annika winsth

PERSONPORTRÄTT: ANNIKA WINSTH – ”Att vara motvallskärring är bra för affärerna”

Hon kallas motvallskärring och är pessimisten som blev optimist. Hon förutsåg den förra finanskrisen men bommade kraften i den skuldkris vi är mitt i. Annika Winsth, chefsekonom på Nordea, förklarar varför man aldrig kan vara bergsäker.

Vi träffas på eftermiddagen under ännu en galen dag. Ett börsrally  på förmiddagen har bytts ut mot ett nattsvart ras, utan att det  kommit några egentliga nyheter. Räntorna rasar och på valutamarknaden  råder en gigantisk osäkerhet. Psykologin styr framför allt och att då  se en helhet och förstå hur allt hör ihop är närmast omöjligt. Rykten  om nya nedgraderingar av länder spär på kaoset och finansministrar  tvingas avbryta sina semestrar.   Till råga på allt dånar åskan utanför fönstret på Nordeas huvudkontor  vid Kungsträdgården i centrala Stockholm.  Samma dag har också kriminologen och tv-kändisen Leif GW Persson talat i radio om hur odugliga analytiker är med sina gissningslekar.  Han sätter ord på en kritik som ofta bubblar upp när det svänger kraftigt på börserna, inte minst i tidningarnas kommentarspalter på nätet. När ekonomer är för negativa spär de på nedgången och när de är optimistiska är de naiva, heter det.  Annika Winsth är van och kunde inte bry sig mindre. Hon har annat att  tänka på nu. Behovet av att få förklaringar och analyser av det som  händer under den rådande dramatiken är enormt: bland företag, på de  finansiella marknaderna och bland privatpersoner. Några som alltid  ställer upp i kaoset är bankernas chefsekonomer som gått från publika  till nära kändisstatus. Just Annika Winsth har blivit särskilt  populär för hennes rappa och pedagogiska förklaringar av komplexa  händelser. På marknaden har hon också vunnit respekt för att vid  flera tillfällen ha gått emot den allmänna åsiktstrenden och agerat  som motvallskärring. Men hon är samtidigt den första att erkänna att  det just nu handlar väldigt lite om att ha åsikter utan mer om att  ”strukturera upp verkligheten”. Alltså förklara mer än att basunera  ut några tydliga åsikter.  ”Tyvärr är det så. Men det är helt enkelt inte seriöst att vara  bergsäker på någonting i dagsläget. Kasten är så stora och allting  förändras på en dag eller till och med en eftermiddag. Ta räntan som  exempel, jag tror inte att riksbanksdirektionen bestämmer sig för hur  den ska justera räntan förrän de stiger in i mötesrummet den 6  september. Att då göra tvärsäkra bedömningar är bara oseriöst. I  dagsläget är det vår bedömning att Riksbanken avstår från att höja  räntan under resten av året.”   Annika Winsth kom till Nordea från finansdepartementet som ung ekonom  redan 1994. Som chefsanalytiker gjorde hon sig känd som en  dysterkvist när Nordea ett halvår innan finanskrisen verkligen  briserade hösten 2008 gick ut och varnade för att världsläget var  obehagligt. Kanske bidrog det till att hon fick den prestigefyllda  posten som chefsekonom på Nordea, mitt under den värsta krisen senare  samma år.  ”Många var arga på mig då, innan finanskrisen. Företagsledare tyckte  att jag såg hjärnspöken och att det bäste vore om jag var tyst  eftersom våra analyser bara drev på nedgången. Men mitt jobb är att  säga det jag tror och om det sedan får effekter är ingenting som jag  kan ta hänsyn till. Som företagsledare är det däremot ditt jobb att  vara positiv ända tills det blir uppenbart att du ljuger och får pisk  av aktieägarna. Det är samma sak nu,  företagen pekar på att rapporterna i somras såg bra ut men för mig är  det historia.”  