Chockhöj lärarlönerna nu

Det finns ingenting som gör mig mer upprörd än lärarnas löner. Okej, krig, mobbing av annorlunda barn, tortyr av oliktänkande och så vidare. Men i Sverige då, med våra i-lands problem, finns det fanimig inte mycket som gör mig mer förbannad än när jag tänker på vad de personer som ska lära upp våra barn får i lönekuvertet. Ett hån som är så skamligt och genant att jag måste stänga av TV:n varje gång ämnet uppmärksammas.

Nu i veckan var det dags igen. Lärarna fick ett lönepåslag på sådär 4 procent i fyra år. Allt prat och även löften om 10 000 mer i månaden fick ett stort långfinger. Lärarna borde förstås lägga ned allt vad ”avtalsförhandlingar”, ”medlarbud” och faans moster kan heta. Bara säga att vi skiter i det där skådespelet, ge oss de pengar vi är värda istället!

Jag vet: hur skulle världen se ut om alla tänkte så och jag vet att alla vill ha mer pengar och jag vet att ekonomin bara tillåter si och så mycket för att undvika infaltion och yada….Men bättre tåg och nya motorvägar i all ära: vad kan vara viktigare än att nästa generation ska få en god utbildning och en hyfsad start på livet?

Möjligtvis med undantag av vargmatarna på Kolmården och en och annan atomfysiker kan det knappast finnas ett mer utmanande jobb än att vara lärare. Lyssna på elevernas röster, ha överseende med bråkstakar, motivera de som kommer efter, motivera klassens ljus. Och så handskas med föräldrar som ska lägga sig i undervisningen, andra föräldrar som tycker att det är för lite läxor, andra som vill ha hårdare tag och så alla de som kräver ledighet för sina barn mitt i terminen. Dessutom måste det vara världens ensammaste yrke – lärarna står själva mitt i denna turbulens, möjligtvis med en oas i lärarrummet. Beundransvärt är ordet.

Facebookade med en lärarkompis häromdagen som konstaterade att hon tjänar lika mycket som gubbarna som byter hennes däck. Trots universitetsutbildning, dubbla examen och en massa studieskulder. Gubbarna stod och gapade och det är det som är grejen, nästan alla man pratar med håller med om det stolliga i situationen!

Det kan inte vara ett kall att vara lärare. Då är vi illa ute men tyvärr går trenden åt det hållet. SCB säger att det om åtta år är en brist på 43000 lärare och dubbelt så många överväger att lämna yrket. Vi kan inte blunda för huvudorsaken: de låga lönerna! Som man bäddar får man fanimig ligga.