bakslag i krisens spår

SPECIAL: MÅNGFALD – Bakslag i krisens spår

Lågkonjunkturen och arbetslösheten drabbar invandrarna hårdast. De som redan är inne på arbetsmarknaden åker ut först och de andra har inte en chans att komma in.

Gnosjö i Småland är inte bara känt för sin låga arbetslöshet.  Företagen i den här flitiga regionen har också varit ett föredöme i  Sverige genom att vara positiva till att anställa invandrare. Det har  lockat många människor med utländsk bakgrund till Gnosjö och  kommunerna runtomkring, inte minst bosnier och vietnameser.  Men lågkonjunkturen har slagit hårt mot de här grupperna. ”Krisen i bilindustrin har drabbat många stora bolag i vår region och  tyvärr är det ofta invandrarna som drabbas värst när de nu drar ner  och säger upp folk”, säger Lars-Göran Magnusson som är kommunchef i  Gnosjö.   Det här är inget unikt för Gnosjö, tvärtom. Statistiken visar tydligt  en dyster trend. I varje lågkonjunktur stiger förvisso arbetslösheten  för alla grupper, men som framgår av diagrammet härintill stiger den  mer för invandrargrupper än inrikes födda.  ”Trenden är dessutom att gapet mellan de två grupperna inte tenderar  att minska när tiderna blir bättre utan utvecklingen går konstant åt  fel håll”, säger Henrik Lindberg på forskningsinstitutet Ratio.   Det har inte alltid varit så. Fram till 1970-talet var  sysselsättningen till och med högre bland invandrare än hos inrikes  födda. Därefter har invandringen förändrats och  arbetskraftsinvandringen har ersatts med flykting- och  anhörighetsinvandring. Det är grupper som har svårare att komma in på  arbetsmarknaden. Men enligt Henrik Lindberg är det inte är hela förklaringen.  ”Det går inte att bortse från att den svenska arbetsmarknaden har  höga inträdeshinder. De som redan är inne har skaffat sig starkt  skydd för sin anställning och fått upp minimilönerna till en  internationell hög nivå. Vi ser tydligt att det är svårare för  invandrare i Sverige att skaffa arbete än i andra jämförbara  europeiska länder”, säger han.  Facket ser också den här så kallade insider/outsiderproblematiken som  ett bekymmer.  ”Att tackla det här problemet är en av våra största utmaningar inom  fackföreningsrörelsen de närmaste åren”, säger Per Bardh, vice  ordförande och avtalssekreterare på LO.  Det finns mycket forskning som visar att svensk arbetsmarknad har  högre trösklar än de flesta andra europeiska länder.  Det är uppenbart att det har sina för- och nackdelar.  En effekt är att det är dyrt att anställa oprövade människor och hit  hör första generationens invandrare. Men statistik visar att även  arbetslösheten bland andra generationens invandrare är högre än för  svenskfödda. ”Det finns en mängd skäl till att arbetslösheten bland första  generationens invandrare är högre och att den här gruppen får lida  mest när tiderna är dåliga. Men att även andra generationens  invandrare blir lidande är mer anmärkningsvärt och här måste man nog  utgå ifrån att diskriminering spelar en roll”, säger Lena Nekby,  nationalekonom på Stockholms universitet som forskar kring  migrations- och integrationsfrågor. Bland annat har hon gjort flera experiment med fiktiva ansökningar  där det visar sig att en person med ett arabiskt eller afrikanskt  namn måste skicka nästan dubbelt så många jobbansökningar för att  komma på en intervju.   En annan förklaring till att första och andra generationens  invandrare får lida mest i lågkonjunkturen är att andelen som jobbar  i bemanningsbranschen är hög bland de här grupperna. Uthyrd personal  fungerar ju som dragspel i konjunkturen och drabbas därför hårt i  sämre tider. Men även här pekar representanter från branschen på ett systemfel.  Personer som är tillfälligt anställda på ett bemanningsföretag har  nämligen inte rätt till a-kassa under eventuella perioder då de inte  är anställda eftersom bemanningsföretaget då förväntas ansvara för  personalen.   ”Vi tycker att det är helt fel eftersom många uppdrag är väldigt  tidsbegränsade och vi bara kan erbjuda korta anställningar i dessa  fall. Därför är det här reglerna diskriminerande på flera sätt. Dels  mot bemanningsbranschen i stort, dels mot invandrare eftersom de är  överrepresenterade i bemanningsbranschen och ofta är hänvisade till  korttidsuppdrag som till exempel inom telemarketing. Det kan ge en  fast anställning på sikt, men det är förstås inte säkert och vi har  många invandrarakademiker som inte är intresserade att jobba för oss  när de förstår hur reglerna ser ut. De klarar det helt enkelt inte  ekonomiskt”, säger Kristian Andersson, vd på Multimind som är ett  rekryteringsföretag som är inriktat på personer med internationell  kompetens, ofta just invandrarakademiker.  ”Men annars tycker jag att mångfaldsfrågan är mycket mer prioriterad   i dag än för bara några år sedan”, säger han.  Det räcker med en snabb titt i börsbolagens publika årsredovisningar  för att se att han har rätt. De senaste åren har det skett ett tydligt trendbrott. Allt fler bolag  skriver om mångfald och beskriver det som en viktig utmaning att  bredda rekryteringsbasen. Men frågan är om allt prat har lett till  verklig handling.  ”Jag tycker inte det. Tyvärr. Och när det blir sämre konjunktur, som  nu, glöms de här frågorna bort. Mångfalden blir helt klart lidande”,  säger Kristian Andersson.  Han får till viss del medhåll från Olof Åslund, docent i  nationalekonomi vid Institutet för arbetsmarknadspolitisk  utvärdering, IFAU.  ”Från att ha varit en marginell fråga är det nu en viktig fråga i  näringslivet. Det handlar dels om press från politiskt håll, dels om  ett uppvaknande från bolagens sida att det inte är ekonomiskt  hållbart att bortse från en sådan stor och växande del av  arbetskraften. Men tyvärr finns det en konjunkturaspekt. När tiderna  blir dåliga verkar mångfalden försvinna från dagordningen. Ett annat  problem är att frågan då också uppmärksammas mindre i medierna”,  säger han.   Tor Krusell, personaldirektör på Skanska: ”Vi har anställt många personer med en annan etnisk bakgrund, liksom  kvinnor, de senaste åren.” ”Men eftersom det är de senaste anställda som får lämna företaget när  vi nu drar ned på folk blir den här satsningen lidande. Jag skulle  säga att just mångfalden är den största utmaningen för vår och många  andra storföretags personalavdelningar i den här lågkonjunkturen.”  

PONTUS HERIN