Brain drain

Vår kinesiska grannfamilj var här på middag igår kväll. Mor, far och 19-årige Yihan. De flyttade till Sverige för elva år sedan för att forska. Båda föräldrarna är professorer inom organisk Kemi. Målet var att få riktiga arbeten i Sverige, på ett företag och inom de områden som de kan. Men efter att ha flyttat runt på flera olika universitet och från det ena forskningsprojektet till det andra gav de upp förra hösten och flyttade tillbaka till Kina. Nu bor de i Xian, en åttamiljoners stad mitt i Kina som är mest känd för Terrakottaarmén. Kvar i huset i Sverige är deras son som hyr ut några rum till andra studenter.

Jag blir lätt nedstämd när jag tänker på det men knappast förvånad. Allt prat om mångfald och integration ekar tomt när det kommer till kritan. För då väljer företag den trygga vägen, anställer landsmän som talar svenska. Institutioner på Sveriges universitet, inte minst de tekniska högskolorna, är fulla av kineser som helst av allt skulle vilja komma ut i näringslivet och tjäna lite mer pengar. Men när de inte går hankar de sig kvar i forskningsprojekt eller, som i mina grannars fall, flyttar någon annanstans. Brain Drain kallas det för och är ett av de mest allvarliga men ouppmärksammade hoten mot Sverige. Inte minst eftersom det ger så felaktiga signaler till alla andra med utländsk bakgrund i Sverige som vill tro och hoppas att utbildning ska löna sig.

Apropå brain drain: 19-årige Yihan lämnar också Sverige i höst. Han har kommit in på en forskarutbildning på Cambridge efter otaliga intervjuer och tester. Han lär knappast söka jobb i Sverige när det blir dags för det. En förlust för Sverige, Yihan gick ut gymnasiet i fjol med toppbetyg, det här året har han bland annat arbetat som lärarvikarie och blev nominerad till årets vikarie i Stockholm. Han är också volontär inom Stadsmissionen. Han kommer också saknas av oss eftersom han blivit en bra kompis, kommer över och kollar på fotboll som kan sluta i intressanta diskussioner om Kina. Sen lär han min sjuårige son kinesiska.