Att älska matematik

På varje svensk skola har de flesta koll på vilka som är bäst på fotboll. Talangfulla sångare kan bli idoler och rikskändisar. De självsäkra och bekräftelsetörstande blir youtubers och inte bara rika på pengar utan beundrade av en massa unga. Men för de skolelever som tillhör landets duktigaste på matematik är tillvaron inte lika häftig. Få känner till att det ens går att tävla i detta skolämne.

På måndag den 28 augusti har dokumentärfilmen Att älska matematik premiär på Kunskapskanalen (läs mer här). Jag är en av två producenter och filmen bygger på min idé. Den följer tre gymnasiestudenter som satsar det mesta av sin lediga tid på att bli bättre på matematik och kunna konkurrera mot de allra bästa i världen. Vi följer dem på uttagstävlingar i Sverige, på träningsläger och till slut på den Internationella Matematikolympiaden i Thailand där de bästa gymnasiematematikerna från 100 länder varje år tävlar mot varandra. Se den!

Lisa, Tian och Lars är tre fantastiska personligheter med det gemensamt att de älskar matematik, mer än något annat. De ser sifferleken som en konstart som går ut på att hitta nya, spännande och oväntade lösningar. Under hela skoltiden har de legat många år före deras klasskamrater och alltid fått kämpa på egna håll för att få utmaningar i ett svenskt skolsystem där jantelagen råder och ingen ska sticka ut för mycket.

Lisa är känslomänniskan som skrattande förklarar att hon sällan fungerar med ”normala” ungdomar. Hon kan i timmar beskriva hur man löser ett avancerat problem och den euforiska känslan som uppstår när allt trillat på plats. Lite sorgset berättar hon om en ständig jakt på andra unga som delar hennes passion. ”Det är svårt att utvecklas ensam, man tappar liksom glöden. Matematik är en social grej för mig. Man vill liksom prata om problem och utvecklas tillsammans. Det är så underbart!”

Tian är den multibegåvade killen som tillhör Sverigeeliten i biljard och kan hålla pianokonserter. Han är lite av en sökare; djup och analytisk. ”Folk har fördomar om att vi som tävlar i matte är socialt inkompetenta men min bild är att det är helt fel. Vi är däremot reflekterande. Det finns ju ett klassiskt talesätt som säger att de som kan mest är också de som är mest osäkra på sig själva. Det kan ligga något i det. Med en djup förståelse av saker och ting blir man inte lika säker.”

Lars är tävlingsmänniskan som sätter upp tydliga mål, tränar disciplinerat och är en dålig förlorare. En gång eldade han upp resultatlistorna efter en dålig genomförd matematiktävling. Han har varit med i den Internationella Matematikolympiaden förut och längtar efter en stor framgång. ”Jag vill ju vinna, vill alltid vara bäst. Det är vad som driver mig framåt och får mig att utvecklas som person, som matematiker eller fotbollstränare eller vad jag nu gör.”

De tre huvudpersonerna delar en passion för att berätta för omvärlden vad matematik betyder för dem. Hur de ser varje problem som en lek där lösningarna kan se ut på en massa olika sätt. Det handlar om kreativitet och glädje. ”Att se nya oväntade samband är otroligt spännande. Det gör matematik vackert!”, säger Lars. Men den här kreativiteten uppmuntras inte av det svenska skolsystemet som har svårt att förhålla sig till särbegåvningar som Lisa, Tian och Lars. De har under skoltiden känt en frustration över hur fantasin inte får flöda utan där matematikproblem ska lösas enligt en mall och se ut på ett visst sätt.

Nivån på problemen under en tävling är extrem och omöjlig att bedöma för en som bara har gått igenom den vanliga skolmatematiken. Det går inte att ens förstå frågorna, ännu mindre alla de modeller som används i svaren. Att hantera matematik på denna nivå betyder att man också har lätt att sätta sig in i andra områden, har en erfarenhet av att strukturera upp problem och hitta nya lösningar. Det är givetvis egenskaper som är attraktiva i arbetslivet och unga matematiker är därför glödheta för globala företag, bland annat i finans- och IT-sektorn. Lisa, Lars och Tian har därför med största sannolikhet har en mycket ljus framtid framför sig med stimulerande och välbetalda arbeten. Matematik är en underskattad väg till framgång, som sällan uppmärksammas av media. Åtminstone i Sverige.

I många länder är uppmärksamheten enorm kring matematiktävlingar för unga. Under den Internationella Matematikolympiaden finns TV-team på plats från flera öststater och asiatiska länder. Det är också matematikgenierna från dessa länder som placerar sig i toppen av tävlingen varje år. Inte minst i Asien finns en tradition av att drilla de duktigaste eleverna stenhårt i olika ämnen. Matematiktalanger blir upplockade i tidig ålder och det finns ett system för att göra dem bäst i världen. Tian, med två kinesiska föräldrar, reflekterar över detta i filmen. ”I Kina handlar det om korvstoppning, man ska lära sig saker utantill under brutal disciplin. Jag tycker att det är motbjudande och jag tror inte alls att jag blivit duktig på matematik om jag vuxit upp i Kina. Jag hade blivit dödad av kulturen.”

I Sverige är istället det problemet motsatt. Här saknas en vilja att ens se och ännu mindre lyfta upp talanger, att ge dem utmaningar och uppmärksamma dem överhuvudtaget. Lisa, Tian och Lars har ofta fått kämpa själva, eller med hjälp av föräldrar, för att kunna utvecklas i sin egen takt. Lisa berättar hur hon alltid fick höra i skolan att lugna ned sig lite.

Som sagt, i Sverige är det fint att vara bra i fotboll. Här är det självklart att sporttalangerna ska få hoppa upp nivåer, få specialträning och alla tänkbara resurser. Men för dem som är bra i ett skolämne som matematik är tillvaron tuffare i jakten på stimulens och erkännande. Åtminstone i unga år och i skolan. För sedan blir Lisa, Tian, Lars och de andra unga mattegenierna solklara vinnare.

Fotnot: Dokumentärfilmen ”Att älska matematik” har jag producerat tillsammans med Per-Eric Malm. Redigerare är Ludwig Sahlén. Den går i en första runda på Kunskapskanalen 28 augusti, 1 september och 3 september. Den kommer även finnas på UR play. Förhoppningen är att den under hösten även ska gå på Svt. Läs här.