Debattartikel i Expressen

Idag tog Expressen in min och Amanda Björkmans debattartikel om Sossarnas (obefintliga) integrationspolitik. Amanda har för övrigt startat debattsajten Sveriges Resurser som är väldigt bra och spännande.

Klicka gärna på bilden här intill för att läsa vår artikel, som väntat var vi tvungna att slakta den en hel del och en längre version finns här.

Hur som helst, en bagatell till ämne kan tyckas som mest torde vara ett politiskt partis egna bekymmer. Nej, så enkelt är det inte. Om inte Sveriges största parti vågar ta i en massa viktiga frågor så kommer de aldrig upp på bordet och människor kan fortsätta att leva i förnekelse eller till och med i ovisshet kring en rad gigantiska utmaningar som borde ligga i toppen på agendan.

Som att människor med ”fel” namn har svårare att komma på anställningsintervjuer. Som att miljonprogrammen blir mer etniskt segregerade för varje år. Och som att det fria skolvalet bara lett till mer etniskt segregerade skolor. Allt detta har bevisats av forskning.

Problemet för S och säkert en del andra partier är att det är känsligt att prata om de här sakerna eftersom det handlar om att ifrågasätta människors (väljares) tolerans och öppna sinne.

Att invandrare har svårare att få jobb och att klättra i företagen beror ju på att de som rekryterar styrs av invanda normer och stereotyper. Att förorterna blir mer segregerade förklaras ju av att människor från majoritetsbefolkningen (vita svenskar) i tjugo år har flyttat ut från invandrarförorter. Och att skolan blir mer segregerad beror på att vita föräldrar sätter sina barn inte i den skolan som är närmast utan där det går elever med rätt etnicitet.

Allt detta ställer förstås uppfodrande och ansträngande frågor om oss själva och om beteenden. Det är provocerande och utmanande och det ska inte politik vara nuförtiden.

Sällan har väl ordet beröringsskräck passat bättre in. S missar sällan ett tillfälle att vara upprört över rasism, fördomar och trångsynthet. Sällan heller ett tillfälle att kritisera utvisningen av enstaka flyktingar. Bra så, men knappast kontroversiellt eller modigt utan bara ett sätt att slippa diskutera de verkliga integrationsutmaningarna.