De Sotos teorier också relevanta för Sverige

Ekonomen Hernando de Soto har blivit världsberömd och vunnit priser för hans teorier om hur fattiga länder ska komma på fötter och minska klyftorna i dessa länder mellan de omåttligt rika och den stora massan. Det handlar inte om socialism, inte om mer bistånd utan om något så, till synes enkelt, som skyddet av äganderätten. Om människor verkligen vågar lita på att skrivna kontrakt gäller och att staten skyddar människors äganderätt till sitt hus, sin bondgård eller sin affärsrörelse – då händer något med ett lands ekonomi, menar de Soto. Övertygande visar han att det får människor att våga investera och lägga energi på rätt saker och till slut lyfta sig ur fattigdom.

I hans hemland Peru fastställdes böndernas äganderätt till den jord som de brukat sedan länge vilket var nyckeln för att lyfta landet ur fattigdom. Om ett land saknar formella regelverk som noggrant vårdas av fungerande institutioner tar andra krafter över basala funktioner som skydd och säkerhet, menar de Soto. Det kan vara gerillaförband, kriminella gäng, stammar eller skrupelfria företag. Människor måste då ägna tid och kraft för att anpassa sig till dessa, förstå informella regler och agera i konflikter. Det gör att de lägger energi på fel saker vilket skapar stora ojämlikheter och urusel produktivitet på ekonomispråk, med andra ord fattigdom.

Jag tänker på De Sotos teorier när jag tränar mitt lag med basketspelande 13-åringar. De har regler att förhålla sig till som att komma i tid, inte studsa bollen när tränaren pratar, göra övningarna ordentligt och så vidare. Om de inte håller sig till dessa regler, som till och med finns nedskrivna, så kan det leda till straff. Men när jag någon gång delar ut dessa straff, i form av till exempel armhävningar, blir barnen alltid lika förvånade och arga. ”Jag trodde det var något du bara sa förstås!” När vi pratar vidare är det uppenbart att de inte är vana vid att en negligering av regler kan leda till konsekvenser, inte ens i skolan. För dessa 13-åringar är regler någonting man diskuterar runt, inte någonting som man lyder.

Om barnen i tidig ålder lär sig att det är accepterat att bryta mot regler och att konsekvenserna helt uteblir så är förstås risken att det fortsätter senare i livet och på andra områden.

Det gör de Stotos teorier relevanta även här. Sverige är världskänt för historiskt pålitliga institutioner, heltäckande lagar, helig äganderätt och pliktskyldiga myndigheter. Ofta förs dessa faktorer fram som viktiga förklaringar till att svenska entreprenörer, nu senast inom IT-sektorn, varit så framgångsrika de senaste decennierna. Säkert med rätta för, som sagt, om man känner sig trygg vågar man ta risk. Men alla dessa så viktiga grundbultar blir på sikt oväsentliga om människor inte ser lagar och myndighetspersoner som relevanta och inte heller ser någon poäng med att hålla sig till vad de säger.

Jag tänker därför också på de Soto när jag dagligen läser om hur polisen klarar upp allt färre brott. Om hur kriminella gäng skrattar polisen i ansiktet i storstadsförorter och hur andra brottsliga element på landsbygden, utan någon större risk för att åka fast, kan pressa människor på pengar. Jag tänker på tillståndet för äganderätten i Sverige när brottslingar till och med flyttar in i andras hus och id-handlingar kapas. När politiker kan såga de lagar de själva varit med om att stifta, då ligger det nära till hands att inte ens lita på toppen av samhällshierarkin. Samma sak när anställda byråkrater, på våra myndigheter, agerar som aktivister och följer de regler som passar deras egna ideologier och åsiker. Hernando de Sotos teorier blir också aktuella när man, också dagligen, kan läsa om hur det offentliga Sverige struntar i kontroller. Som när en myndighet godtyckligt delar ut bidrag till extremistorganisationer, företag utnyttjar hittepåjobben i alla otaliga subventionerade anställningsformer, när vabbande och sjukskrivningar görs slentrianmässigt och när ingen ens längre skäms för att anlita svart arbetskraft.

Allt detta fungerar som små frön som sakta sprider den farsot som De Soto pekar på. I många länder saknas helt regelverk och institutioner. I Sverige finns alla dessa grundbultar – problemet är att allt färre verkar bry sig om vad de säger. Men konsekvensen är desamma, nämligen uppkomsten av ett informellt samhälle och en mindre förutsägbar tillvaro för det stora flertalet. Därmed kan på sikt att andra grupper tar över samhällets funktioner. Då blir det de välbärgade, de starkaste och de med rätt kontakter som kommer att klara sig bäst. Denna farsot leder också till att människor tvingas ägna mer tid åt konflikter och att ta reda på vilka regler som verkligen gäller i olika situationer – istället för att arbeta, investera och planera för framtiden.

Till sist. Det här är mitt sista blogginlägg på ett tag. Jag börjar nu arbeta på Dagens Industri (TV och tidning) och kommer ägna all min tid åt detta. Allt tyckande kommer också ske med DI-hatten på huvudet varför bloggen alltså får ta en paus.