD-nivå baseras på den mest uppenbara vinsten av att sätta människor i arbete, när till exempel bidrag kan ersättas med inbetalda skatter. Men siffran är sannolikt grovt underskattad. Utöver det tillkommer som sagt företagens ökade vinster från bättre mångfald som även kommer samhället till gagn genom bland annat företagsskatter. Och inte minst är invandrare en underskattad resurs på exportmarknader. Samtidigt är de kanske största ekonomiska effekterna av minskad arbetslöshet bland invandrare också de mest svårmätbara. Stora skillnader mellan svenskar och invandrare skapar sociala spänningar, frustration och uppgivenhet. Det har i sin tur skapat en extrem boendesegregation som spär på spänningarna och som också är dyrt för hela samhället. Vidare får situationen utbildade invandrare att lämna landet, i stället för att bidra till Sveriges tillväxt med sin kompetens. PONTUS HERIN