Efter ”dysterkärring” blev Annika Winsth och Nordea optimisterna  bland bankerna och analyshusen. Hon pekade på att återhämtningen i  den svenska ekonomin efter finanskrisen skulle bli V-formad, det vill  säga vända tvärt uppåt. Även det visade sig vara riktigt. Den  optimistiska synen har fortsatt och i dag är det uppenbart att de  hållit fast vid den för länge. Nordeas förra konjunkturrapport från  maj hette ”Världsekonomin rider ut stormen”, en rubrik som i dag  framstår som mörk ironi. I rapporten nämns visserligen skuldbergen i  Sydeuropa och USA som en risk, men mest i förbigående. Nordea är  naturligtvis inte ensamt att tona ned hoten med länders galopperande  skulder men Annika Winsth grämer sig ändå.  ”Det är klart att jag är besviken när vi har fel. Men kriser förutser  man inte, de bara kommer, smack! Det var rätt att ha med det som en  risk men risker kan man prata om olika mycket och vi gjorde det för  lite. I våras var vi på väg mot en återhämtning och vi blev för  inriktade på traditionella hot i en uppgångsfas som inflation. Det  här kommer jag att behöva gå ut och förklara för många i höst. Jag  måste göra en pudel. Men generellt är det svårt att göra  domedagsscenarier och i seriösa analyser spå att världen ska gå  under. Däremot kan man ha med ett tydligt riskscenario kring vad som  kan hända i värsta fall och just det ska vi göra i vår nästa rapport  som kommer i slutet av månaden.”  Annika Winsth jämför gärna dagens händelser med finanskrisen för tre  år sedan för att försöka se likheter och skillnader. Då var det en  likviditetskris som tvingade centralbankerna att agera kraftigt. Nu  är det en skuldkris, dessutom bland länder, som i stället tvingar  politiker att agera.  ”Det är värre för finansmarknaderna eftersom det är något nytt att  bedöma politikers handlingar. Politiker är svårare att förstå  eftersom de har ju inte bara marknaden att blidka, som  centralbankerna har, utan vill bli omvalda och därför måste flirta  med väljare. Som jag ser det väntar politikerna oftast så länge med  att tag i problemen att de precis undviker att falla över kanten. I  stället är det marknaden som driver dom till att agera genom att till  exempel handla upp räntorna. Det här mönstret går hela tiden igen och  gör att problemen blivit värre och värre varje år och att krisen nu  till slut blivit så allvarlig.”  På frågan om vad som framför allt förvånat Annika Winsth de senaste  veckorna blir svaret just att politikerna i USA varit så iskalla. Hon  har också överraskats av att aktiemarknaden har agerat som den har.   ”Trots att Europeiska centralbanken stödköpt italienska papper och  fått ned räntan där med över 1 procent – vilket är en väldigt kraftig  rörelse – så brydde sig inte aktiemarknaden. Det förvånade mig  verkligen.”  Att den här rädslan för allt som har med risk att göra ska fortsätta  är hennes mardrömsscenario. Även om det finns pengar och likviditet på marknaden gör psykologin att få vill göra affärer. Det var ju just det här som hände den mörka hösten 2008. Och det finns signaler åt det hållet även i dag, som att den ränta som banker betalar till varandra (interbankräntan) har stigit kraftigt.  ”Om rädslan fortsätter så blir det tvärstopp i ekonomin och bankerna förlorar pengar. Då hamnar krisen i knät hos centralbankerna igen som måste gå in och rädda i första hand banker i Spanien och Tyskland men därefter småbanker i hela Europa. Svenska banker står bättre rustade eftersom de är välkapitaliserade.”  Finns det några andra skräckscenarier?  ”Ett annat allvarligt hot är att ratinginstituten nedgraderar Frankrike, vilket mycket väl kan hända eftersom landet inte ser mycket bättre ut än USA. Skulle det hända måste antingen tyskarna gå in med mer kapital eller stabilitetsfonden låna ut mindre pengar. Det skulle vara väldigt illa och allvarligt.”  Ett ”worst case”-scenario som många ekonomer pekar på är att eurosamarbetet helt krackelerar. Det skulle kunna inträffa om räntan i Italien eller Spanien stiger till en så hög nivÄ att länderna helt enkelt går omkull (smärtgränsen sägs ligga runt 7 procent). Eller om tyska skattebetalare, som inte vill finansiera andra länders problem, gör revolt på allvar. Men Annika Winsth tror stenhårt på eurons överlevnad. ”Vi ekonomer underskattar politikernas vilja att till varje pris rädda euron i närtid. Det har med ursprungstanken att göra, att det är ett fredsprojekt framför allt annat. De kommer inte att kasta in handduken i första taget.”  Men skulle det helt säkert bli en sådan katastrof om euron upplöses  eller att några länder lämnar samarbetet?  ”Ja, det skulle bli enorma problem. Bara en sådan sak som att  bestämma kurserna på de nya valutorna. Ska man ta de värden de hade  vid ingången? Det skulle krävas en enorm teknisk och administrativ  apparat. Ingen vill detta. Inte minst Kina är nog rädd för att euron  ska upplösas eftersom Europa är en sådan viktig handelspartner och  Kina är ju inne och stödköper europeiska obligationer just nu.”  Annika Winsth är klart mer oroad för Europa än USA. De negativa  signalerna om konjunkturen i USA, som synts tydligt i indikatorerna  de senaste månaderna, delvis är en effekt av tsunamin i Japan och  tillfälligt höga energipriser. Men framför allt gör hon bedömningen  att amerikanarna har helt andra möjligheter att tackla sin skuldkris  än vad de sydeuropeiska länderna har.  ”Europa måste spara sig ur problemen men USA har andra möjligheter. Landet har ett lågt skattetryck och kan höja skatterna, även om det just nu finns en politisk motvilja för det. Sen har de alltid dollarn som en ventil. De kan trycka mer pengar och har fördelen av att ha en gemensam federal centralbank. Det här resonemanget bygger förstås på att dollarn fortsätter att vara ‘den säkra hamnen’ bland världens valutor och jag tror att det blir så. Visst försöker Kina minska beroendet av dollar och investera sin valutareserv i andra tillgångar. Kinas ledare låter kaxiga i retoriken men som alla andra länder vill förstås Kina till varje pris undvika en recession eller global finanskris och kommer att fortsätta köpa amerikanska statspapper.”  Hur allvarligt är det att USA:s kreditbetyg sänktes?  ”Det är allvarligt eftersom det i många institutioners stadgar står  att de inte får köpa statspapper i länder som inte har trippel-A-betyg från en majoritet av kreditinstituten. Det här har kommit upp på agendan hos AP-fonderna, Riksbanken och andra. Men jag tror att de ruckar på reglerna om det skulle bli aktuellt. Det finns få andra alternativ. Jag skulle vilja säga att USA alltid, per definition, måste vara ett trippel-A-land eftersom de har en egen sedelpress, om man säger så. Barack Obama sa ju också så i ett tal och han har faktiskt en viktigt poäng.” ”Sen kan man fråga sig om det är rimligt att kreditvärderingsinstituten har så mycket makt och att deras utlåtanden får sådana enorma effekter. De har ju haft minst lika mycket fel som vi ekonomer och analytiker de senaste åren. De missade subprimebubblan i USA, de missade skuldkrisen i Europa och nu tar de i med hårdhandskarna och hänger ut USA…”  Som sagt, Annika Winsth utesluter inte det värsta men hennes  huvudscenario är att det inte blir samma totala tvärstopp som efter  finanskrisen 2008 då världen gick in i en recession. Det avgörande är  att politikerna och beslutsfattare tar tag i situationen. ECB:s  massiva köp av statsobligationer, sparpaketet i Italien, att  Frankrike tidigarelägger sin budget och USA:s beslut att ha nollränta  i minst två år är exempel på detta. Men det som redan har skett  räcker för att slå mot den så kallade reala ekonomin, även i Sverige.  ”Det slår utan tvekan på tillväxten. Människor blir mer försiktiga  när de förlorar pengar. Vårt pensionssparande är beroende av börsen.  Bostadsmarknaden ser ut att ha toppat, vilket också spär på osäkerheten. Dessutom flaggar Anders Borg för att regeringen inte kan vara lika stimulativ som den planerat. Allt detta gör att konsumtionen blir svagare. Sen har vi industrin där företagare som kommer tillbaka efter semestern och ska skriva under en investering lär tänka efter både en och två gånger. Alla minns vad som hände sist. Dessutom är ju Sverige enormt exportberoende så det som händer i andra länder slår hårt på oss. Då blir företagen snabba med att dra ned på kostnaderna, precis som de var efter finanskrisen.”  Om man tittar bredare och ännu mer långsiktigt på de dramatiska  händelserna just nu är det förstås intressant att krisen drabbat just  västvärlden. Det visar på det stora skifte i världen som sker där  Asien och vissa tillväxtländer står allt starkare. Nationalekonomer  har lanserat begreppet ”new normal”, att vi helt enkelt måste vänja  oss vid en lägre tillväxt i västvärlden.   Annika Winsth tillhör den skara som skriver under på det här.  ”Jag tror att vi måste inse det. Men det behöver ju inte innebära  kris eller negativ tillväxt. Delar av Afrika växer så det knakar,  likaså Asien. Det gynnar förstås Europa och USA också. Världen har  blivit större. Men visst ser vi ett stort skifte nu och det är  rimligt att vi därför också får en omfördelning av världens resurser,  från västvärlden till de nya tillväxtregionerna.” ”Ett stort problem är att det tar tid innan den här nya verkligheten,  ‘det nya normala’ sätter sig i medvetandet. Politikerna vill inte  erkänna det utan har ju motiverat länders höga skulder med att  tillväxten blir god. Sen tar det generationer innan det går att ändra  människors beteenden. I Baltikum blev människor plötsligt rika under  några år men sedan drogs mattan undan i och med finanskrisen.  Balterna förmådde då att snabbt rätta in sig i ledet och komma  tillbaka. Men till exempel italienare har ju köpt Gucci-väskor i hela  deras liv och kan inte förstå varför de inte skulle fortsätta med  det. Inte heller varför de skulle behöva betala skatt och begära  kvitton.”  Annika Winsth och Nordea har justerat ned sina tillväxtprognoser för  Sveriges ekonomi för hösten. Men som sagt, huvudscenariot är ändå att  det blir tillväxt. Däremot ”kan det absolut bli så att vi går in i en  lågkonjunktur”. Osäkerheten är gigantisk och även om det må vara  svårt att sia om något i dag är frågan om inte hennes kunder vill ha  mer exakta besked än så.  ”I det här speciella läget tror jag att de mer uppskattar ett bra  resonemang än att vi träffar exakt rätt i våra siffror. Företag och  institutioner vill ha saker och ting uppstrukturerat för att också  kunna göra sina egna bedömningar.” ”Men visst, det är betydligt roligare att kunna ha en bestämd åsikt  eller vy och inte vara beroende av vad till exempel politiker ska  säga. Kunder vill överlag mycket hellre höra vad jag tror, även om  det visar sig vara fel.”  Är det viktigt att i sin syn sticka ut bland de andra?  ”Jag sneglar aldrig på vad våra konkurrenter tycker. Men ja, man vill  ju sticka ut eftersom vi vill göra affärer på våra prognoser. Det är  alltid bra att vara lite motvallskärring. Men för den sakens skull  måste jag vara ärlig och säga vad jag verkligen tror när jag tittar  runt hörnet.”  När intervjun är över och Annika Winsth sätter på sin telefon tar  pipen som säger att det finns nya meddelanden inte slut. Det kommer  att bli ännu en sen kväll, säger hon lugnt.  Många vill ta del av det hon ser ”runt hörnet” och hon vill snabbt  stämma av de senaste timmarnas händelser med sina medarbetare. Att  sitta så nära valuta-, ränte- och aktiemarknaden och dess handlare  och strateger är en gigantisk fördel, menar hon. Det gör att hon kan  legitimera sin roll som expertkommentator och proffstyckare. Hon har  något att bidra med, trots alla ”om” och ”men”. När problemet började  var hon på semester och var försiktig med att göra några uttalanden  eftersom hon inte var helt uppdaterad. Visst, det må vara roligare  att ha en bestämd åsikt under normala förhållanden men intrycket är  ändå att Annika Winsth tycker att det är ganska roligt i kaoset  också. Hon tänker en stund.  ”Ur egoistiska skäl kan jag väl erkänna att det som händer nu är  lärorikt och spännande. Och än så länge har ju inte problemen spritt  sig till företagen och hushållen. Men när det händer blir det  annorlunda, det är alltid tungt när kunder inte mår bra.”   Annika Winsths nätverk  Bankkollegerna  Som långväga inom Nordea utgörs en stor del Annika Winsths nätverk av  medarbetare och före detta medarbetare i storbanken. Här finns bland annat den tidigare vd:n och styrelseordföranden Hans Dalborg, ”som är en fantastisk förebild”. I den dagliga verksamheten bollar hon gärna med Nordeas chefsanalytiker Torbjörn Isaksson, Tina Sandvik som är chef för företagsmarknaden samt Ragnar Roos, tidigare VA-reporter och ledarskribent på bland annat DI och DN och i dag pressansvarig på banken. För att bara nämna några.  Kvinnorna  De kvinnliga chefsekonomerna i Sverige blir hela tiden fler och har startat ett eget nätverk. På de regelbundna träffarna träffar Annika Winsth bland andra Kerstin Hallsten, chef för finansdepartementets ekonomiska avdelning, Marie Giertz på Länsförsäkringar samt Lena Hagman som tidigare var chefsekonom på TCO och i dag har samma roll på arbetsgivarorganisationen Almega. En annan medlem i nätverket är riksbanksveteranen Irma Rosenberg som i dag sitter i Riksgäldens styrelse.  Styrelsen  Annika Winsth sitter i styrelsen för Institutet för framtidsstudier, en forskningsstiftelse som ska främja svensk forskning. Vd där är Joakim Palme och styrelseordföranden heter Bengt Westerberg. Bland styrelsekollegerna finns bland andra den världskände föredragshållaren och professorn Hans Rosling.  

PONTUS HERIN

FAKTARUTA:

Namn: Annika Winsth.  Ålder: 43 år.  Bor: Villa i södra Stockholm.  Familj: Man och tre barn på 13, 11 och 7 år.   Utbildning: Fil kand i nationalekonomi från Lunds universitet 1992.  Karriär: Medarbetare i långtidsutredningen på finansdepartementet 1994, ekonomiska sekretariatet på Nordbanken (numera Nordea) 1994-2002, olika uppdrag på Nordea Markets, bland annat chefsanalytiker 2002-2008, chefsekonom Nordea 2008-.  Externa styrelseuppdrag: Institutet för framtidsstudier.  Lön: 1,5 miljoner kronor per år exklusive eventuell bonus.   Intressen: Natur, matlagning, umgås med vänner, tränar gärna.   Läser: Gärna böcker. Nyligen avslutat ”Minnen” av Torgny Lindgren samt ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” av Jonas Jonasson. ”Men för tillfället blir det mest rapporter från internationella banker och analyshus.”