Almedalen och mailet vi aldrig kommer få läsa

Trots pengarullningen, den tveksamma nyttan, informationsöverflödet och olyckskorparnas kraxande om att Almedalsveckan har nått sin kulmen så rullar festen på. Vem vågar bryta mönstret? Kommer det någonsin att skickas ut ett mail med det här budskapet från någon organisation? Fritt fram i så fall att kopiera och klistra in.ÖverblickAlmedalen

 

Kära kollegor på Organisationen!

Jag skriver dessa rader för att motivera mitt beslut att Organisationen inte ska ha någon närvaro under politikerveckan i Almedalen i sommar. Reaktionerna har varit många. Förvånade sådana från kollegor i andra organisationer. Och starkt ifrågasättande – för att inte säga passivt aggressiva – kommenterar från er medarbetare. Jag har nog inte upplevt att något ämne under mina år här på Organisationen väckt ett sådant engagemang.

Det var ju så lyckat i fjol, hävdar många av er som mailat till mig. Själv är jag mer tveksam. På vårt seminarium under fjolårets Almedalsvecka kom det 30 personer. Av dessa var tio härifrån Organisationen. De övriga var från andra svenska organisationer i vår sfär som sysslar med samma frågor, kan ämnet och vet våra ståndpunkter. Här fanns inga journalister. Okej att den bloggande och twittrande medieeliten från Södermalm har stor makt men särskilt många till antalet är de inte. Här fanns heller inga nyfikna ”vanliga” medborgare som tagit sig till Visby en sommarvecka för att ta in ny information och förkovra sig. För några sådana vanliga besökare i Almedalen existerar överhuvudtaget inte.

Men vår informationskonsultbyrå sa sig i alla fall vara mycket nöjda med arrangemanget. De pekade på den hårda konkurrensen om uppmärksamheten under denna vecka där det varje timme dras igång minst 20 olika seminarier. Jag gissar att de också var nöjda med deras arvode på 125 000 kronor för att arrangera paneldebatten.

Själv kände jag mest tomhet efteråt. Efter denna timme, som vi ju laddat för hela året, skyndade sig besökarna snabbt vidare, för att ta till sig ny information på ett annat seminarium eller bara för att strosa runt i medeltidsgränderna och spela stressade och upptagna – som man ju ska vara denna vecka. Jag kunde höra ett svagt ”poff” när minnena av samtalet försvann och som dunkel rök steg upp mot skyn och skingrade sig i vinden. Kvar fanns ingenting. Allt smart som sas – och det gjorde det verkligen – skulle vara bortglömt i god tid före första glaset på eftermiddagsminglet.

I år arrangeras 3719 seminarium under Almedalsveckan. Nytt rekord. Förutsättningarna att sticka ut, göra skillnad och skapa opinion eller ens en diskussion kring våra viktiga frågor bedömer jag som begränsad. Jag har istället bestämt att Organisationen kommer arrangera en frukostträff i mörka november kring våra viktiga frågor, då konkurrensen om uppmärksamheten är betydligt beskedligare. För att inte tala om hur mycket billigare det blir. Oj, ledsen, nu är vi där igen, på ämnet kostnader. Men jag har svårt att smälta att de två lägenheter som vi hyrde ifjol kostade 150 000 kronor. Det är betydligt mer än hela julfesten.

Men Almedalen är ju så mycket mer än några paneldebatter, säger ni nu. Det är en vecka för att knyta kontakter och påverka politiker. Till er vill jag säga att året har 51 andra veckor där det är fritt fram att också träffa människor på, jag är ju generös med lunchrepresentationer som ni vet. Våra svenska politiker är ganska öppna, villiga att ta till sig information och låta sig påverkas någon av dessa veckor också, om än kanske inte lika skönt avslappnade och rosévinsmarinerade som en solig Visbykväll.

Men Almedalen är ju också ett sätt att sätta Organisationen på kartan, hävdar ni nu. Nej, igen. Bara för att varje liten perifer kommun och totalt okänd myndighet är på plats för att ”sätta sig på kartan” betyder det inte att de lyckas eller ännu mindre får valuta för pengarna. Det handlar om en flåsig rädsla att missa något och en följa-John effekt som är utbredd i organisations-Sverige men tyvärr lika skrattretande som den är provocerande för mig som skattebetalare. I’m sorry, men jag tror knappt någon kommer notera att vi, Organisationen, inte är på plats i år.

Men tack för ert engagemang och det gläder mig att ni månar Organisationens bästa och hade så trevligt ifjol. Det hade jag också. Jag menar, det är klart att det är skoj att träffa gamla vänner, ta ett glas eller tre, lära känna nya sidor av medarbetare, bo gratis och äta gott med någon annans pengar. Ja, uppleva sommar-Visby helt enkelt. Men vet ni vad, det kan ni göra den här sommaren också. Det är bara att ta er till Visby första veckan i juli, ja med egna pengar då.

Bästa hälsningar

Svea Dalen, chef Organisationen

almedalen