Allmän värnplikt – för toleransens skull

”Det finns inget mer plågsamt än när män börjar prata lumpen!” suckade som vanligt de kvinnliga gästerna på middagen. Vi killar knep snabbt igen med ett förläget leende. Historier om hur stenhård fänriken var, hur tung kulsprutan kändes och så skämten som tagna från filmen Repmånad – klart att man förstår raljerandet. Jag tar ändå mod till mig och kontrar ”men tjejer, manlig vänskap är för viktigt för att sucka åt så försök att se bakom grabbigheten nu och istället se på de sociologiska och psykologiska effekterna av att fösa ihop ett gäng tonåringar med olika bakgrunder och tänk på vad lumpen gör för integrationen och förståelsen i vårt samhälle!” Okej, det sa jag förstås inte. Man vill ju liksom inte helt förstöra stämningen. Men någon gång ska jag nog testa ändå.

RepmånadLåt oss börja med en kort sammanfattning. Riksdagen beslöt att lägga ned den allmänna värnplikten 2009 och ersätta den med en yrkesarmé. Beslutet fick anmärkningsvärt lite uppmärksamhet med tanke på vilken grundbult för försvaret som värnplikten varit i över hundra år. Röstsiffrorna i riksdagen var faktiskt jämna men känslan är ändå att alla var överens på någo sätt, det var nya tider nu, det kalla kriget för länge sen över och lumpen symboliserade något förlegat.

När nu Ryssland inte visar sig vara så snälla som vi trott (surprise, som om det är första gången Putin sätter in militär mot grannar) och den allmänna avspänningen mellan stormakterna efter andra världskriget börjar ersättas av mer konflikter (surprise igen, är det något historien borde lärt oss är att varje period av byts ut i en tillfällig era av lugn) så har försvaret plötsligt seglat upp som en het politisk fråga. Och med detta, även tunga röster för att damma av den allmänna värnplikten igen, som till exempel före detta statsministern Göran Persson som kan läsas här.

Utan att ha en åsikt om en folkarmé egentligen är det bästa sättet att skydda ett land i denna tid av drönare och långdistansrobotar skulle jag gärna se en diskussion om vad den allmänna värnplikten kan betyda på ett bredare plan, för samhället och hela ”AB Sverige”. Jag tror att det betytt en massa.

För tänk på det. Att växa upp är som att färdas uppåt i en tratt av säkerhetszoner, trygghet och även fördomar. I början av livet är familjen referenspunkten, det är här tryggheten finns och utomstående möts med reptilmässig men sannolik hälsosam misstänksamhet. Familjen ersätts den med klassen, där kamraterna nu står för normaliteten, det man känner igen. Människor från andra klasser eller till och med andra skolor står för det främmande. Det justeras när skolor och klasser byts och blandas. Nu är det hemstaden eller förorten som är det man känner till och förstår medan andra orter möts med onda ögat. Det kan kallas fördomar och det bästa sättet att möta fördomar är alltid att tvingas till att möta det okända.

I lumpen bodde lantisar ihop med storstadsbor, främlingsfientliga människor tvingades samarbeta med de med utländsk bakgrund, arbetarbarn delade tält med rikemansbarn och så vidare. Grupper som tyvärr kan undvika varandra i ett Sverige som är mer segregerat än vad många verkar tro. Dämed grupper som inte gett varandra en chans.91-an

I lumpen hade de inget val och framför allt, de tvingades ihop under speciella förhållanden. Med all väntan mellan övningarna gavs mycket tid för samtal och hela försvaret går ut på att samarbeta i små grupper. Den som inte ville kompromissa, bjuda på sig själv eller körde med attityd lärde sig snabbt att det var en förlorarstrategi.

Jag minns själv mina första veckor på regementet i Kiruna. Det var en ganska tuff tid, fysiskt och psykiskt, utan speciellt mycket sömn, och analysen av vilka kamraterna egentligen var fick vänta. Så kom den första permissionen när man för första gången såg varandra i civila kläder. En visade sig vara raggare, en annan skinhead, en tredje skulle hem och hjälpa pappa med skörden. Jag förstod ingenting.

Med likadana kläder, rakade skallar, samma grader och hela tiden nya utmaningar så gavs ingen anledning att tänka på oväsentligheter som hudfärg, efternamn eller klassbakgrund. Jag är övertygad om att lumpen har gjort mer för att bryta fördomar och integration än alla politiska informationskampanjer sammantaget.

Det har gjorts en del studier om vad nedmonteringen av den allmänna värnplikten gjort för regementsstäder i form av utarmning av kompetens och ett stopp på det ständiga positiva flöde av nya människor som flyttade in och ut i de här orterna. Men tråkigt nog diskuteras det mindre av hur värnplikten egentligen påverkade alla killar (och några tjejer) som ägnade ett år av sitt liv åt militären i en viktig ålder och vad det betydde för dessa individer och för hela samhället. Jag tror att en gedigen rapport från psykologer, sociologer och varför inte antropologer och ekonomer skulle vara en synnerligen intressant läsning.

lumpenÅterigen, det är förstås inte säkert att en folkarmé av unga killar är rätt sätt att möte den ”lede fi” i framtiden. Inte ens troligt. Men för förståelsens och toleransens skull är jag rätt säker på att det är något bra så varför inte damma av den allmänna värnplikten i modern tappning. Givetvis även inkludera kvinnor och så anpassa utbildningen till dagens militära behov. Lumparskrönorna kommer förstås låta annorlunda på middagarna i framtiden – helt säkert till det bättre.