Berg före hav

Åter i Sverige efter åtta dagar i Italien med familjen. Svarta moln och 17 grader på termometern. Deppigt? Nej, faktiskt inte. Inser ännu en gång efter en resa till något medelhavsland hur nordisk men spensliga lekamen är. Över 25 grader betyder allvarlig komavarning i mitt fall.

Men skönt var det i alla fall att avsluta med fyra dagar i norra Italien. Nära (den underskattade staden) Bergamo har vi vänner som köpt en fantastisk lägenhet där de spenderar alla semestrar. Den ligger på 700 meters höjd med en konstant bergsbris. Dessutom med egen pool. Med risk för att låta bortskämd så kändes som att komma till himlen efter fyra dagar på den stekheta stranden i södra Toscana.

Min vän frågade mig förresten om jag var en havsmänniska eller bergsmänniska. Jag har aldrig tänkt på den uppdelningen av den mänskliga rasen, ungefär som om man gillar sött eller salt. Men varför inte? Det finns nog fog för att göra den skillnaden och svaret i mitt fall är enkelt. Bergsmänniska.

Forresto Sparso hette byn som klättrar uppför sluttningarna på ett av alpkedjans södra utposter. Möjligheterna till vandringar var outtömliga, bland annat klämde vi en 1600 meterstopp med utsikt över fantastiska Lago d’Iseo. Den är mindre till storlek och även mindre känd än storebröderna av italienska semestersjöar som Lago de Garda och Lago de Como. Men väl så vacker, inte så exploaterad och billigare. Helt klart en pärla med italienska vykortsvackra byar med charmiga torg, trånga kullerstensgränder och förstås bra restauranger. Frisk och grönt vatten i ett ständigt flöde från de italienska alperna i norr. Kolla bilden, trakten är värd ett besök. Och om ni åker hit så kan jag rekommendera att bo på det här suveräna B&B stället som heter La Cascina. Säger bara Infinity pool.