Därför älskar människor en narcissist som Trump

Sommar i P1 är slut för den här säsongen och jag kan inte sluta fascineras över hur något i människan gör att vi vill beundra dessa grandiosa primadonnor som med jämna mellanrum får sina 90 minuter i etern. Fåfänga, utan självdistans, överkänsliga för kritik och så uppenbart bekräftelseberoende. Ändå applåderar vi så gärna en Börje Ahlstedt, en Zlatan, en Persbrandt och en Helena Bergström.

i love meEnligt psykologer har alla människor mer eller mindre en släng av narcissistiska egenskaper. Men det är när de blir överdrivna och saknar verklighetsförankring som det blir en psykologisk störning. Var gränsen går är inte solklart men människor med narcissistiska drag är överrepresenterade inom sport och underhållningsbranscherna. Inte så märkligt eftersom framgångar här ger massiv uppmärksamhet och väcker beundran.

De finns också bland företagsledare. Ett klassiskt exempel är Refaat El Sayed som inte kunde förstå hur en polis kunde stoppa honom för fortkörning när han höll på att rädda världen. Jag har även träffat flera IT-entreprenörer med en måttlös grandios självbild. Apples grundare Steve Jobs brukar också pekas ut som narcissist.

Mer aktuellt är hur narcissister når framgångar inom politiken. Silvio Berlusconi och högaktuella Donald Trump är två personer som seriösa tidningar kallar narcissister utan att tveka och utan att kunna luta sig mot någon officiell diagnos. Och det är här det blir allvarligt. Som den här artikeln i Harvard Business Review konstaterar: när narcissister tar befäl över länder ökar fattigdom, våld och dödstal.Trump

Slentrianmässigt brukar analysen kring fenomenen Berlusconi och Trump landa i att de lyckats skapa en antietablissemangsvåg, att de utnyttjar rädslan för det främmande, att de dömer ut globaliseringens effekter och att de skickligt odlat bilden av dem själva som modiga sanningssägare.

Allt relevant förstås men en mer oskriven faktor är själva psykologin. Narcissister är ju egentligen sådana som vi borde avsky: högljudda skrävlare, manipulatörer och ointresserade av andra. Ändå har de klart större chans att uppfattas som attraktiva av det motsatta könet, visar forskning (vilket inte är så lyckat eftersom narcissister är oförmögna till hälsosamma relationer). Och ändå finns det alltså något där i deras egenskaper som får vanliga människor att attraheras av och lita på en De Gaulle, en Putin och en Donald Trump. Vaddå?

För det första har narcissisten ett överskott av charm och karisma. Enligt psykologer beror det på att hans sökande av beundran är som en drog och när hans tillvaro går ut på att fixa nya kickar har den utvecklat en personlighet med just charm och karisma. Överlevnadsinstinkt alltså. På samma sätt har de tränat sig att dölja sina dåliga egenskaper, eller i alla fall få oss att bortse ifrån dem. Arrogansen har narcissisten till exempel lärt sig dölja med humor. En grandios person kan till och med verka ha självdistans (se den här sketchen med Jamie Fallon och Donald Trump) medan det i verkligheten är tvärt om. Kort sagt, narcissisten har blivit skicklig på att manipulera omvärlden och skaffa sig beundrare – vilket i sig blir självuppfyllande eftersom människor i alla tider tenderar att flockas runt människor som redan har många vänner och beundrare. Vi överför gärna hans storhet på oss själva.

Vidare är narcissister skickliga på att ta äran av andras insatser. Samt skylla ifrån sig på andra när något har gått fel. Det är det ju många som gör kan man invända. Visst, men psykologer pekar på att narcissisternas förutsättningar att skriva om historien och hylla sig själv är så mycket bättre än för varje frisk människa eftersom de redan har en sned sjävuppfattning. De har redan har lurat sig själva och därmed inte förstår att de gör något fel varför det blir väldigt enkelt att ljuga inför andra.

Vidare passar en narcissist väl in på klichébilden av hur en handlingskraftig ledare ska vara. Som i Hollywoodfilmer ska den ha självförtroende, vara karismatisk och gärna självisk. I verkligheten vet man att goda ledare är det motsatta – kompetenta mer än självsäkra och med hög integritet – men det tycks spela mindre roll utan de lyfts ändå upp på en piedestal.

Men går vi alla i fällan? Antalet människor som erkänner att de faller för en narcissist är nog lika lätträknade som antalet Trump-supportrar i Sverige. Vad gäller grandiosa politiker så måste man på något sätt gilla budskapen. Men gör man väl det så tenderar människor att attraheras över deras kompromisslöshet, påstridighet och till och med aggressiva attacker mot motståndarna. Det är okej att han tar ut svängarna lite helt enkelt, resonerar man, säkert omedvetet, och så har de narcissistiska dragen vunnit.

Om man tar del av forskning kring narcissister finns det några andra intressanta iakttagelser.

Rön visar att för att bli en riktig framgångsrik narcissist måste man vara tillräckligt smart för att tona ned sina starkaste drivkrafter av att styra allt själv och våga lyssna på andra. Möjligtvis är det den fasen Trump sent omsider börjar nå. Se här.

Annan intressant forskning visar att narcissisternas förmåga att trollbinda sin omgivning är kort. De flesta tröttnar efter 2,5 timmar då de istället börjar störas av de arroganta och oempatiska dragen. Kan det vara så att den effekten som nu börjar slå in och är förklaringen till The Donalds svaga opinionsresultat de senaste veckorna?